Nystartsjobben ingen universallösning

Politiker från S och M erkänner brister i arbetsmarknadspolitiken. Forskning pekar mot att nystartsjobb är en lyckad reform. Men den löser långt från alla problem.

Långtidsarbetslösheten fick fäste i samband med 1990-talskrisen. Sedan dess har arbetsmarknadspolitiska åtgärder – riktade både till de nära och längre ifrån arbetsmarknaden – avlöst varandra. Den borgerliga regeringen lyfter gärna fram de så kallade nystartsjobben, en reform från 2007 som riktar sig inte bara till arbetslösa, utan till alla som varit frånvarande från arbetsmarknaden i tolv månader.

Flertalet stannar på arbetsmarknaden
Ett nystartsjobb är ett arbete med avtalsenlig lön, som subventioneras av staten med två arbetsgivaravgifter. Subventionen kan betalas ut lika länge som den som anställts varit frånvarande från arbetsmarknaden, upp till fem år. För personer äldre än 55 gäller dubbelt så lång period, alltså maximalt tio år.

Anna Sjögren, docent vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) har studerat nystartsjobben.
– För det stora flertalet gäller att när nystartsjobbet tar slut, stannar man på arbetsmarknaden. Det gäller dock inte äldre personer i samma utsträckning, de är ofta mer beroende av subventionen för att få stanna kvar.

Anna Sjögren framhåller att tidigare forskning pekar på att de åtgärder som fungerar bäst är de som liknar ett riktigt jobb så mycket som möjligt.
– Det är en bra metod för att hjälpa långtidsarbetslösa in på arbetsmarknaden och det är troligtvis bättre än att sätta folk i skolbänken. Genom en subventionerad anställning får man en direkt kontakt med arbetsmarknaden.

Undanträngingseffekter – ett mindre problem
Anna Sjögrens forskning visar dock att två tredjedelar av de som skulle kvalificera sig för nystartsjobb och som hittar ett arbete, hittar ett jobb även utan subventionen. Långtidsarbetslösa är inte en statisk grupp människor, att vara frånvarande från arbetsmarknaden en längre period innebär inte att man aldrig mer får ett arbete.
– På så sätt kan man se att risken för att man så att säga betalar i onödan finns. Men det inte är ett särskilt problem med nystartsjobben, utan snarare något som gäller för alla olika typer av subventionerade jobb, säger Anna Sjögren.

Att en långtidsarbetslös person – som ändå hade kunnat få ett jobb – anställs med en subvention ”i onödan” brukar kallas undanträngningseffekt. Tomas Tobé, moderat riksdagsledamot och ordförande i arbetsmarknadsutskottet, menar att det är en nackdel som inte väger över fördelarna.
– Om politiker och fackförbund menar allvar med att bryta långtidsarbetslösheten, tror jag att man måste vara beredd att acceptera en del undanträngningseffekter. Arbetsgivare måste samtidigt se till att olika typer av anställningsstöd inte leder till lönesänkningar.

Tomas Tobé erkänner samtidigt att andra delar av den borgerliga arbetsmarknadspolitiken har varit mindre lyckade.
– Vi har också gjort misstag, där fas 3 är ett tydligt exempel. Vi försökte göra om det Socialdemokraterna misslyckades med, att hitta en sysselsättning som är meningsfull men som absolut inte handlar om arbetsuppgifter. Forskningen är tydlig här. Om man är i sysselsättning som inte liknar ett yrke, är chansen ganska liten att man kommer närmare arbetsmarknaden.

Men kan då inte alla långtidsarbetslösa ta ett nystartsjobb, om de nu fungerar så pass väl?
– Det vore ju det bästa och det är inte omöjligt att vi kommer se mer av liknande lösningar. Flera kommuner har börjat erbjuda anställningar till personer med ett nystartsjobb i botten. Men nystartsjobb kräver till syvende och sist att en arbetsgivare vill öppna dörren, vi kan inte bara besluta att 30 000 nystartsjobb ska skapas.

Socialdemokraternas Ylva Johansson är vice ordförande i arbetsmarknadsutskottet. Hon håller med om att även en del socialdemokratiska arbetsmarknadsåtgärder inte föll väl ut.
– Under slutet av vår regeringsperiod (1994-2006 reds anm.) hade vi något som kallades aktivitetsgarantin, som var en misslyckad åtgärd. Vi tänkte om och skapade plusjobb i stället, alltså riktiga jobb med avtalade villkor, som subventioneras.

Vad säger du då om nystartsjobben?
– Nystartsjobben kan fungera, men vi ser att de jobben framför allt går till dem som har kortast arbetslöshetstid, av dem som kvalificerar. Man måste också ha varaktiga, subventionerade anställningar, som plusjobb, för dem som har riktigt svårt att komma in på arbetsmarknaden.

Den individualiserade arbetslösheten
Nystartsjobb tycks med andra ord fungera relativt bra, men det är inte en lösning på alla arbetsmarknadspolitiska problem. Både Tomas Tobé och Ylva Johansson belyser exempelvis diskrimineringsfaktorn.

Bland de som står längre från arbetsmarknaden finns en överrepresentation av äldre, nyligen ankomna till Sverige, personer som lever med funktionshinder och unga människor utan fullständiga gymnasiebetyg. Det är grupper som löper större risk att utsättas för diskriminering på arbetsmarknaden.

I det sammanhanget blir det problematiskt med en utveckling där ansvar för arbetslösheten allt mer skjuts över på individen.
– Vi har fått en syn på arbetslöshet som får till följd att det är den arbetslöse personens eget fel att man saknar jobb. Det är ett sätt att privatisera långtidsarbetslösheten, vilket innebär ett minskat politiskt ansvar. Det i sin tur hänger samman med försämrade ersättningsnivåer, säger Ylva Johansson.

Tomas Tobé håller inte helt med om att ett ökat ansvar för individen är negativt.
– Tidigare åtgärder handlade i stor utsträckning om att ordna så att man kunde få ännu en a-kasseperiod, och så såg man problemet som löst. Det blir extra tydligt när det gäller ungdomar. De som är aktiva på arbetsmarknaden har få problem. Så det stämmer att vi har ett ökat fokus på individens ansvar, men jag menar att det är rimligt.