forskning Kvinnor är i majoritet på högskolan, men bland professorerna utgör de bara 28 procent, visar en ny kartläggning. Statsvetaren Sara Kalm spårar en orsak till ojämställdheten i det »akademiska hushållsarbetet«.
Stiftelsen Allbright har granskat andelen kvinnor bland professorerna på 17 universitet och högskolor. Rapporten visar att mindre än var tredje professor är en kvinna, och ojämställdheten ökar ju högre upp i den akademiska hierarkin man kommer. Resultatet stämmer överens med tidigare liknande mätningar.
Det lärosäte som ligger bäst till i Allbrights granskning är Göteborgs universitet med 33 procent kvinnliga professorer. Sämst till ligger en annan högskola i samma stad, nämligen Chalmers tekniska högskola med 18 procent kvinnor på professorsposter.
Samtidigt som Allbright publicerar sin granskning har statsvetaren Sara Kalm i dagarna publicerat en artikel i tidskriften Sociologisk forskning som sammanställer forskning som har gjorts om så kallat »akademiskt hushållsarbete«.
Akademiskt hushållsarbete är en översättning från det amerikanska academic housekeeping, som är ett begrepp för att beskriva osynliga, icke-meriterande uppgifter inom en akademisk institution som bygger på att de som utför dem »ställer upp« för att underlätta för gruppen. Det kan handla om att ingå i en samordningsgrupp eller sitta i en festkommitté. Men det kan också vara mer känslomässigt arbete, som att stötta doktorander i kris.
– Jag gör en uppdelning mellan intern och extern service. Det finns massa sysslor som inte ingår i någons tjänst, men som ändå kan vara meriterande eller ge arvode. Det kan till exempel handla om uppdrag i en betygsnämnd. Men det akademiska hushållsarbetet ger inte nätverk eller pengar, men bygger på att någon ställer upp och tar av sin tid – utan att alltid bli tackad för det, säger Sara Kalm.
Det har inte gjorts några studier av hur arbetsfördelningen ser ut när det gäller det här hushållsarbetet i Sverige, men däremot i USA. De rönen har Sara Kalm sammanställt i sin artikel. En studie av 140 amerikanska lärosäten visade att kvinnor rapporterade in betydligt mer servicearbete än män, och övervikten av kvinnors andel av servicearbetet var särskilt tydlig när det gällde det icke-meriterande interna arbetet.
En annan amerikansk enkät gjord på statsvetenskapliga institutioner visade att kvinnor och män rapporterar in ungefär lika mycket servicearbete, men att »kvinnornas sysslor har lägre status och stjälper deras karriärer och inkomster snarare än hjälper dem„ som Sara Kalm skriver.
– Det är en ganska tydlig skillnad. Kvinnor gör mer akademiskt hushållsarbete, men så gör även personer med lägre status och som tillhör minoritetsgrupper.
Som Sara Kalm påpekar i sin artikel fungerar det ofta osynliga servicearbetet inom en institution som »ett smörjmedel« som möjliggör för andra mer karriärinriktade individer att glänsa. Och den tid som läggs på det osynliga arbetet på institutionen, stjäl i sin tur tid – från främst kvinnor – som hade kunnat ägnas åt forskning
– Det finns studier som visar att de flesta gärna skulle ha valt att ägna mer tid åt sin forskning; att ta på sig akademiskt hushållsarbete är inget man aktivt väljer, säger Sara Kalm.
Samtidigt innebär det här arbetet inte bara något negativt för se som utför det.
– Just relationsbiten av det hela kan nog för många kännas meningsfull, eftersom många gärna vill ha en arbetskultur där folk stöttar varandra. Så självklart får man ut något av det.
Funkar det att som kvinna använda strategin att ”tacka nej” till alla administrativa uppdrag som ett sätt att förbättra sin karriär – eller blir man bestraffad på andra sätt då?
– Det finns studier som menar att det finns andra förväntningar på kvinnor, vilket också gör att kvinnor blir mer tillfrågade än män. En bild kvinnor kan ha i sitt huvud kanske är att det sabbar för en själv om de säger nej.
– Jag har förståelse för om kvinnor kör på en strategi att tacka nej. Invändningen kan dock vara att det kanske inte är ett så hälsosamt arbetsklimat vi har, och då kanske man istället ska rikta in sin kritik mot det och försöka uppvärdera de administrativa sysslorna.
Vilket ansvar borde institutionerna ta för att fördela det akademiska hushållsarbetet mer rättvist?
– Jag tror inte att det finns så hög medvetenhet om just detta. Men det är väl egentligen en ganska konkret arbetsledningsfråga. Vissa sysslor tror jag man skulle kunna dela upp på ett mer konkret sätt, även om andra är svårare att fördela: till exempel vem ska ge den här doktoranden tröst och stöd?
–Det vore också bra om man gjorde mer för att motverka den väldigt individcentrerade, prestationsinriktade forskningskulturen. För förutsättningen för att några ska kunna glänsa som stjärnor är att andra pular runt och fixar med praktiska uppgifter, säger Sara Kalm.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
