Bostad Fastighetsägarsidan efterlyser en social bostadspolitik för de mest utsatta, på grund av höga trösklar på bostadsmarknaden. Samtidigt gör flera privata bostadsbolag det svårare för resurssvaga genom sina strikta uthyrningskrav.
Årets hyresförhandlingar inleddes med en chock förra veckan då Fastighetsägarna presenterade sina yrkanden på omkring tio procent. För Karin, som är ensamstående med ett barn och för tillfället arbetslös, skulle ett sådant påslag slå hårt. Redan i dag betalar hon nästan 9 000 kronor i hyra för en tvåa i Farsta, Stockholm.
– Det är hemskt, klart att jag blir orolig. Allting blir dyrare, elen, maten. Vi lever redan på existensminimum. Var ska jag flytta någonstans? Härbärget, eller ska vi hamna på gatan? säger Karin.
Hon har bott i lägenheten i ett och ett halvt år och har förstahandskontrakt. Innan hon fick den bodde Karin i andrahand i nästan tio år. Hennes enda möjlighet att få en ny billigare bostad är genom lägenhetsbyte, säger hon.
– Men vem vill flytta till en tvåa som kostar mycket mer i hyra än en trea som kanske är äldre eller annorlunda?
Karin är inte ensam. I media florerar nu artiklar och inslag där hyresgäster lyfter sin oro. De bor redan trångt, men kanske måste flytta till mindre. Kanske måste de flytta ihop med andra.
Den genomsnittliga hyran i Sverige har höjts kraftigt sedan 90-talet. Mer än dubbelt så mycket som konsumentprisindex. Det är i dag nästan 3 000 kronor dyrare att bo i hyrt boende än i ägt boende. Och ännu dyrare är det att bo i nyproducerat, där hyresvärdarna kan sätta så kallad presumtionshyra, som utgår från de faktiska produktionskostnaderna i stället för bruksvärdessystemet.
Trösklarna på bostadsmarknaden har höjts för framför allt grupper med lägre inkomster eller ekonomiskt bistånd. Och med inflationen som skenar tillsammans med mat- och elpriser, samtidigt som fastighetsägarna vill ha kompensation för utökade kostnader, väcks åter diskussionen om en social bostadspolitik, eller ”social housing”, till liv.
Bara några dagar efter Fastighetsägarna kom med sina krav skrev Kent Persson, samhällspolitisk chef för fastighetsbolaget Heimstaden, en krönika där han efterlyser en social bostadspolitik. Något måste göras åt den utbredda fattigdomen och de höjda trösklarna på bostadsmarknaden, menar han.
– Vi har en politik som är ganska passiv i att plocka fram reformer och stöd för de som är svårast utsatta på bostadsmarknaden. Det problemet börjar bli allt mer påtagligt. Om vi ska fortsätta vara ett gemensamt välfärdssamhälle behöver politiken ta fram en mycket mer tydlig och aktiv social bostadspolitik, säger Kent Persson till Dagens Arena.
För detta menar Kent Persson att det behövs direkta stöd till utsatta grupper, som riktade bidrag och höjda bostadsbidrag. Och stöd till branschen genom till exempel investeringsstöd för billigare hyresrätter. Ett sådant fanns från 2016 fram till årsskiftet då M-KD-SD slopade stödet i sin gemensamma budget som röstades igenom förra hösten.
Kent Persson menar att stödet ändå inte var träffsäkert eftersom lägenheterna som byggdes för det var små, och de var inte riktade till utsatta grupper. Vem som helst kunde söka till dem.
– Träffsäkerheten har varit noll. Det finns mycket mer för politiken att göra på det här området för att rikta in stödet till de som behöver. Då skulle fler kunna komma in på bostadsmarknaden och få ett bra boende.
Trösklarna på bostadsmarknaden höjs för många om hyran skulle höjas med tio procent, samtidigt som andra priser ökar och vi går mot reallönesänkningar nästa år. Tänker ni er någon inkomstgräns eller andra villkor för vem som ska kunna söka de billigare lägenheterna?
– Jag förstår att du vill prata hyressättning. Men min krönika handlar om social bostadspolitik. Jag bara pekar på att det finns en grupp i Sverige som får lågt stöd i välfärdssamhället. Det är en politisk uppgift att lösa det. Parterna kan komma med idéer och inspel men det är regeringens och riksdagens ansvar hur reformerna ska se ut, säger Kent Persson.
Något som har konstaterats i forskning är att det är svårare för resurssvaga hushåll att hitta bostad i kommuner som saknar allmännytta. Detta eftersom de privata bostadsbolagen ofta har striktare uthyrningskrav än de kommunala. Alltså högre trösklar.
År 2016 köpte Heimstaden och Victoria Park upp en del av det kommunala bostadsbeståndet i Växjö. En utvärdering kommunen lät göra några år senare av försäljningen visar att konsekvenserna för den lokala bostadsmarknaden är att det blivit svårare att få bostad. Dels för att bolagen lyfte lägenheterna från den kommunala bostadskön till sina egna förmedlingssystem, dels för att hyreskraven var striktare än Växjöbostäders. Till exempel med krav på inkomst två eller tre gånger hyran, där försörjningsstöd inte räknades in, och inga betalningsanmärkningar.
