Realpolitikern Sjöstedt

Under sitt premiärtal i Almedalen fokuserade vänsterledaren på sitt främsta slagträ i debatten: stoppet för vinstuttag i välfärden. Ändå lät han som en socialdemokrat.

Innehåll: Jonas Sjöstedt hävdade att han varit nervös inför sitt premiärtal i Almedalen. Han hade lyssnat på Joni Mitchell för att komma i rätt stämning.

Precis som Fredrik Reinfeldt dagen före, inledde Jonas Sjöstedt med en bild ur verkligheten. Han hade fått ett brev från en undersköterska som jobbade under tuff tidspress inom äldrevården. Problembeskrivningen av en tidspressad vård fungerade som en bakgrund till Vänsterpartiets välfärdspolitik. Jonas Sjöstedt nämnde bättre arbetsmiljö, ökad bemanning, rätt till utbildning, rätt till heltid och fasta arbeten som reformer för personalen i äldreomsorgen. Just så konkreta är lösningarna för en bättre äldreomsorg, menade han.

Jonas Sjöstedts stora tema var det förslag partiet presenterat tidigare under dagen om att hindra vinstutdelningar i välfärden. Kooperativ, ideella föreningar och aktiebolag med särskilda vinstutdelningsbegränsningar ska driva alternativen till kommunens verksamhet inom välfärden. Välfärd ska ges efter medborgarnas behov, inte efter företagens, sa Sjöstedt och rev med sig en applåd.

Jonas Sjöstedt berättade också historien om välfärden. Den byggdes upp av arbetarrörelsen. När kritiken kom om stelbenthet och att användarna inte fick tillräckligt inflytande, så var det högern, inte vänstern som svarade på kritiken. Nu ansåg Sjöstedt att det var vänsterns tur att återta initiativet. Inte genom att gå tillbaka till en modell utan brukarinflytande, utan mot en modell med ökat inflytande för användarna och framförallt för personalen. När (S) och (MP) vacklar, så har vi LO samt åtta av tio svenskar i ryggen, menade Sjöstedt. Han fortsatte med att vrida in skruven ytterligare i Socialdemokraterna: “Det är trångt i mitten. Men om politik blir en tävling om att vara borgerlig, så vet vi vilka som vinner.” Vänsterpartiet är alternativet för verklig förändring, menade Sjöstedt.

Sjöstedt fortsatte på temat att stärka löntagares rättigheter. Bemanningsföretag bidrar till ett sämre arbetsliv med otrygga jobb, menade han. Vi kan inte fortsätta att utnyttja utländska arbetare i Sverige.

I klimatfrågan ska Sverige bli ett föregångsland. Utsläppen ska börja minska. Vänsterpartiets gröna investeringar ska ske i järnväg, kollektivtrafik, gröna hus, sol- och vindkraft.

Stabila statsfinanser är ett medel, inget mål, menade Sjöstedt i nästa punchline.

Feminismen är självklar för Vänsterpartiet, menade Sjöstedt och nämnde minskade löneskillnader och delad föräldraförsäkring. Välfärd är feminism i praktiken, menade han.

Vapenexport till diktaturer bör förbjudas och utrikesministern ska vara självständig och inte ett eko av Washington och Nato. Sverige bör erkänna Västsahara och Palestina.

Vänsterpartiet ska bli det nya landsbygdspartiet, hävdade Sjöstedt vidare. Kommunikationer, biogas, småskalig vindkraft och småföretagande ska bli del av Vänsterpartiets nya politik för hela landet.

När euron fungerar dåligt får skattebetalarna betala för bankernas misslyckande och okloka EU-politiker begär mer makt, menade Sjöstedt. Istället bör banksektorn regleras och beskattas hårdare.

Vänsterpartiet ska vara både folkliga och radikala och jordnära och konkreta, avslutade Sjöstedt.

Analys: Gårdagens tal av Fredrik Reinfeldt visade att Moderaterna anpassar efter Socialdemokraternas fokus på jobb, ekonomi och näringspolitik. Och i retoriken vill värna löntagarna. Det blir allt trängre i mitten.

Även Jonas Sjöstedt lät ibland som om han tävlade om titeln som äktaste sosse: Det var arbetarrörelsen som byggde välfärden. Och tillsammans skulle vi bygga ett bättre Sverige. Jonas Sjöstedt var i sitt tal en historieberättande nedtonad pragmatiker, snarare än ideologisk visionär.

Det stora fokuset låg med rätta på förbudet mot vinstuttag i välfärden. Som det enda partiet med en politik som stöds av två tredjedelar av svenskarna, är denna fråga Vänsterpartiets stora slagträ. Välfärden ligger nära många människors vardag och är ett viktigt samhällsekonomiskt område. Fokus för Sjöstedt är att ladda ur frågan dess ideologiska kraft och göra vinstuttagsförbudet pragmatiskt och rationellt. Vänsterpartiet har ett drömläge och vet att utnyttja det.

Välfärden fick den överlägset största delen av talet och övriga punkter blev aningen rumphuggna. Jämställdhet, klimat och stärkt arbetsrätt klarades av pliktskyldigt.

Som valteknisk strategi är fokuset på välfärdsvinster förmodligen helt rätt. Men Vänsterpartisterna på plats i Almedalen applåderade ändå mest när jämställdhet och utrikespolitik nämndes i talet.

Jonas Sjöstedts bonusöverraskning var onekligen talet om att Vänsterpartiet ska bli det nya landsbygdspartiet. Miljöpartiet tycks redan ha tagit upp den kampen med Centern. Plötsligt är det trängre än någonsin på landsbygden. Det blir intressant för framtiden att se om Vänsterpartiet väljer att utveckla den här tråden.

Känsla: Åhörarna var förmodligen nöjda, men kanske inte stolta som tuppar efter Sjöstedts uppvisning i pragmatik. Breda sakfrågor dominerade över ideologiska konfliktytor. Sjöstedt satsade på säkerhet i debuten. Och på att inte upplevas som konfrontativ. Fokus låg på de egna förslagen, inte på angrepp på motståndarna. Vänsterpartiet presenterades som ett jordnära och konkret parti som “lyssnar på människor och lär av det som blir fel”.

Ändå var det ett väl sammanhållet tal där analys följdes av praktiska förslag. Jämför detta med Fredrik Reinfeldts tal från gårdagen där analysen följdes av en blick upp i det blå. Enda gången Sjöstedt spontant ökade på tempot och engagemanget var i klimatfrågorna. Här staplades flera förslag på varandra med upprepningen av “vi vill”, vilket gav ett aktivt och otåligt intryck.

Det var ett tal till svenska folket, snarare än anhängarna i publiken, i syfte att signalera trovärdighet och regeringsduglighet. Snyggt och kompetent, men lite på den säkra sidan.