Nya EU-kommissionen – nej tack!

Mutmisstankar. Stämningsmani. Kvinnoförakt. Antiromanism. EU:s blivande kommissionärer ska nu frågas ut – och flera av dem borde snabbt avpolletteras.

Cecilia Malmström är först ut när utfrågningarna av de nominerade kandidaterna till EU-kommissionen inleds i dag. Som handelskommissionär ska hon hantera de känsliga TTIP-förhandlingarna. Men även om utfrågningen lär bli tuff är det få som tvivlar på att hon i slutändan blir godkänd.

Värre blir det sen. Frågan är inte om, utan vem i den nya EU-kommissionen som kommer att petas. I sig är det inte något konstigt. Senast det begav sig fick Rumiana Jeleva snabbt packa väskan efter att hon misslyckats motbevisa anklagelser om intressekonflikter. 2004 la Europaparlamentet in veto mot Rocco Buttiglione för hans syn på kvinnor och homosexuella.

Den här gången finns det däremot anledning att fundera på om listan över katastrofkandidater inte är längre än vanligt.

Spanjoren Arias Canete är nominerad till posten som klimat- och energikommissionär. Att han samtidigt sitter på aktier i oljeindustrin flaggar för gult kort. Nu har han i och för sig gjort sig av med de mesta av aktierna – men kvar som styrelsemedlemmar och aktieägare i bolaget sitter hans fru, son och svärson.

Sedan har Canete också – som Tommy Svensson tidigare skrivit om – sagt att han har svårt för att debattera mot kvinnor eftersom han då måste ”lägga band på sig för att inte framstå som intellektuellt överlägsen”. Med det förvandlades möjligen det gula kortet till rött.

Jonathan Hill är den brittiska kandidaten till posten som ansvarig för finansmarknaden. Flera parlamentariker har redan höjt tvivlande röster för om han är kompetent nog. Som ansvarig för finansmarknaden har Hill ansvar för att förhandla regleringar av finanssektorn och hur bankunionen ska slutföras – en union som Storbritannien står utanför.

Hill har varken stöd från den socialdemokratiska eller konservativa gruppen. Men möjligtvis släpps han igenom för att inte driva på den redan högljudda EU-kritiken i Storbritannien.

Den irländske kandidaten Phil Hogan såg först ut att sitta tryggt i båten. Sedan visade det sig att han stämmer folk på löpande band. Dessutom finns det misstankar om att han försökt få sociala myndigheter i en stad i Irland att neka en resandefamilj boende.

Det var när den socialdemokratiske EU-politikern Nessa Childers skrev ett brev till sina kollegor i Bryssel som Hogan fick det hett om öronen. Childers beskrev Hogans inbladning i den numera två år gamla historien där kommissionärskandidaten ska ha tagit kontakt med socialtjänsten i Kilkenny och försökt övertala dem att resandefamiljen hade ett antisocialt beteende.

Hogan svarade på Childers brev med att hota med stämning. Sådana stämningshot mot en folkvald är förstås inte särskilt populärt om du samtidigt kandiderar till EU-kommissionen. Det är dock inte första gången. Hogan har redan tidigare stämt journalister för att de skrivit om historien med resandefamiljen. Flera mediebolag ska också ha avbokat intervjuer just av rädsla för att bli stämda.

Ungerns Tibor Navracsics ska få ansvar för ett ”Europa för medborgarna”. En tveksam position med tanke på att den ungerska regeringen slagit ned på just det civila samhället. Navracsis har dessutom haft tunga poster som justitie- och utrikesminister i den sittande regeringen.

Sist, men inte minst har vi slovenska Alenka Bratušek som avslutade sin tid som premiärminister med att nominera sig själv till kommissionär. Som om det inte vore nog har en video med Bratušek de senaste dagarna valsat runt där det sjungs en antiromsk sång. Hon sägs också undvika sin post för att försena utredningen om maktmissbruk.

Efterspelet till utfrågningarna torde alltså stavas bakläxa. EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker torde få i uppdrag att tvinga flera medlemsländer att vaska fram nya kandidater – och då gärna kvinnliga sådana.

––––––––––––

Intresserade av vad som händer i EU-politiken har all anledning att läsa EUbloggen. SVD:s Teresa Küchler har också skrivit bra om Phil Hogans förehavanden.