Facken inom industrin och arbetsgivarsidan sa i dag ja till att fortsätta förhandla om ett längre avtal. Men när det gäller lönenivåer är parterna långt ifrån överens.
Det var en skiss från de opartiska ordförandena för förhandlingarna om ett treårigt avtal som i dag fick gehör från både industrifacken och arbetsgivarsidan, som består av Teknikföretagen och Industriarbetsgivarna.
– Vi har sagt att vi är beredd att fortsätta förhandlingar om skissen som bygger på ett treårigt avtal, eller egentligen ett två plus ett år, det vill säga ett treårigt avtal men det sista året är uppsägningsbart, säger Anders Ferbe, förbundsordförande för IF Metall i ett uttalande.
Villkoren för att industrifacken (IF Metall, Sveriges Ingenjörer, Unionen, GS och Livs) ska skriva under ett treårigt avtal är, förutom löneökningar på en viss nivå, att kraven på deltids- och flexpension samt låglönesatsningen inom LO-förbunden tillmötesgås.
Facken kräver också att arbetsgivarna drar tillbaka förslag om vad de kallar kraftiga försämringar av kollektivavtalen.
När det gäller löneökningar har industrifacken krävt 2,8 procent, medan Teknikföretagen har lagt ett bud på 1,5 procent. Industriarbetsgivarna har hittills inte lagt något förslag på löneökningar.
– Oavsett avtalets längd så måste det ske en betydande nedväxling av löneökningstakten. Enkelt handlar avtalsförhandlingarna om att företagen ska kunna fortsätta utvecklas, och då är det viktigt att industrin inte drabbas av konkurrensnackdelar gentemot de viktigaste konkurrentländerna, säger Per Widolf, förhandlingschef på Industriarbetsgivarna i ett pressmeddelande.
Teknikföretagen uppger i ett pressmeddelande att de står långt från facken när det gäller vad Teknikföretagen kallar det »dubbla märket«, alltså en låglönesatsning inom LO-gruppen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
