NYHET Den svenska skogspolitiken premierar inte skogsägare som vill värna biologisk mångfald och miljömässigt brukande. »De som har brutalast skogsbruk blir ekonomiska vinnare med det system vi har idag«.
Vi bor i ett skogsrikt land där 60 procent av träden nu är av en ålder yngre än 60 år, bland trädslag som normalt blir 500-600 år.
– Det kan tyckas vara en bagatell, men det får väldigt stora konsekvenser för de arter som lever i skogen som har utvecklats att leva i en helt annan miljö än vi skapat åt dem nu. Anledningen till det är att skogen avverkats väldigt hårt och med begränsad hänsyn under väldigt lång tid, säger ekologen Jon Andersson.
I den verkligheten behöver satsningen på hållbart brukande och bevarande av skyddsvärd skog bli väldigt mycket större. Det var budskapet från panelen under Naturskyddsföreningens debatt Dragkampen om skogen under pågående Almedalsveckan i Visby. Utöver representanter från Centerpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Kristdemokraterna fanns även ordföranden för Rennäringsnämnden och Svenskt friluftsliv med i diskussionen.
– Vi har en stor mängd arter som far väldigt illa i det här skogslandskapet. Utdöenden tar tid, men vi har bäddat för det. Vi måste restaurera skogen i ganska stor skala och ju längre vi väntar, desto mer kommer det att kosta i pengar, arbete och utdöenden av arter, säger Jon Andersson och tillägger:
– Vi har en stor statlig skogsägare i Sveaskog, de kan ta ett jätteansvar och skydda skogar på sin mark.
En tydlig politisk skiljelinje märktes när de fyra politiska företrädarna diskuterade möjliga åtgärder, mellan en större statlig omsorg om skogsbruket ställt mot fokus på skogsägarnas äganderätt. ”Det man äger, vårdar man”, som Kjell-Arne Ottosson (KD), uttryckte det.
– Skogsbruket tar hänsyn, avsätter skog och värnar den biologiska mångfalden. Jag ser inte lika mörkt på framtiden som en del andra i panelen, säger han, men får mothugg av ekologen i panelen:
– Det här med att ett stort antal brukare gör att vi har får en biologisk mångfald i skogen stämmer inte. Det finns en likformighet i skogsbruket, man kalavverkar och man skördar, säger Jon Andersson.
Men däremot fanns en samsyn i att det behövs tydligare och mer långsiktiga stödsystem och regelverk för skogsindustrin. Som exempel lyfte skogsägaren Leif Öster brister han ser i skogsvårdslagen, bland annat att den inte inkluderar vattenfrågorna som i allra högsta grad berör skogsbruket. Han anser att det behövs en bredare diskussion mellan beslutsfattare och skogsägare för att få ett mer hållbart brukande framöver.
– Jag har kontakt med väldigt många skogsägare som alla vill ha biologisk mångfald och bevara sina skyddsvärda skogar. De vill ha incitament från er politiker. Det är fullkomligt orimligt att de skogsägare som tar minst hänsyn och har brutalast skogsbruk blir ekonomiska vinnare med det system vi har idag, medan små skogsägare som tar miljöhänsyn blir förlorare, säger han.
Magnus Ek, Centerpartiet, höll med och pekade på en rapport från Riksrevisionen som visar att kvaliteten i skogsbruket inte premieras. Ett av många tecken på att det behövs ett mer förutsebart regelverk, menade han.
– Skogsägarna har ofta haft ett betydligt mer långsiktigt perspektiv än vad staten och politiken har haft, vi har skiftat ganska radikalt över de senaste 70-100 åren, säger Magnus Ek, Centerpartiet.
Rebecka LeMoine, Miljöpartiet, var inne på samma linje.
– Det som är viktigt är tydligheten, skogsbruket och skogspolitiken saknar det i dag. Vi har en stark miljöbalk som inte innefattar skogen i Sverige, det som händer där går i en egen lag. Vad är sektorsansvaret… äganderätten, renskötselrätten – vem har företräde? Det är som bäddat för konflikter. Uppdatera den här föråldrade lagstiftningen, säger hon.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
