Nyhet Av de nyanlända som anvisades till en rik kommun i Stockholm 2017 har så många som 43 procent flyttat. Flyttarna går ofta till en kommun med högre utsatthet och sämre förutsättningar för etablering. Det slår en ny rapport från Länsstyrelsen i Stockholm fast.
År 2017 anvisades 78 procent av 5 900 nyanlända i Stockholms län till en kommun med låg socioekonomisk utsatthet. Men tre år efter mottagandet hade nästan 43 procent av dem flyttat till en annan kommun. Ofta till en kommun med högre socioekonomisk utsatthet och sämre arbetsmarknad. Det slår en ny rapport från Länsstyrelsen i Stockholm fast.
Av de nyanlända som flyttat från Stockholms län har 60 procent hamnat i en kommun med relativt hög utsatthet.
– Vi ser att det försvårar etablering och integration. Bosättningslagen syftar till att nyanlända snabbare ska kunna etablera sig och komma in i arbetslivet. En trygg boendesituation skapar bättre förutsättningar att tillgodogöra sig etableringen, säger Annelie Rostedt, utvecklingsledare på länsstyrelsen.
Från Täby, en av landets rikaste kommuner, har så många som 85 procent av de anvisade nyanlända flyttat inom tre år. Från Botkyrka, en kommun med hög utsatthet, flyttade så få som nio procent inom tre år. Men även från Sollentuna, som är en rik kommun, har bara sex procent flyttat.
Linköpings kommun har tidigare beskyllt Täby för att syssla med social dumpning – aktivt medverka till att nyanlända eller andra personer med försörjningsstöd mot sin vilja flyttar till en annan kommun. Annelie Rostedt menar att samtidigt som många kommuner aktivt vägleder och stöttar nyanlända att söka bostäder i andra kommuner är det svårt att säga att det handlar om social dumpning.
– Det går inte att på individnivå säga vad som är anledning till flytten. När man tittar på hur mönstren ser ut i statistiken kan vi se att de tio kommuner som högst andel flyttat ifrån också är de kommuner som tillämpar antingen tvååriga bostadskontrakt, eller kontrakt som följde etableringstidens längd, upp till 36 månader, säger Annelie Rostedt.
Det är inte bara längden på kontrakten som spelar roll. Kvalitetsaspekter i boendet och vilken typ av boende de nyanlända erbjuds kan påverka om de bor kvar. I bosättningslagen finns ingenting som preciserar vad gäller tid och kvalitet, framhåller Annelie Rostedt. Hon exemplifierar att Täby i stor utsträckning erbjuder delade boendelösningar, där familjerna delar på gemensamma utrymmen.
Kommunen har heller ingen allmännytta, vilket forskning tidigare har visat på indirekt leder till social dumpning eftersom privata hyresvärdar har striktare hyreskrav.
Men det handlar också om bostadsbristen som råder i Stockholms län. Trösklarna till ett eget hyreskontrakt efter bara två år i Sverige är höga för en nyanländ. Med kort tid i bostadskön och kanske ännu ingen stabil inkomst för att möta hyreskraven, blir det ofta till att leta i andra kommuner och även utanför länet.
Problemet är dock att bostäder finns där arbetstillfällena är färre.
Enligt länsstyrelsens rapport är 71 procent av de som flyttat till en kommun i ett annat län utan arbete, medan 61 procent som bor kvar inom länet har ett jobb.
– Det är viktigt att se de större perspektiven. Det handlar inte enbart om nyanländas bosättning och boendelösningar. Det finns kopplingar till social hållbarhet, segregation och det påverkar barnens uppväxtvillkor och förutsättningar för etablering och integration, säger Annelie Rostedt.
Filipstad är en av de glesbygdskommuner som tagit emot många nyanlända sedan flyktingkrisen 2015. Även efter dåvarande regeringens åtstramning fortsatte kommunen att få många nyanlända till sig när de flyttade från sin anvisningskommun.
Åsa Hååkman Eriksson (S), ordförande i Filipstads kommunstyrelse, säger att det har inneburit stora påfrestningar för kommunen.
– Vi har bostäderna, men inte arbete till alla. Många som kommer är analfabeter och då har vi behövt jobba med dem på ett helt annat sätt. Börja med att stärka dem som föräldrar så att de stärker sina barn genom att uppmuntra dem att läsa genom skolan och en bra utbildning, säger Åsa Hååkman Eriksson.
Många har kommunen fått nytta av, till exempel inom hemtjänsten. Men kostnaderna har varit stora. Inför budgeten 2020 låg försörjningsstödet och placeringskostnader på 30 miljoner var, och personalkostnaderna på 40 miljoner.
– Många som kommer hit har fått hyran betald av sin anvisningskommun i ett par månader. Sen blir de skrivna här och då ska vi stå för försörjningsstödet och utbildningsplatser, säger Åsa Hååkman Eriksson.
Hon tycker att staten ska stå för de nyanländas försörjningsstöd, eftersom det enligt henne är ett nationellt ansvar. Till dess anser hon att rika kommuner som skickar nyanlända till Filipstad och skyller på bostadsbrist ska stå för kostnaderna tills de har byggt bostäder.
– Har de inte bostäder och vill skicka en familj hit, då får kommunen stå för kostnaderna tills de byggt bostäder. De har mycket pengar och kan bygga, säger Åsa Hååkman Eriksson.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
