Reportage Drygt en vecka efter Trumps tillträde har flera tusen människor deporterats. Myndigheternas räder väcker oro bland de som sökt asyl – som nu pekas ut som illegala främlingar.
Dörren brukade alltid stå öppen till caféet Nuevas Raíces – nya rötter – i El Pasos slitna och delvis övergivna citykärna. Men sedan förra måndagen är den låst och innehavaren Douglas Winter ser orolig ut varje gång någon tar i handtaget för att komma in.
Caféet har varit en samlingsplats där asylsökande kunnat få hjälp att fylla i ansökningar om arbetstillstånd. Varje morgon vid sju serveras det frukost och den som till exempel behöver varma kläder – nödvändigt under en vinter med minusgrader på nätterna – kan få det här.
Den låsta dörren hänger förstås ihop med Trumps makttillträde och blixtsnabba åtgärder för att stoppa ”invasionen” söderifrån och deportera alla ”illegala främlingar”.
Presidentens retorik
Douglas Winter har även vidtagit andra försiktighetsåtgärder. Informationsmötena om arbetstillstånd är nu förlagda till en annan plats. Och sedan några dagar delas små röda kort ut till caféets gäster med information om deras konstitutionella rättigheter vid ett eventuellt möte med migrationsmyndigheten. Till exempel: öppna inte dörren, svara inte på frågor – du har rätt att vara tyst, skriv inte under några papper utan att först tala med en advokat.
I caféets kök gör tre kvinnor i ordning hamburgare. Enligt presidentens retorik har de ingen rätt att vara i USA, trots att de gjort som de har blivit uppmanade: De registrerade sig i appen CPB One, väntade på att bli intervjuade och blev sedan insläppta i landet. Normalt skulle deras ärenden nu ha prövats i domstol, men med Trump kom nya spelregler. CPB One-appen, införd under Bidens presidentperiod, har dömts ut som olaglig och migrationsmyndigheten har fått mandat att börja utvisa de som tack vare den har kommit in i landet.
Tältläger för deporterade
Den nya administrationen har meddelat att platser som kyrkor, skolor och sjukhus inte längre är fridlysta i sökandet efter personer som anses befinna sig i USA olagligt. Från olika håll kommer det rapporter om att människor grips och deporteras – bara under de första dagarna flögs drygt 7 000 människor ut.
På andra sidan gränsen i Ciudad Juárez, bara några hundra meter från caféet, började mexikanska myndigheter bygga ett tältläger för deporterade medborgare redan någon dag efter Trumps installation. Liknande byggen pågår på sju andra platser längs gränsen inom ramarna för planen som Mexikos president Claudia Sheinbaum kallar ”México Te Abraza”, Mexiko omfamnar dig.
Kvinnorna i köket kommer från Venezuela, stormrikt på naturtillgångar men med en befolkning som lider svårt av ekonomisk nöd och vars eventuella protester brukar slås ner brutalt. Två av dem vill inte att deras namn nämns i den här artikeln, och de vill inte visa sina ansikten på bild. Den ena har militär bakgrund och lämnade landet med sina barn av ekonomiska skäl.
Till skillnad från alla andra jag pratat med säger hon att vandringen genom den fruktade Djungeln, Darién-gapet mellan Colombia och Panama, inte var något problem tack vare kunskaperna från det militära. Desto oroligare är hon över familjemedlemmar som är kvar i Mexiko där de väntade på en tid för asylintervju när Trump tillträdde, alla avtalade intervjuer ställdes in och inga nya tider kan bokas.
Resan tog nästan ett år
Den andra kvinnan har fyra barn, två är med henne och två har hon skickat till släktingar i Spanien. Hon såg flykten som enda utväg efter att ha hotats av sin makes familj sedan han avlidit efter en olycka. Kvinnan anses på något sätt ha skuld till detta, och såg därför ingen annan råd än att försvinna.
Också hon passerade Darién-gapet, men en ännu större svårighet på vägen genom Latinamerika var att försörja sig och sina barn. Resan tog nästan ett år eftersom hon var tvungen att jobba ihop pengar på vägen. När hon fick tid för asylintervju och behövde ta sig till gränsövergången mellan Ciudad Juárez och El Paso hade hon inte råd med biljetterna. I staden Guanajuato norr om Mexiko City sålde hon godis på en trottoar och till människor som satt i sina bilar. Hon säger tyst att det var väldigt tufft.
Berättelsen får den tredje kvinnan att gråta. Hon heter Gabriela Ortiz och talar till skillnad från de andra engelska, och tolkar därför samtalet.
– Jag visste inte att du haft det så svårt och det gör mig så ledsen.
