Regeringsalternativen och dess möjligheter

Regeringsbildningen Risken för extraval kryper allt närmare. Dagens Arena reder ut vilka alternativ som finns på bordet och hur deras möjligheter att gå igenom ser ut. 

Nästan 60 dagar har gått sedan valet den 9 september och två sonderingsrundor och ett statsministerkandidatförslag senare verkar positionerna fortsatt låsta.

Valutgången ger 255 möjliga regeringsbildningar. Dagens Arena har plockat ut de alternativ som diskuterats flitigast och analyserar dess möjligheter att gå igenom.

Riksdagen består av 349 mandat som efter valet är fördelade på det åtta partierna på följande sätt:

• Socialdemokraterna (S) 100 mandat
• Moderaterna (M) 70 mandat
• Sverigedemokraterna (SD) 62 mandat
• Centerpartiet (C) 31 mandat
• Vänsterpartiet (V) 28 mandat
• Kristdemokraterna (KD) 22 mandat
• Liberalerna (L) 20 mandat
• Miljöpartiet (MP) 16 mandat

För att kunna bilda en majoritetsregering krävs minst hälften av mandaten, 175 stycken.

Många bedömare tror att en minoritetsregering är det troligaste utfallet av de senaste veckornas förhandlingar, vilket delvis är det som gör läget så låst. En minoritetsregering behöver få stöd av andra partier för att få igenom sin politik och vilket, eller vilka, partier som ska ge det stödet – det är där skon klämmer.

Läs mer: C troligast att hamna i regering

Alliansen

M+KD+C+L: 143/349 mandat, 32 mandat från majoritet. 

För att alliansen ska klara sig igenom en riksdagsomröstning och vara ett stabilt regeringsalternativ, med sina 153 mandat, krävs det stöd av antingen Socialdemokraterna eller Sverigedemokraterna.

Socialdemokraterna har sagt blankt nej. SD säger sig vilja ha »garantier«, och att om Ulf Kristersson (M) vill få SD-röster i en statsministeromröstning måste M först förankra sin politik med SD.

Under måndagen utnämnde talman Andreas Norlén Ulf Kristersson att bli den första statsministerkandidat som riksdagen får rösta om. Kristerssons dilemma kvarstår; för att inte fällas måste han få stöd från antingen S eller SD.

Om Kristersson inte kan garantera att de får stöd från S så är det högst osäkert om C och L kommer att rösta för förslaget eftersom det då söker stöd hos SD – även om inga direkta förhandlingar är tänkta att hållas med Åkesson.

Såväl Centerpartiet som Liberalerna uppgav på måndagseftermiddagen att de kommer fälla Ulf Kristersson om han inte kan presentera en lösning.

– Våra invändningar mot en SD-stödd regering är välkända. Nu är det viktigt att Ulf Kristersson redogör för hur man tänker regera med aktivt SD-stöd. Hur kommer det att gå till? säger Annie Lööf till TT. 

Många politiska kännare, däribland DN:s Ewa Stenberg och den liberale politikern Olle Wästberg, hävdar att alliansen är död.

3-2-1-lösning

Enbart Moderaterna: 70/349 mandat, 105 mandat från majoritet.  

M+KD: 92/349 mandat, 83 mandat från majoritet. 

M+ »de allianspartier som nu kan och vill ingå i den regeringen«: 112 alt. 123/349 mandat  (70 + 22 + 20 alt. 31 mandat (beroende på om C eller L vill ingå)). 63 alt. 52 mandat från majoritet. 

Ulf Kristersson har tidigare varit tydlig med att han helst ser en sammanhållen alliansregering. Efter att ha sonderat i nästan två veckor presenterade han det han själv kallar 3-2-1-lösningen, alltså att han i andra hand kan tänka sig att bilda regering själv eller med ett eller två andra allianspartier.

»Jag kallar förslaget för ’3-2-1’. Dvs regeringen består av enbart Moderaterna, eller av Moderaterna plus de allianspartier som nu kan och vill ingå i den regeringen«, skrev han på sin Facebook-sida.

Till TT uppger Jan Björklund på måndagseftermiddagen att Liberalerna fortsatt står fast vid sitt nej till en M+KD-regering och avfärdar också tanken på en alliansregering med stöd av SD.

