Fackförbundet och ekonomivalet

Danmarks största fackförbund, 3F, har gett sig in i valrörelsen. Uppmaningen till medlemmarna är att rösta bort partier som vill skära i välfärden.

Köpenhamn. Jag slår upp en dansk kvällstidning och möts av en annons från fackförbundet 3F. ”Jette mister 329 470 kr i efterløn”, står det. Bredvid syns en bild på den 51-åriga Jette, som är murare. I en pratbubbla får hon förklara att hennes arbete är hårt och stundtals blött och kallt. Hon vill att politikerna ska hålla sig borta från nedskärningar i den danska efterlönen. Samma annons, eller andra efter samma modell, återfinns i alla tidningar jag läser.

Den danska valrörelsen handlar om ekonomin. Danmark drabbades hårt av finanskrisen när den rullade in 2008. Samtidigt sprack den danska bostadsbubblan. Debatten hösten 2011 handlar därför om vilket parti som har den bästa ekonomiska planen.

På ena sidan finns ett förslag från Socialdemokraterne och Socialistisk Folkeparti, vars kärna är att öka arbetstiden med en timma i veckan. På den andra sidan står regeringspartiet Venstre, som gradvis vill avskaffa efterlönen, förkorta a-kasseperioden och höja pensionsåldern. Precis som i Sverige handlar debatten mycket om att angripa de politiska motståndarnas förslag, snarare än att argumentera för sitt eget.

Vad är då efterlön, frågar sig den dåligt insatte svensken? I korthet ger den en möjlighet att lämna arbetsmarknaden ett par år innan pension, förutsatt att man betalat in en särskild avgift till sin a-kassa. Efterlönen tillkom 1979, som en åtgärd mot ungdomsarbetslösheten. Om äldre kunde lämna sina jobb ett par år tidigare skulle plats ges åt de yngre, var tanken. I praktiken har efterlönen inneburit en möjlighet för personer med slitsamma arbeten att pensioneras lite tidigare. De inbetalade avgifterna täcker inte statens utgifter, vilket är anledningen till att den borgerliga regeringen vill ha bort den.

Rekordstor uppslutning
Fackförbundet 3F är Danmarks största fackförbund – en del av danska LO – med omkring 360 000 medlemmar. De organiserar arbetare inom bland annat transport, skogsbruk, hotell och restaurang, jordbruk och industri. Men till skillnad från i Sverige går danska LO inte till val tillsammans med Socialdemokraterne. 3F:s satsning på årets valrörelse är unikt stor.
– Våra medlemmar drabbas hårt av nedskärningar i efterlönen och a-kassan. Tänk dig att du bor på Bornholm, har förlorat jobbet i krisen och inte kan sälja din bostad, eftersom priset kraschat. Förkortad a-kasseperiod ovanpå det? Vi har aldrig sett så stor uppslutning på medlemsmöten runt om i landet som i den här valrörelsen, berättar Rune Baastrup, nationell kampanjledare för 3F.

Vi sitter i pentryt på fackförbundets kampanjkontor i Köpenhamn. Vårt samtal bryts ett par gånger av telefonsamtal. Skärmen på Runes mobiltelefon är sprucken. Han smuttar på sitt kaffe, grimaserar, går bort till diskhon och häller ut det. Tar en ny kopp. ”Det var socker i”, mumlar han, innan han fortsätter.
– Valrörelsen är ett tillfälle för oss att stärka medlemmarna och göra medlemskapet mer meningsfullt. Investera i organisationens politiska kapital.

En viktig del i 3F:s kampanj är dörrknackning. Lokalt samarbetar man med kandidater från Socialdemokraterne, Socialistiskt Folkeparti eller Enhedslisten, de tre danska partier som står till vänster.
– Men en lika viktig del är att förmå våra medlemmar att inte rösta på Dansk Folkeparti. 3F-anslutna röstar på dem i högre utsträckning än de röstar på Venstre eller de Konservativa, säger Rune Baastrup.

18 procent röstade på Kjærsgaard
Kollegan Bjarke Dahl Mogensen kommer förbi. Precis som Rune är han en ung man som ofta svarar i en mobiltelefon vars skärm spruckit. Han ska ut till Köpenhamnsförorten Tingbjerg, där han är lokal kampanjledare för 3F. Vi sätter oss i en svart Citroën och kör åt nordväst.

Bjarke berättar om Tingbjerg. Över tio procent av de som bor i området är 3F-medlemmar. Omkring en fjärdedel av de röstberättigade går inte till vallokalerna (i riket var valdeltagandet 87 procent 2007). Området har högre arbetslöshet och sjuktal än landets genomsnitt. När vi kommer fram till centrum är det i stort sett folktomt, med flera igenbommade butiker. Någon har klottrat ”Fuck polititet Tingbjerg” på en vägg.

3F:s nationella valkampanj går i första hand ut på att få folk att rösta. Budskapet känns angeläget, och det kommer ett tiotal 3F-medlemmar till det valmöte Bjarke och några kollegor kallat till. De delar upp sig två och två och ger sig ut att knacka dörr. På ett flygfoto över området markeras de hus som redan knackats med rosa tusch.

Jag följer efter Bjarke ut på dörrknackning, i ett duggregn som gradvis ökar i styrka allt eftersom eftermiddagen går över i kväll. Vissa av husen saknar hyresgäster, i stället är gul tejp med texten ”asbest” dragen över ytterdörren. Saneringsfirmornas byggbaracker står uppställda på trottoaren.

I de hus där det bor folk öppnar de flesta och mottar artigt Bjarkes budskap om att gå ner till skolan och rösta på torsdag. De som är 3F-anslutna pratar gärna lite längre, om nedskärningar och vikten av en röd valseger. Men några vill inte ha informationen när de hör att Bjarke är från 3F. De flesta är äldre, som säger att de röstar åt andra hållet.
– Ungefär 70 procent av väljarna här röstar rött. Men nästan 18 procent röstar på Dansk Folkeparti. Det är ofta pensionärer, varav många sitter i styrelserna för det lokala civilsamhället, förklarar Bjarke, och skakar på huvudet.

17,9 procent, Dansk Folkepartis röstandel i Tingbjerg 2007, är en bra bit över andelen i riket, 13,8 procent.

Frånvarande invandringspolitik
Vi skiljs åt när Bjarke betat av sina tilldelade kvarter. Jag sätter mig på en buss och åker mot city. Husen är mer välskötta och butikerna fler, ju närmare stadskärnan jag kommer. När jag kliver av regnar det. Valaffischerna kämpar i den starka vinden. Men av de leende ansiktena på kandidaterna är det förhållandevis få som kommer från Dansk Folkeparti.

För första gången på tio år handlar inte folketingsvalet om invandringspolitik. 3F uppmanar inte sina medlemmar att rösta bort Pia Kjærsgaard på grund av hennes invandringspolitik, utan för att hon vill avskaffa efterlönen. 3F tycks göra samma analys som Socialdemokraterne och det övriga politiska etablissemanget: Majoriteten av de danska väljarna vill ha en restriktiv invandringspolitik. Bäst att prata om något annat. En taktik som nog kan visa sig vältajmad. Den danska debatten handlar trots allt om jobb, välfärd och andra ekonomisk-politiska spörsmål.