Gabriela kom till norra Mexiko med flyg från Chile där hon jobbat med hr-frågor på ett företag. Hon har studerat i Europa och berättar entusiastiskt om ett besök i Oslo.
– Det var otroligt vackert!
Valet att inte leva i Venezuela hänger ihop med att hennes bror var politiskt aktiv och tvingades lämna landet före henne. I stället började myndigheterna hota Gabriela.
Brodern lever numer i New York och jag frågar om hans situation där är trygg.
– Ingen är trygg nu! säger Gabriela.
De tre kvinnorna saknar svar på vad de ska ta sig till.
– Vi är starka människor med talanger och kunskap, och vi har tvingats gå igenom stora svårigheter. Vi har allt det att erbjuda – och vi är inte kriminella, säger Gabriela Ortiz.
De letar fram en musikvideo på Youtube, ”Me Fui” – jag lämnade – av den venezuelanska artisten Reymar Perdomo, som sjunger om hur hon själv tvingats på flykt på grund av den svåra situationen i Venezuela.
– Det är lite som en nationalsång för oss, säger kvinnan som har skickat två av sina barn till Spanien.
Alla tre sjunger med, och med särskilt eftertryck i textraden ”Y dije: ¡Maduro, coño e’ tu madre!”
Gabriela översätter: ”Maduro, go fuck your mother!”
Uppmuntrar att flytta
Annunciation House, som sedan 1978 driver härbärgen på flera håll i El Paso, förknippas mer än någon annan organisation med hjälp till människor på flykt. Grundaren Ruben Garcia, som mitten av 70-talet bjöd in Moder Teresa till staden, kommer och hämtar mig i sin slitna Toyota när Apples kartfunktion har lett mig fel. I sin nylonjacka och kortärmade skjorta ser han ut som vilken 74-årig amerikan som helst. Men han är något av en legend, beskriven som ”gränsens helgon” i ett porträtt i tidskriften New Yorker och den som varje journalist vänder sig till för att få hans bild av situationen för flyktingar vid gränsen.
Han utstrålar väldigt lite av oron som präglar stämningen på caféet inne i city, men är tydlig med att det finns skäl för varje asylsökande att söka sig bort från El Paso och Texas.
– Vi uppmuntrar alla att flytta så fort som möjligt. Det bor ett hundratal människor hos oss nu och om jag haft någon möjlighet att sätta dem på ett flyg imorgon så att våra härbärgen tömdes, då skulle jag föredra det.
Det gäller att komma till en stat som är öppnare för flyktingar än Texas, som i flera år drivit ett eget program för att stoppa människor vid gränsen. I sitt installationstal framhöll Trump särskilt delstatens republikanske guvernör Greg Abbot som en nyckelperson för skärpandet av migrationspolitiken.
Delstater som New York, New Jersey, Illinois, Colorado eller Kalifornien skulle enligt Ruben Garcia inte agera för att hindra att människor deporteras.
– Men till skillnad från Texas erkänner de människors rättigheter, säger han.
Republikan vill stänga
Sedan ett år utkämpar Annunciation House en juridisk strid med Texas delstatsåklagare, republikanen Ken Paxton, som vill stänga verksamheten. En anklagelse är att organisationen gömmer människor som kommit in i landet på olaglig väg. Ärendet ligger nu i den republikanskt dominerade Högsta domstolen vars avgörande kommer att bestämma om Annunciation House kan leva vidare eller tvingas stänga.
Ruben Garcia håller fram sin telefon och visar ett meddelande från migrationsmyndigheten ICE (U.S. Immigration and Customs Enforcement), skickat dagen innan. Frågan rör sex personer som har suttit i förvar medan deras ärenden processats och nu ska släppas och därför behöver plats på härbärge. Samtidigt som verksamheten pressas från delstaten Texas ber en federal myndighet alltså Annunciation House om hjälp.
Det borde vara bästa skyddet mot försöken att tvinga verksamheten att upphöra.
För åklagaren är den avgörande frågan om det bor personer på härbärgena som har tagit sig över gränsen och sedan inte har fångats in eller självmant överlämnat sig till myndigheterna. Ruben Garcia förklarar att han därför inte tillåter intervjuer med någon av de tjugo volontärer som jobbar på härbärgena.
– Jag vill inte att något ska störa domstolsprocessen, till exempel frågor om det finns människor hos oss som inte har varit i kontakt med myndigheterna.
– Så om jag frågar dig om det istället?
– Då säger jag att det är värst vad vi har fått kyligt väder här i El Paso på sistone.
Text och bild: Thord Eriksson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
