påskupploppen Efter påskhelgens upplopp restes krav från flera politiska partier att polisen ska använda vattenkanoner, tårgas och gummikulor för att skingra folkmassor vid upplopp. Nu öppnar Polisförbundet för mer kraftfulla vapen. Men det kan få konsekvenser för polisens taktik.
Under flera dagar under påskhelgen drabbades en rad städer och förorter i Sverige av oroligheter. Händelserna utlöstes av den högerextreme politikern Rasmus Paludans turné där han hade för avsikt att bränna koranen i flera orter. I Linköping, Norrköping, Rinkeby, Örebro, Landskrona och Malmö blev motdemonstrationerna våldsamma, i särskilt hög grad i vissa fall.
Händelserna ledde till skarpa reaktioner från politiskt håll. Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna gick gemensamt ut i en debattartikel där de bland annat krävde hårdare straff och att polisen får »bättre verktyg såsom vattenkanoner och annat som används i andra europeiska rättsstater för att hantera allvarliga ordningsstörningar som urartar«.
Reaktionerna från flera inom polisen har dock varit att partierna saknar kunskap om polisens arbetssätt. Att det redan idag finns möjlighet att använda tårgas och köpa in vattenkanoner, men att det är verktyg som har valts bort.
– Jag tycker att det är oinitierat och visar att man inte förstår polisens uppdrag. Vi ska ha en legitim poliskår. Jag är förvånad över hur många demokratiska partier som är beredda att kasta det i sjön, säger Lena Matthijs, jurist och lärare vid polisutbildningen på Högskolan i Borås, med mångårig erfarenhet av att vara kommenderingschef vid större händelser.
Men polisfacket öppnar nu för att det kan bli aktuellt med hårdare vapen i framtiden.
»Med tanke på upproren under påsken måste det här prövas ordentligt. Den utredning som nu tillsätts, och där vi ingår, kommer att se över behovet av exempelvis gummikulor och vattenkanoner. Det kan vara så att hotbilden har förändrats så pass mycket att dessa verktyg kan vara nödvändiga«, säger Polisförbundets ordförande Lena Nitz i ett skriftligt svar.
Lena Matthijs anser att bristerna vid insatserna vid kravallerna under påskhelgen måste utvärderas, men i den mån hon kan bedöma utifrån har de främst varit kopplade till att poliserna var för få. I grunden gör polisen alltid en riskbedömning inför en insats där det kan bli ordningsstörningar och stökiga folkmassor.
– Man kan inte gardera sig för alla mer eller mindre upptänkliga scenarion, men målsättningen är att man har en möjlighet att sätta in reservstyrkor när sådant som i Linköping och Norrköping händer. Men det kommer alltid finnas situationer som utvecklas bortom vad man kunnat förutse, säger Lena Matthijs.
Det är i sådana lägen som hon tycker att polisen i vissa fall kanske behöver överväga hårdare verktyg, som exempelvis vattenkanoner.
– Det ska i så fall användas som en yttersta utväg när polismän är i fara. När det som nu finns en folkmassa som domineras av våldsamma element. I dessa mycket allvarliga lägen hade vattenkanoner hjälpt att hålla folk på avstånd. Man kastar inte en åtta kilos sten så långt så avstånd är viktigt.
Att det fanns barn i folkmassan är inget hinder, menar hon, även om det självklart gör situationen mer svårarbetad. Problemet är snarare att vattenkanoner måste planeras in och beställas i förväg då det inte är rimligt att varje kommun har dessa på plats.
– Risken är att de i förväg kända händelserna inte kommer vara de som urartar utan att andra plötsligt uppkomna situationer kommer att bli de riktigt svåra: där vi varken har tillräcklig utrustning eller personal att tillgå. Då kan en reträtt vara det enda alternativet. Därför blev jag besviken när jag läser prestigefyllda inlägg som att ”vi ska aldrig backa”. Men professionella poliser vet att det är bättre med reträtt än alternativet, till exempel döda poliser. Det krävs mycket av polisen att inte reagera instinktivt eller hämndlystet, utan vara smarta och hålla huvudet kallt, säger Lena Matthijs.
Vilka risker finns med att använda tårgas eller pepparsprej?
