Uppskruvade lönsamhetskrav och nya bemanningsjobb har gjort att personer med svårare funktionsnedsättningar stängts ute från Samhall – bland annat personer med utvecklingsstörning.
Sveriges största arbetsgivare för personer med funktionsnedsättning, Samhall, har under de senaste decennierna helt bytt inriktning. Från att ha varit en underleverantör till industrin, till att ha blivit en underleverantör i tjänstesektorn. Från tillverkning i egna små verkstäder, till bemanning inom städ, fastighet, lager och omsorg.
Samtidigt har ägaren, staten, succesivt skärpt kraven på effektivitet och lönsamhet. Den så kallade merkostnadsersättningen – som är till för att kompensera för den regionala utbredningen och medarbetarnas lägre arbetsförmåga – har stadigt minskat. Samtidigt har självfinansieringsgraden successivt ökat – vilket är en ständig målsättning – och Samhall drar i dag in 30 procent av sina egna kostnader.
År 2006 införde staten också ett vinstkrav på i genomsnitt sju procent på eget kapital över en konjunkturcykel.
Dessutom har effektivitetskraven på Samhall höjts. Grundsyftet med Samhall är att erbjuda funktionsnedsatta som står långt från arbetsmarknaden ”arbetslivsinriktad rehabilitering” och stärka deras ”arbetsförmåga”. Resultatet mäts i så kallade ”övergångar”, alltså hur många personer som varje år lämnar Samhall för arbete på den öppna arbetsmarknaden – nästan alltid med någon annan form av lönebidrag.
Under Samhalls resa har övergångsmålet successivt trappats upp. Från tre procent, till fem procent för att i dag ligga kring sex procent. Målet är visserligen ett bruttomål och runt hälften av de som gör en övergång återvänder till Samhall inom ett år. Nettoövergångarna ligger alltså kring tre procent. Flera utredningar har på senare tid föreslagit att övergångsmålet borde kunna höjas till tio procent.
Samhall har med tiden blivit allt mer pressade att göra bra affärer. Och allt mer pressade att få ut sina medarbetare på den öppna arbetsmarknaden.
Intåget i tjänstesektorn, ökade lönsamhetskrav och effektivitetskrav har gjort att kraven på arbetsförmåga hos deltagarna successivt har skruvats upp. Samtidigt har själva uppdraget – att prioritera de med störst funktionsnedsättningar – förblivit oförändrat.
Utvecklingen har fått kritik i flera utredningar. Bland annat i Riksrevisionens båda utredningar från 1999 och 2008. I de senare konstaterar revisionen:
”Det föreligger således en diskrepans mellan de arbetskrav Samhall ställer å ena sidan och arbetsförmågan hos en del av de personer som tillhör målgruppen å den andra.”
Ingemar Pettersson har en utvecklingsstörning och har jobbat på Samhall i Pajala i 25 år. Tills för några månader sedan. När Samhall i Pajala i våras övergick från elektroniktillverkning till städtjänster fanns det inte längre behov av en person som satt och sorterade magneter till styrspakarna de tillverkade. Och de nya tjänstejobben är svårare att skala ner till den nivå som Ingemar trivs med.
– Samhall är mitt andra hem. Man har en hemlängtan tillbaka. Det har man, säger han.
I stället arbetar Ingemar nu på ett företag som heter Sabo som är en kommunal daglig verksamhet för människor som har autism eller en utvecklingsstörning och har rätt till särskilt stöd inom Lagen för stöd och service, LSS.
Verksamheterna, som under olika namn finns över hela landet, är en sorts kommunal parallell till Samhall – med skillnaden att deltagarna, på grund av sina svåra nedsättningar, inte bedöms stå till arbetsmarknadens förfogande.
Enligt Thomas Jansson, som är ordförande för Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, har gruppen utvecklingsstörda på senare år stängts ute från Samhall.
– Jag hör ofta om medlemmar som inte kommer åt Samhalls tjänster, säger han.
Enligt honom är det en stor skillnad från 1980 när Samhall bildades som en sammanslagning av runt 300 kommunalt drivna och landstingsdrivna skyddade verkstäder runt om i landet. Då jobbade många av hans medlemmar i verkstäderna som följde med in i Samhall.
– Samhalls utveckling gör att man inte klarar av den här gruppen längre. Många medlemmar vill ha trygghet, långsiktighet och stabilitet. Många blir oroliga av snabba förändringar. Då funkar inte den här typen av bemanningstjänster, säger han.
I dag hamnar personer med utvecklingsstörning nästan uteslutande i kommunernas dagliga verksamheter. Sedan 1980 har de gått varvet runt. Från kommunal verksamhet, in i Samhall och sedan tillbaka till kommunen.
– Något har klart inträffat. Insatsen daglig verksamhet har ökat kraftigt de senaste åren. Jag misstänker att det kan ha med Samhalls utveckling att göra. Det tycker jag är fel. Samhalls grundsyfte var att stärka den här gruppen och då känns det som man börjat missa målet, säger han.
Enligt Thomas Jansson är en av huvudanledningarna till utvecklingen det vinstkrav som staten satte upp år 2006.
– När Samhall fick vinstkravet tappade man en del av grundsyftet. Den grupp jag företräder är svår att få lönsam. Det viktiga är att få en vettig sysselsättning, ett arbete och arbetskamrater. I många fall är inte det vinstgenererande i ett företag, säger Thomas Jansson.
De som i dag anvisas till Samhall har, enligt Thomas Jansson, ofta en lättare former av funktionsnedsättning än tidigare.
– Rent spontant skulle jag säga att Samhall på senare tid tagit de grupper av funktionsnedsatta som är lätta att placera i samhället. Man har gjort ett val för att klara effektivitetskraven från regeringen, säger han.
Samhalls vd Monica Lingegård lägger ansvaret på Arbetsförmedlingen.
– Nu är det ju inte vi som väljer. Arbetsförmedlingen fattar besluten. Att värdera funktionsnedsättning, bättre eller sämre, högre eller lägre. Det är inte vår sak. Samhall är en arbetsmarknadsåtgärd som erbjuder utveckling genom arbete. I grunden bygger det på att man har någon form av arbetsförmåga eller att man åtminstone gör bedömningen att man har möjligheten att vara ute i de arbeten som efterfrågas. Om den förmågan inte finns, då är inte Samhall rätt åtgärd. Och exakt var den gränsen går, det kommer nog alltid vara föremål för diskussion, säger hon.
Henrietta Stein, direktör på Arbetsförmedlingens avdelning för Rehabilitering till arbete, ser positivt på utvecklingen inom Samhall.
– Generellt sett har jag en positiv syn på att den förändring som Samhall genomgått. Den speglar de förändringar som har skett i samhället i övrigt. Med tanke på att Samhall har ett uppdrag att personer ska kunna lämna Samhall och gå över till anställningar utanför Samhall så är det angeläget att de har en verksamhet som speglas i samhället i övrigt, säger hon.
Andelen personer som klassas som funktionsnedsatta, och har en så kallad funktionshinderkod, har samtidigt exploderat på Arbetsförmedlingen. Från att under 1990-talet legat kring 8-9 procent, till att i dag utgöra närmare var tredje person som finns inskriven i systemet. Läs mer om den utvecklingen här »
——-
Texten är ett utdrag ur Mikael Färnbos reportage ”Den nya Samhallsklassen” ur #4 2015 av Magasinet Arena. Läs reportaget i sin helhet på Dagens Arena här »
En prenumeration av tidningen kan tecknas här »
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
