“Valets stora konflikt är blockens olika syn på människor som jobbar och en 500-lapp mer eller mindre varje månad.”
Så beskrev Dagens Nyheter kärnan i Fredrik Reinfeldts tal på Norrmalmstorg i Stockholm en vecka innan valet. Och valrörelsen har verkligen handlat om just plånboksfrågor. Morgon- och kvällstidningarna har gjort granskningar på temat ”De vinner på alliansens politik” eller ”Så påverkas din ekonomi”. Moderaterna kampanjar med valaffischer med – just det – en plånbok på.
Den stora fokuseringen på hur var och ens privatekonomi påverkas av politiken har kritiserats för att vara visionslös och uppmuntra till egoism. Men samtidigt är plånboksfrågorna viktiga – åtminstone om man vidgar begreppet. För vems plånbok är det vi pratar om?
För medelklassen handlar det om 25 kronor
När Dagens Nyheter nyligen gjorde en stor genomgång av hur de två blockens förslag påverkar olika samhällsgruppers privatekonomi var en del resultat djupt förvånande. För en ”typisk medelklassfamilj” – två barn och två heltidsarbetande föräldrar i ett hus som inte är så högt taxerat att fastighetsskatt kan bli aktuellt – skilde det i slutändan bara 25 kronor i månaden mellan alliansens och de rödgrönas politik.
De skattehöjningar som de rödgröna vill införa vid en eventuell valvinst kompenseras med att a-kasseavgiften blir lägre. Människor med något lägre inkomster tjänar i regel mer på en billigare a-kassa, eftersom höginkomsttagare ofta redan har en låg avgift.
Man kan förstås lägga till den höjda bensinskatten på 49 öre litern som de rödgröna kommer att införa om de vinner valet, eller att (V), (S) och (MP) ”om landets ekonomi tillåter” vill höja maxtaxan på dagis. Trots det – för den enskilde medelklassväljaren har valet inte någon avgörande effekt på hans eller hennes privatekonomi.
Höginkomsttagarna betalar mer
De utpräglade höginkomsttagarna betalar däremot mer varje månad med oppositionens politik. En tvåbarnsfamilj där föräldrarna tjänar 50 000 respektive 40 000 kronor i månaden och som samtidigt äger en villa med högt taxeringsvärde (över 4,5 miljoner – vilket motsvarar runt 1,5 procent av landets småhus) kan förlora en tusenlapp eller mer i månaden om de rödgröna vinner valet.
Om man antar att familjen dessutom använder Rut-avdraget – de flesta som använder avdraget är höginkomsttagare – förlorar de ännu mer privatekonomiskt på en rödgrön valvinst.
I andra änden av samhällsstegen är situationen den motsatta.
Störst skillnad för arbetslösa och sjuka
Den som är beroende av a-kassa för att klara sig tjänar nämligen stort på en rödgrön valseger. Taket i ersättningen höjs. En person som nu lever på a-kassa och tidigare hade en lön på 20 000 kronor får med de rödgrönas politik 760 kronor mer i den så omtalade plånboken varje månad.
Det samma gäller människor med sjukpenning. När den borgerliga alliansen vann valet 2006 sänkte de inkomsttaket och ersättningsnivåerna. Efter ett år som sjukskriven sjunker ersättningen. Här går de rödgröna emot den sittande regeringen på varje punkt. Speciellt stor blir skillnaden för människor som tidigare hade relativt goda inkomster – medelklassen, om man så vill – och som varit sjukskrivna en längre tid.
Ojämlikhet eller minskade klyftor
Studenter är egentligen den enda låginkomstgrupp i samhället som tydligt gynnas privatekonomiskt av den sittande regeringens politik – om man inte har något emot att låna, åtminstone. Allianspartierna har lovat att nästa år höja lånedelen i studiemedlet kraftigt, medan de rödgröna bara kommer att genomföra en liten höjning av bidragsdelen. Pensionärerna, som alla partier är måna om att vinna över, tjänar i stället i de flesta fall på att de rödgröna vinner eftersom (V), (S) och (MP) lovar att sänka skatten på pension mer än alliansen.
Totalt sett är mönstret tydligt: Vid höga inkomster gynnas man mer av alliansens politik, med låga inkomster tjänar man på rödgrön valvinst. Medelinkomsttagarens privatekonomi påverkas däremot knappt alls – oavsett vem som hamnar vid makten. Det betyder också att de rödgröna partiernas politik innebär lite mindre inkomstskillnader – höginkomsttagarens plånbok krymper en aning, den arbetslöses blir tjockare. Och tvärtom, förstås.
Den bilden stöds också av regeringens egna beräkningar i vårbudgeten. Där ser man att inkomstskillnaderna, om man bortser från kapitalvinster, har ökat varje år sedan 2006 – tvärtemot vad Fredrik Reinfeldt har påstått i debatter och tal.
Kanske är det vad valet borde handla om?
Fotnot: Samtliga siffror och beräkningar är baserade på Dagens Nyheter, Din Ekonomi.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