Nej säger också Annie Lööf, även om frågan ska upp i både C:s och L:s partistyrelser och riksdagsgrupper.

Både Björklund och Lööf hade velat att C-ledaren hade fått uppdraget att sondera möjligheterna att bilda en alliansen+MP-regering.

Det är oklart om Sverigedemokraterna hade godkänt någon av alternativen, utan några garantier för att exempelvis Centerpartiet inte får inflytande över migrationspolitiken.

Socialdemokraterna uppger under måndagen att de kommer rösta nej till Ulf Kristersson.

»Vi vet ännu inte hur den regering Ulf Kristersson vill bilda kan vara sammansatt. Den kan komma att bli en utpräglat konservativ regering och den kommer att vara beroende av stöd från SD. Jag ser det som ett hot mot sammanhållningen i Sverige. Vi socialdemokrater kommer därför att rösta nej till ett förslag från talmannen att Ulf Kristersson bildar regering«, skriver Löfven i en skriftlig kommentar.

Däremot säger Stefan Löfven att han fortsatt står till förfogande om de borgerliga partierna vill regera tillsammans i en regering som han själv styr.

Alliansen+S

Alliansen+S: 243/349, 68 mandat över majoritetsgränsen. 

Alla de fyra allianspartierna vill se en alliansregering med stöd av Socialdemokraterna. På måndagens presskonferens med Ulf Kristersson sa han dock att han efter två sonderingsrundor var säker på att det alternativet var helt uttömt.

Även Stefan Löfven har tidigare sagt definitivt nej till att agera »stödparti åt alliansen«. Däremot är han fortsatt öppen för en blocköverskridande regering.

»Jag står fortsatt till förfogande för att axla ansvaret för en sådan regering«, skriver han i en kommentar. Det är dock oklart om han menar att alla de borgerliga partierna ska ingå i den regeringen, eller bara C och L.

Annie Lööf har varit en av de mest ihärdiga förespråkarna för Alliansen+S-lösningen. Hon tycker inte att det är självklart att det största partiet, S, ska få en avgörande roll i regeringsbildningen. Till DN sa hon tidigare i höstas:

– S var det största partiet även när Alliansen styrde mellan 2006 och 2014 så det är det inte. Det handlar om vem som kan vara det största regeringsalternativet. De nuvarande regeringspartierna backade med fem procentenheter i valet och alliansens fyra partier totalt sett gick fram. Av den anledningen är det rimligt att konstatera att alliansen är det största enade regeringsalternativet.

På tisdagen höjdes även S-röster för att Socialdemokraterna borde gå med på det här alternativet.

Lars Anell (S), ambassadör; Sverker Gustavsson (S), fd stats­sekreterare; Anna Hedborg (S), fd statsråd och Carl Tham (S), fd statsråd skriver på DN Debatt att »den enda utvägen är då att socialdemokratin accepterar en alliansregering.«

De argumenterar för att Socialdemokraterna måste ta ansvar för den sociala modell socialdemokratin skapat och med alla möjliga medel hålla Sverigedemokraterna borta från makten.

Alliansen+MP

Alliansen+MP: 159 mandat, 16 mandat från majoritet.

Det blågröna samarbetet à la Stockholm är ett förslag som både Centerpartiet och Liberalerna i nuläget helst vill se: de fyra allianspartierna tillsammans med Miljöpartiet. På Twitter skriver Jan Björklund:

»Förvånande att M stoppat Annie Lööf för att sondera möjligheterna till ett samarbete mellan Alliansen och MP. Alliansen behöver samarbeta med något parti för att kunna regera; märkligt att avfärda MP och ta risken att i stället bli helt beroende av SD«

Det alternativet har dock fått nej av både Moderaterna, Kristdemokraterna och Miljöpartiet. MP har tydligt sagt nej till att sitta med en regering där Moderaterna ingår, men ska enligt källor till Sveriges Radio Ekot ha visat intresse för sonderingssamtal där Lööf är förhandlingsledare.

