Recension Stadsvandringen fungerar som en brygga in i Dan Anderssons Stockholm. Genom att utgå från en specifik plats så sugs läsaren in i en svunnen tid. Det skriver Staffan Kahn som läst Dan Anderssons Stockholm – En stadsvandring av Göran Greider och Nils Holmdahl.
”Jag väntar vid stockeld medan timmarna skrida, medan stjärnorna vandra och nätterna gå …” Så inleds Jag väntar, en av Dan Anderssons kändaste dikter, kanske mest förknippad med sångerskan Sofia Karlssons tolkning i folkton från 2005. En naturskildring om kärlekslängtan i skuggan av det vardagliga slitet vid kolmilan. I boken Dan Anderssons Stockholm – En stadsvandring (Ordfront förlag) får vi möta en helt annan bild av poeten som en del av vimlet i Klarabohemernas Stockholm.
Göran Greiders intresse för Dan Andersson är känt sedan länge. Senast skildrat i romanen Hon vars hjärta var som mitt som handlar om kärlekshistorien mellan Dan Andersson och Märta Larsson. De möttes på Brunnsviks folkhögskola och hade en kärleksrelation som inte uppskattades av Märtas högborgerliga familj. Likt Greider idag delade Andersson sin tid mellan Dalarna och det politiska och kulturella livet i Stockholm. I Anderssons fall var det relationen med Märta och konstnärslivet i Klarakvarterens bohemkretsar som lockade till regelbundna besök i huvudstaden. Här ges en viktig pusselbit till Anderssons uppskattade dikter. Han behövde storstaden för att kunna uppskatta och skildra landsbygden.
Det stilistiska greppet är stadsvandringen där Greider tillsammans med Anderssons-experten Nils Holmdahl gör historiska nedslag på tolv platser i Stockholm. Stadsvandringen fungerar som en brygga in i Dan Anderssons Stockholm. Genom att utgå från en specifik plats så sugs läsaren in i en svunnen tid. Plötsligt är centralstationen inte längre en gudsförgäten transportsträcka präglad av stress och trängsel. Utan en port till en värld av möjligheter där staden lockar till utsvävningar bland dåtidens kulturkändisar och politiska aktivister som Nils Ferlin och Ture Nerman. Vi får stifta bekantskap med många av dem som tidigare befolkat platser vi vanligtvis passerar utan att ägna något större intresse. Alltifrån röde bankiren Olof Aschberg till hotellstäderskan Vendela Persson, vars upptäckt av Dan Anderssons förgiftade kropp kom att följa henne genom livet.
Författarna väver även in nutiden och deras eget arbete i boken. Det generösa bildmaterialet, både från dåtidens Stockholm och på två gråhåriga män som med förundrad uppsyn tycks leta efter Dan Anderssons arv i dagens Stockholm, bidrar till att levandegöra dåtiden och nutiden.
Det är i mycket männens Stockholm som skildras och jag skulle gärna se att några av de kvinnor som skymtar förbi gavs en en större plats. Alltifrån Elin Wägner och den bortglömda Anna Lenah Elgström, grundare av Rädda Barnen, till de prostituerade som bodde granne med den ateljé där Andersson och hans konstnärsvänner umgicks. Dessa öden hade förtjänat en större plats. Men det blir förhoppningsvis fler stadsvandringsböcker av den här sorten. För platserna omkring oss har så mycket att berätta både om dåtidens levnadsöden och om oss själva.
Staffan Kahn
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