– Dels handlar det om arbetsmiljön för poliser själva, vi behöver arbeta i mask och det är besvärligt. Nästa steg är att motståndarna också kommer i mask. Det blir en upptrappning oavsett.
Gummikulor, som bland annat Sverigedemokraterna uttryckligen har efterfrågat, är hon tveksam till.
– Går vi in med gummikulor börjar vi närma oss diktaturer i Sydamerika, som är hårt kritiserade. Och den våldsanvändningen har inte lett till mindre våld mot poliser utan istället tvärtom.
I länder, som exempelvis Spanien och Frankrike, där gummikulor används, ser polisens strategi helt annorlunda ut.
– I Spanien, som varit en fascistisk stat under Franco, är polisen känd för att vara brutal. Det såg vi under Kataloniens frihetskamp när polisen agerade våldsamt mot gamla kvinnor. De arbetar utifrån en mer militär metod.
Istället, säger Lena Matthijs, handlar det i situationer som under påskhelgen främst om hur man förebygga våld där många samlas i en mobb.
– Hur kan man förhindra deras rörlighet? Hur ser platsen ut som man valt?
Stefan Holgersson är polisforskare vid Linköpings universitet och har kritiserat polisinsatserna vid upploppen under påskhelgen. Han menar att resurserna var underdimensionerade, och att polisen har börjat gå ifrån det framgångsrika dialogkonceptet som syftar till att förebygga våldsamma situationer och se till att våldet inte eskalerar när det uppstår.
– Svensk polis har utarbetat en taktik som syftar till att göra differentierade ingripanden och inte behandla en folkmassa som homogen. Det har visat sig vara en väldigt framgångsrik taktik. Vattenkanoner och även tårgas går emot det här konceptet, säger Stefan Holgersson.
Arbetsmetoden, som kallas Särskild polistaktik (SPT), kom till efter kravallerna i Göteborg 2001. Inspiration har hämtats från Holland och Danmark. På polisens hemsida står det »Enligt konceptet arbetar polisen med kommunikation och dialog för att minska risken för konflikter snarare än att försöka kontrollera folksamlingar genom fysiska åtgärder«.
– Det man gjorde fel före Göteborg 2001 var att inte se att polisen är medaktör i att skapa homogena grupper. Forskning visar att militanta under en demonstration utnyttjar det här genom att angripa polisen som i sin tur angriper hela folkmassan. Då skapar det jättemånga som svarar i sin tur på polisens taktik, och så eskalerar våldet, säger Stefan Holgersson.
Både han och Jonas Hansson, universitetslektor och lärare vid polisutbildningen vid Umeå universitet, är generellt kritiska till användning av vattenkanoner och tårgas.
– Det är viktigt att se detta i ett större sammanhang när det gäller att få människor i utsatta områden att känna tillit till myndigheterna och risken är överhängande att vattenkanoner och tårgas som drabbar alla får motsatt effekt. Dessutom, får man vattenkanon på sig kanske man nästa gång kommer ta till mer våld. Jag vet inte om man ibland kan behöva använda vattenkanon, eller tårgas, men problemet är att det inte selekterar de som är våldsamma, säger Jonas Hansson.
Lena Matthijs är övertygad om att en differentierad och dialoginriktad metod är det mest effektfulla för polisen. Men hon har ändå börjat tvivla på att den fungerar i alla situationer:
– Vårt SPT-koncepts framgångar de senaste femton åren går inte att bortse från, men vi har inte heller ställts inför en så här allvarlig och våldsam situation. Utan att veta säkert, verkar det dock inte som om SPT-personal fanns på plats under påskhelgen i Norrköping, Linköping eller Örebro, säger Lena Matthijs, och menar att osäkerheten gör det svårt att dra några slutsatser redan nu.
Polisförbundets ordförande Lena Nitz säger också att hårdare verktyg endast ska tas till »när dialogen är uttömd och inte längre fungerar«, och hon påpekar att beslut om mer kraftfulla vapen inte ska ske förhastat.
»En förändring måste baseras på en ordentlig analys av polisens behov med tanke på läget i samhället, och inte opinionen och ibland lite för snabba bedömningar i ett akut läge«.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