Men enligt samma källor till Ekot ska Moderaterna ha blockerat möjligheterna för Annie Lööf att få sonderingsuppdraget, då hon i så fall skulle företräda alliansen och kanske också bli Sveriges nästa statsminister.

Tobias Billström tillbakavisar att Moderaterna skulle ha sagt nej till att Annie Lööf skulle få sonderingsuppdraget, men skriver på Twitter att de sagt »nej till ett orealistiskt regeringsalternativ«. Moderaterna tror alltså inte att Annie Lööf skulle lyckas bättre att övertala MP om att ingå i regering med alliansen, och, kan man tänka sig, hade röstat nej till en eventuell C+L+MP-regering.

M+KD+SD

M+KD+SD: 154/349, 21 mandat från majoritet. 

Jimmie Åkessons favoritförslag och ett regeringsalternativ som det spekulerades en del i under Ulf Kristerssons första sonderingsvecka, då det fortfarande var oklart om Centern och Liberalerna skulle rösta emot en sådan regering, eller bara lägga ner sina röster.

Skulle C och L lägga ner sina röster hade rösterna för varit 154 och emot 144, och regeringen hade gått igenom. Men både Annie Lööf och Jan Björklund var tydliga: Vi kommer rösta emot en sådan regering, även om inte SD är en aktiv part vid förhandlingsbordet. Ett ställningstagande som de fortsatt säger sig stå bakom.

Varken Moderaterna eller Kristdemokraterna har fört fram den här trepartikonstellationen som ett alternativ, men båda partierna kan tänka sig att få stöd från SD, utan att förhandla med dem. Så i realiteten en M+KD-regering, med stöd från SD.

Sverigedemokraterna har varit tydliga med att de kommer försöka fälla varje regering som inte ger SD något inflytande. Men vad inflytande innebär för SD har varit lite luddigt. Det kan inte uteslutas att inflytande inte behöver innefatta regelrätta förhandlingar.

Efter att Kristersson på måndagen fick möjligheten att testa sitt regeringsalternativ i kammaren sa Jimmie Åkesson »att de fortsatt håller dörren öppen« för Moderaterna och att »han (Kristersson red. anm.) har fortfarande tid på sig att säkra stöd i kammaren«.

S, V och MP hade, utöver C och L, röstat nej till förslaget.

S+C+L(+MP)

S+C+L(+MP): 151(167)/349, 24 (8) mandat från majoritet. 

Efter valet vill hälften av landets alla väljare ha en blocköverskridande regering. Det alternativet som fick absolut mest gehör var en sådan ledd av Stefan Löfven. Sedan dess har stödet inom S-leden ökat för en regering bestående av S och C.

Det är även Stefan Löfvens förstahandsalternativ, som han dock fick ge upp efter att ha sonderat möjligheterna under två veckor.

Centerpartiets Annie Lööf har varit avvisande och stått fast vid att hon vill se en alliansregering med stöd av S.

– Centerpartiet kommer inte att lämna Alliansen för att sitta i en S-ledd regering, sa Centerledaren till DN tidigare under hösten.

Även Liberalerna har fått samtal från Socialdemokraterna, som även de avböjt.

Skulle ändå en mittenregering över blockgränserna bli av så står den inför stora utmaningar. Flera fackförbund såväl som socialdemokrater har uttryck sin oro över vad som skulle hända med exempelvis arbetsrätten om Centern kom till makten.

Läs mer: Arbetsrätt: Löfvens mittenblock oeniga i alla frågor – utom en

Läs mer: S-röster & fack om mittenregering: Rör inte LAS!

Men även flyktingpolitiken skulle med stor sannolikhet påverkas i en mer liberal riktning om MP och C fick inflytande.

Vänsterpartiet har sedan tidigare sagt att man kan tänka sig att förhandla med och stödja den här typen av mittenregering. Med Vänsterpartiets 28 mandat skulle en mittenregering med C, L och S ha majoritet, med eller utan MP.

Stötestenen är att Vänstern kräver inflytande.

– Ska vi ha en regering som bygger på våra mandat, då ska vi ha inflytande, sa Jonas Sjöstedt till DN tidigare i höstas.

Centern och Liberalerna har uteslutit alla samarbeten där V ingår.

