Ödesfrågan i skymundan

Kvällen den 8 januari 2005 drog stormen Gudrun in över södra Sverige. De kraftigaste stormvindarna under den följande natten mätte över 40 sekundmeter. Vindbyarna lämnade många sömnlösa i de småländska skogarna. När ytterdörrar öppnades på morgonen var landskapet förändrat. Den milda hösten hade lett till att det inte bildats någon tjäle i marken och träden fälldes lättare under den stormiga natten. Flera veckor efteråt stod tusentals hushåll fortfarande strömlösa.

Stormen Gudrun visar sårbarheten med den globala uppvärmningen. Mer extremt väder är att vänta. Tidigare har exceptionella vädersituationer bara inträffat vart tjugonde år, men enligt SMHI:s klimatforskningsenhet kommer dessa situationer i framtiden att inträffa med bara några års mellanrum. Värmeböljor, stormar och skyfall påverkar vad som på fackspråk kallas för ekosystemtjänster, naturens tjänster som utgör själva grunden till att vi får mat och material till boenden. Det kan handla om träd som lagrar koldioxid, havsmiljöer som rubbas av överfiske, men det kan också vara det rena reaktionsvärdet som natur har för människan.

I skymundan av klimatförhandlingarna
Den sista veckan i oktober i den japanska staden Nagoya möts världens länder för att förhandla fram ”en ny global vision och nya ambitiösa mål för att bevara och hållbart nyttja jordens naturresurser” inom ramen för FN:s konvention om biologisk mångfald. Dessa ord rymmer en desto allvarligare verklighet.

Förlusten av biologisk mångfald har helt kommit i skymundan av de internationella klimatförhandlingarna. Ändå hänger de tätt samman. Samtidigt som naturresurser utnyttjas som om de vore oändliga ökar känsligheten för den biologiska mångfalden med ett klimat statt i förändring. Och knäckfrågor i klimatförhandlingarna om finansiering och avskogning har samma bäring när det handlar om biologisk mångfald.
– Det handlar om hela jordens överlevnad och liv, säger Åsa Norrman chef för Miljödepartementets enhet för naturresurser.

Stormen Gudrun var allvarlig för alla de skogsägare som fick se sin ”pensionsförsäkring” gå upp i rök. Men det är i utvecklingsländer som förlusten av biologisk mångfald tar sig verkligt kraftiga uttryck. Som på Haiti, där nästan all skog som tidigare täckte landet huggits ned och som resulterat i stora översvämningar under regnperioderna. Det har fått effekten att barnadödligheten stigit och att människor blivit sjuka av förorenat vatten. Men exemplen är betydligt fler, som läckande metangas i Sibirien eller de hundratusentals hektar skog som dör varje år i Kanada till följd av mildare vintrar.

Forskningsrapport efter forskningsrapport visar att läget blir allt allvarligare. Kurvorna från koldioxid- och metangasutsläppen, överfisket och förlusten av biologisk mångfald pekar fortsatt uppåt. Dessa kurvor måste inom de närmsta åren vända nedåt för att världen inte ska löpa en allvarlig risk att nå så kallade ”tipping points”, punkter där det är omöjligt att vrida tillbaka utvecklingen. Det kan tyckas som en omöjlig uppgift.

Tandlösa FN-förhandlingar
Mötet i Japan ska bidra till att hejda den pågående förlusten av biologisk mångfald. Johan Rockström, professor och chef för Stockholm Resilience Centre, beskriver under ett seminarium för journalister mötet som ”det viktigaste toppmötet vi har i år”.
– När det gäller klimatet vet vi vad vi ska göra, det finns en färdplan. Det är allvarligare med den biologiska mångfalden. Vi förlorar arter i en ohejdad takt, och dessa arter kommer inte att komma tillbaka, säger Johan Rockström.

Förhandlingarna om den nya konventionen har pågått i sju år. Efter att förhandlingarna gått som katten kring het gröt i några år beslutades 2006 att den nya konventionen skulle vara klar 2010. Nu ligger det mycket prestige i vågskålen. Fram till i år hade EU tagit på sig att förlusten av biologisk mångfald skulle stoppas. Men vid utvärderingen konstaterades att unionen befann sig långt från det uppsatta målet. Även om de andra länderna som är parter i konventionen inte tagit på sig lika långtgående mål ser det lika illa ut i fråga om att hejda förlusten av biologisk mångfald.

Det är med en ogjord hemläxa som världens länder kommer att samlas i Japan för att anta en ny strategi för biologisk mångfald. EU har ännu en gång antagit högt satta mål, nu ska förlusten av biologisk mångfald inom EU:s gränser stoppas fram till 2020. Men än så långe handlar det bara om mål och visioner. En knäckfråga i förhandlingarna är just om förlusten av biologisk mångfald ska stoppas helt, eller om det bara ska vidtas åtgärder för att hejda den. Vad som kan förväntas komma ur förhandlingarna är indikatorer för att mäta olika åtgärder för att stävja förlusten av biologisk mångfald. Men de verkliga åtgärderna för att stoppa förlusten av biologisk mångfald får vi – precis som vid klimatförhandlingarna – vänta på.