Nye killen i KD, vad är det han heter nu igen? Han som kom efter Alf? Att det skulle bli så svårt, det här med att komma efter Alf.

För trots att Göran Hägglund firar tio år som partiledare är avtrycket anmärkningsvärt tunt. Partiet han leder verkar allt mer vilset. Ena året är det verklighetens folk. Nästa år är det obligatorisk idrott varje dag i skolan.

Under årets upplaga av Almedalen tycks partiet nästan ha gått under jord. I vimlet har det knappt synts några kristdemokrater – och var det akut självförtroendekris som ledde till att partiet valde ett minimalt rum för dagens presskonferens?

KD må vara alliansen mest trofasta vän – men partiet får mycket litet ut av samarbetet. Med ett krisande M kommer snart inte heller några livsavgörande stödröster vara att vänta. Det mörknar för vårt kristdemokratiska parti.

Den Göran Hägglund som står på scenen i Almedalen tycks ändå avslappnad. Han kliver snart utanför manus för att dra en arsenal av ordvitsar om oppositionen som ett vildvuxet trädgårdsland. Vänsterpartiet sprider autonom dynga – Miljöpartiet är ett parti som vill förbjuda äppelträd för att för att avveckla kärnkraften. Stefan Löfven får vara en betonghäck. De närvarande kristdemokraterna vrider sig av skratt.

Och kanske borde Hägglund i stället ha satsat på en karriär som komiker. För när det kommer till politiken finns det inte mycket glädje kvar. Hägglund återanvänder förra årets hotbild om ett allt mer oberäkneligt Ryssland. Attacker om “skattanfall” från en opposition som med precision tar sikte mot allt som lever är direkt oseriöst. Knappt de egna väljarna orkar längre applådera när Hägglund målar upp bilden av fastighetsskattemonstret.

I tidsandan hamnar Kristdemokraterna fel. När den stora samhällsdebatten handlar om kampen mot främlingsfientlighet och för mer jämställdhet lämnar Hägglund det första därhän och för att gå till strid mot det andra. En “tydligare etik” ska råda bot på snedvridna ideal. Kvotering och fler föräldradagar vikta till pappan är skällsord i KD:s värld.

För att råda bot på vilsenheten i partiet menade Siewert Öholm på SVT Opinion i dag att KD måste backa tillbaka till kristendomen. Han tycker att Hägglund borde ta strid både mot samkönade oäktenskap och fri abort:

“Själva ordet värdegrund håller för övrigt på att bli kapat av allehanda förvirrade tolkningar från Feministiskt initiativ till Miljöpartiet. Familjen ifrågasätts, alltifrån formerna för vad ett äktenskap är, till manshat och deklarationer om män och fäder som inte behövs. Därför borde Göran Hägglund ikväll stärka argumentationen mot surrogatmammor och allehanda manipulationer där respekten för livet devalveras. Både i livets början och i dess slutskede.”

Kanske finns det väljare Hägglund skulle kunna mobilisera genom att välja den vägen. Men vore det inte bättre att begrava partiet och låta det vila i frid?