Ojämlikhet Hur ser sambandet mellan jämlikhet och tillväxt ut? Och vad får ojämlikheten för politiska konsekvenser? LO har undersökt saken i ny rapport som släpptes idag.
Ojämlikheten har ökat i den stora majoriteten av OECD-länders under de senaste decennierna. Sverige är det land där ökningarna varit störst, där inkomstskillnaderna ökat mest – om än från en relativt låg nivå.
Bland de nationalekonomiska teorierna finns det stöd för både positiva och negativa effekter av ojämlikhet. Även om LO:s rapport finner att de senaste årens forskning allt mer visar negativa samband, påpekar rapportförfattaren Paula Roth att det är svårt att säga säkert.
Hon lyfter fram att det kan vara mer givande att istället för att fråga sig hur ojämlikhet påverkar tillväxten, titta på genom vilka kanaler ojämlikhet påverkar tillväxt. Det finns två tydliga resultat där forskningen i princip är helt överens.
- För det första är det jätteviktigt att ha en jämn fördelning av humankapital i samhället, alltså en jämlik tillgång på utbildning och hälsa för alla.
- Den andra poängen är politiska konflikter. Ojämlikhet skapar en oro kring att det ökar populism och minskar demokrati, vilket i sin tur skrämmer iväg investerare, vilket får en negativ effekt på tillväxten.
Paula Roth tror att en av orsakerna till att många av OECD-länderna börjat intressera sig för ojämlikheten är för att den har blivit så stor att individer upplever att någonting har hänt. Ytterligare orsak är att många av länderna har problem med just populism, och att den nationella politiska utvecklingen är en källa till oro.
– Forskningen visar att det finns ett samband mellan ökad ekonomisk ojämställdhet och fler missnöjesröster och ökat missnöje generellt som kan leda till populism. Vilket också har hänt i många av OECD-länderna.
En av de stora anledningarna till att klyftorna ökat i Sverige är att förmögenhet och fastigheter inte beskattas. LO har länge drivit att arbete inte kan beskattas hårdare, utan att nya skatter måste till på annat kapital.
Karin Svanborg-Sjövall, verkställande direktör på Svenskt Näringslivs tankesmedja Timbro, är förvånad över att marknadsliberaler och arbetarrörelsen inte varit argare över, som hon kallar är »den största omfördelningen mellan rik och fattig som genomförts det senaste decenniet«.
– Man har artificiellt ökat penningmängden från centralbankernas sida. De har inneburit ett börsrally som har gjort att människor som redan har tillgångar har tjänat väldigt mycket pengar. Det här är inte en meritokratisk ordning, utan man har använt sig av så kallade kvantitativa lättnader som jag tror har varit en väldigt viktig orsak till att ojämlikheten har ökat, inte på grund ut av att vi har haft en tillväxt byggd på smartare, bättre produkter och jobbat mer, utan på passivt ägande antingen i fastigheter eller i aktier.
Enligt beräkningar från OECD har de ökade klyftorna i Sverige minskat Sveriges tillväxtpotential med omkring 7 procentenheter. LO:s rapport flaggar visserligen om att OECD:s siffra bör tas med en nypa salt eftersom forskningsläget saknar ett entydigt svar, men menar att den samtidigt ger en indikation om vinsterna med en ökad jämlikhet.
Paula Roths slutsatser är att Sverige bör ta fram en politik för att motverka än större ökning av ojämlikheten, och då framförallt i de lägre inkomstgrupperna. En viktig uppgift för beslutsfattare är att se till att inkomsterna i dessa grupper inte halkar efter.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