Sedan 2017 godkänner Heimstaden försörjningsstöd som inkomst. Men Victoria Park, numera en del av Victoriahem, gör det fortfarande inte. Tillsammans med flera andra stora bostadsbolag som Akelius, Einar Mattsson och Rikshem. Kent Persson menar att det är viktigt att både kommunala och privata bostadsbolag tar sitt sociala ansvar.
– Heimstaden är medlemmar i Sveriges Allmännytta. Vi har samma värderingar och jobbar på samma sätt som de allmännyttiga bolagen, understryker han.
Martin Hofverberg, chefsekonom på Hyresgästföreningen, säger att starka krafter inom fastighetsägarlobbyn länge har drivit införandet av en selektiv social bostadspolitik som delar upp bostadssektorn i två delar. En privatägd med marknadshyror och en självkostnadsorienterad offentligt ägd del för låginkomsttagare.
Martin Hofverberg framhåller att Hyresgästföreningen försvarar den generella bostadspolitiken, men konstaterar samtidigt att den modellen fungerar allt sämre i dag. Staten har sedan 90-talet dragit sig tillbaka från bostadssektorn och även om ambitionerna finns kvar är finansieringen borta. Det gör att det exempelvis inte kommer ut tillräckligt med prisrimliga hyresrätter vid nyproduktionen, menar Martin Hofverberg.
– Bostadsbyggandet är överlämnat på företag och privata banker att finansiera, eftersom de har sina avkastningskrav dämpas byggtakten när konjunkturen svänger som nu. Behovet är detsamma, men marknaden vill och klarar inte längre att förse oss med det som krävs. Det är i sådana här lägen staten måste gå in och hålla uppe finansieringen och byggandet, säger Martin Hofverberg.
Om hela marknaden fungerar bra och vi har tillräckligt med utbud då kommer det bli lättare att bedriva en social bostadspolitik, poängterar han.
– Folk med vanlig lön kommer att hitta en bostad till mer rimligt pris. Vi har sociala kontrakt i dag, som försökslägenheter, för grupper utanför arbetsmarknaden eller med sociala problem. Men nu är det allt fler som har svårt att få bostad utan att ha några andra problem. Då är de och trängs i samma system som egentligen bara är till för de mest utsatta.
Vad gäller hyresförhandlingarna understryker Martin Hofverberg att en tio procents hyreshöjning inte kommer att hända. Men han konstaterar också att det finns ökade kostnader som hela förhandlingssystemet är till för att hantera. Detta ska dock vägas mot hyresgästintresset.
Men en period med högre hyreshöjningar än tidigare år på grund av rådande omvärldsfaktor, är ingenting Martin Hofverberg utesluter.
– Då behöver vi kolla på hur vi kan hjälpa grupper som har det sämre ställt. Vad kan vi göra med inkomstfördelningen. Och bostadsbidraget måste förstärkas rejält.
För att skydda danska hyresgäster har Danmarks regering infört ett tak på hur mycket hyresvärdarna får höja hyran de närmaste två åren, max fyra procent per år. Men att införa något sådant i Sverige avfärdar Martin Hofverberg på en gång.
– Det sker i en dansk kontext. De har en annan hyresmarknad och en annan reglering av den. Här är det parterna som har ansvaret att balansera konsumentintresset med fastighetsägarintresset. Därför är vi väldigt skeptiska till den typen av hyrestak, säger han.
På frågan om hur Hyresgästföreningen ser på kommande mandatperiod säger Martin Hofverberg att det i det nya regeringsunderlaget spretar rejält i bostadspolitiken.
– De stora partierna, SD och M, är ganska ointresserade av social bostadspolitik medan Liberalerna har tagit fram förslag på en ny social boendeform, inriktad mot folk med låga inkomster.
Martin Hofverberg lyfter också att de forna allianspartierna vill ha marknadshyror i nyproduktion, men att Sverigedemokraterna säger sig stå bakom förhandlingssystemet. Så det finns konflikter. Men genomgående för de fyra partierna är deras fokus
på det ägda boendet, inte minst villor, och deras aversion mot regleringar av markanvändning och byggande. Så där kommer vi se fokus de kommande fyra åren, menar Martin Hofverberg.
Kent Persson tycker att politiken ska ägna mer tid åt att diskutera det hyrda boendet än det ägda. Och komma ihåg att det är i det hyrda de utsatta grupperna kommer få sina första bostad och ett stabilt boende.
– Men jag tror dessvärre att vi kommer få se ytterligare ett antal år där bostadspolitiken kommer vara underprioriterad. Inte bara av regeringen utan också av oppositionen. Det har främst att göra med omvärldsproblemen man kommer behöva fokusera på först. Men generellt borde politiken ägna sig mer åt bostadsfrågan också och jobba ihop över blockgränsen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