Läs mer: S+C+L-regering: »Svår ideologisk reträtt«

Det har även diskuterats om förslaget från S hade kunnat sockras lite genom att låta Annie Lööf få statsministerposten. Men Stefan Löfven har hittills sagt nej till det.

Flera S-kännare, så som Olle Svenning, journalist och tidigare i statsrådsberedningen under Tage Erlander, och Daniel Suhonen, socialdemokrat och chef för tankesmedjan Katalys,  som säger att de tycker att S ska gå i opposition.

C+L+MP

C+L+MP: 67/349, 108 mandat från majoritet. 

Ett alternativ det inte har pratats så mycket om, eventuellt för att det är så litet: En C+L+MP-regering hade behövt söka stöd i alla frågor hos både resten av alliansen och S för att få igenom någonting.

Det skulle också med all säkerhet vara Sverigedemokraternas sista önskan att Sverige leddes av tre partier där en majoritet av dem har en liberal migrationspolitik.

Lars Ingelstam, professor emeritus i teknik och social förändring, skrev på Dagens Arena att han tror att »med en regering enbart bestående av små partier får vi en ‘parlamentarism 2:0’ som skulle kunna se till samhällets bästa, där de stora besluten kommer att fattas i demokratisk öppenhet«.

Det är dock än så länge inget parti som har propagerat för att det här är ett reellt alternativ.

S

Socialdemokraterna: 100/349 mandat, 75 från majoritet. 

Så vad är då möjligheterna till en minoritetsregering ledd av bara Socialdemokraterna?

Små får man nog ändå säga, även om det under den senaste veckan har höjts röster också från liberalt håll att det kanske inte är så dumt. DN:s ledarsida skriver att i själva verket skulle en socialdemokratisk minoritetsregering vara det minst dåliga borgerliga alternativet.

»De partier Löfven friar till, Centern och Liberalerna, gör förmodligen klokast i att låta honom (Stefan Löfven red.anm.) förbli singel och i stället fortsätta fresta honom med samarbetsinviter. Det skulle i bästa fall kunna resultera i ett antal bra saker: Liberal sakpolitik. Vänsterpartiet marginaliseras. SD isoleras. S dras högerut. Alliansen kan bevaras, om än i malpåse, och göra bättre ifrån sig i nästa val.«

Även från vänsterhåll har en S-regering lyfts. Jonas Sjöstedt (V) sa i början av oktober till P1 Morgon att en enpartiregering skulle ha det lättare och skulle kunna förhandla med flera olika partier, och att hans parti kan tänka sig ett fortsatt budgetsamarbete med Socialdemokraterna.

Författaren och krönikören i Sydsvenskan, Per T Ohlsson har också lanserat S i minoritet som ett regeringsalternativ, med motiveringen att partiet har stor vana att regera och därmed även att kompromissa och fatta beslut.

Men både Sjöstedts och Ohlssons utspel kom dock innan Stefan Löfven fick uppdraget att sondera för vilka regeringsmöjligheter det fanns med S.

Det troliga är att de borgerliga partierna och SD skulle rösta emot.

S+MP+V

S+MP+V: 144/349, 31 mandat från majoritet.

Det största blocket och de partier som har samarbetat de senaste fyra åren, varför är inte det ett reellt regeringsalternativ?

Dels för att S, MP och V inte gick till val tillsammans, som de gjorde 2010, men framförallt för att det alternativet redan har fällts en gång. Den 25 september krävde de borgerliga partierna den förtroendeomröstning i riksdagen som fällde sittande regering och Stefan Löfven.

Chanserna får ses som väldigt små att den konstellationen nu skulle få stöd av samma riksdag som för 40 dagar avsatte den samma.

S+M

S+M:170/349, 5 mandat från majoritet

Trots att det funnits starka förespråkare, såsom Expressens Anna Dahlberg och Sveriges tidigare finansminister Anders Borg, så är det ett alternativ som det pratas allt mindre om.

Kanske för att de två partier som ingår aldrig riktigt har förespråkat alternativet, de har inte heller 50 procent av mandaten, och efter att de båda partiledarna på var sitt håll sonderat möjligheterna för att få till stånd en regering så verkar alternativet tämligen dött.