Film ”En sommar utöver det vanliga” funkar utmärkt som underhållning för stunden. Det tycker Jon Andersson om förra årets stora franska publiksuccé som nu går upp på svenska biografer.
Fransmännen är mästare på att göra trivsamma komedier som till skillnad från Hollywood innehåller betydligt mer substans och allvar. Det tydligaste exemplet på senare år är kanske Olivier Nakache och Éric Toledanos ”En oväntad vänskap”(2011). En berättelse om en före detta fängelsekund som får i uppdrag att arbeta som personlig assistent åt en förmögen ensam man som blivit förlamad efter en skärmflygningsolycka. Trots att de först inte gillar varandra uppstår till slut en stark vänskap.
Förvecklingar och missförstånd
Nu kan den svenska biopubliken bekanta sig med en ny film på ett liknande tema då ”En sommar utöver det vanliga” går upp på svenska biografer. Filmen, som var förra årets största franska biosuccé på hemmaplan med över tio miljoner besökare, handlar om Lucien (Clovis Cornillac) och hans son Paulo (Artus) som under sin flykt efter en kupp mot en juvelbutik av en slump hamnar på ett sommarläger för unga med intellektuell funktionsnedsättning. Ett missförstånd uppstår och lägerledarna får för sig att Lucien är pedagog och Paulo en av de funktionsnedsatta. En film upplagd för förvecklingar och missförstånd, kort sagt.
Mycket i berättelsen är förutsägbart. Medan de båda juveltjuvarna försöker hitta ett sätt att fly från lägret och komma undan polisen blir de allt mer känslomässigt engagerade i de personer som befinner sig där. Lucien får ett nära band till den fotbollstokiga Baptiste (Théophile Leroy). Paulo lyckas lura pedagogerna att han har en intellektuell funktionsnedsättning, men blir snabbt påkommen av två lägerdeltagare som hotar med att avslöja honom om han inte gör som de säger.
Underhållning för stunden
Hade filmen gjorts i Hollywood hade det förmodligen slutat i haveri. Antingen hade skämten varit för plumpa eller så hade det varit så sockersött att det hade varit svårt att titta på. Men Artus, som både spelar huvudrollen som Paulo och som regisserat filmen, visar prov på ett särskilt handlag. Tonträffen är för det mesta alldeles rätt. I filmen finns både varma ögonblick och utrymme för skratt. Att den dessutom lyfter upp personer med intellektuell funktionsnedsättning, en grupp som sällan syns eller hörs, är viktigt.
Med det sagt så är inte ”En sommar utöver det vanliga” en film som lämnar något djupgående intryck. Men som underhållning för stunden funkar den alldeles utmärkt. Det räcker ganska långt.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
