GRANSKNING. Tyska byggjätten Bilfinger Berger har på kort tid vunnit miljardupphandlingar i tre av de största statliga infrastruktursatsningarna på decennier: Norra länken, Citytunneln och Citybanan. Men Dagens Arena kan visa att bakom företagets framgångar finns ett nät av bemanningsföretag som utnyttjar polska byggnadsarbetare och fuskar med skatten.
Med salut från både svensk och norsk sida invigdes den nya Svinesundsbron inför en skara kungligheter och ministrar en blåsig sommardag i juni 2005. Bron var en succé: den var inte bara vacker att skåda – Kung Carl Gustav kallade den ett ”mästerverk i ingenjörskonst” – bygget hade också gått snabbt, hållit tidtabellen och dessutom blivit betydligt billigare än väntat.
Svinesundsbron var den tyska byggjätten Bilfinger Bergers genombrott på den svenska marknaden. I dag, fem år senare, sitter företaget på kontrakt värda miljarder kronor, bland annat inom tre av de största statliga infrastruktursatsningarna på flera decennier: Norra länken och Citytunneln i Stockholm, samt Citybanan i Malmö. Investeringar på sammanlagt 37 miljarder kronor.
Skrupellösa underentreprenörer
Men Kung Carl Gustav hade bara delvis rätt när han klippte bandet på Svinesundsbron. Bilfinger Berger är inte bara mästare i ingenjörskonst. De är också mästare i att pressa priser genom låga arbetskraftskostnader. Dagens Arena kan avslöja att kostnaderna till stor del överförs på svenska staten och polska byggnadsarbetare. Allt genom ett nät av skrupellösa underentreprenörer.
Upphandlingen av Svinesundsbron vann företaget med ett bud som låg drygt 200 miljoner kronor, nästan en fjärdedel, under buden från de närmsta konkurrenterna. Därefter fortsatte de billiga anbuden trilla in till Trafikverket.
– De vinner upphandlingar eftersom de lämnar de mest ekonomiskt fördelaktiga buden helt enkelt, säger Lars Jacobsson som tills nyligen var chef på Trafikverkets upphandlingsavdelning.
Lämnar efter sig skatteskuld
I Sverige har Bilfinger Berger bara 55 anställda. Samtliga byggnadsarbetare har genom åren i stället hyrts in från ett pärlband av olika bemanningsföretag, företrädesvis polska. I snitt byter Bilfinger Berger bemanningsföretag varje tolvmånadersperiod. Dagens Arena har granskat sju av dessa företag som följts åt under loppet av lika många år. Granskningen visar att när ett bemanningsföretag byts ut blir det antingen inaktivt eller läggs ner. Endast tre av företagen har betalat skatt i Sverige. Dessa tre har också lämnat efter sig en skatteskuld som sammanlagt uppgår till cirka 2,5 miljoner kronor.
Flera av företagen har tidigare figurerat i medier. På Svinesundsbron anlitade Bilfinger Berger flera bemanningsföretag parallellt, bland annat företaget Eurotech. Bygget fick en tragisk start då den polska byggnadsarbetaren Jan Stanko dödsstörtade inför ögonen på sin 17-åriga son Oskar Stanko. Utredningen av olyckan fastnade sedan i byråkratin mellan Polen och Sverige och lades till slut ner. Då hade Eurotech för länge sedan upphört att existera. Från brobygget läckte också uppgifter om att de polska byggnadsarbetarna hade löner långt under avtal. Det viskades även om svart arbetskraft.
Några år senare hamnade företaget CRZ Construction, som Bilfinger Berger hyrde in på Citytunneln i Malmö, i blåsväder. Det kom fram att man felaktigt registrerat de anställda polska byggnadsarbetarna på Irland för att undkomma skatt. Bland annat var 42 polacker skrivna på samma adress i Dublin. Skatteverket inledde en utredning om skattefusk men utredningen fastnade i byråkratin och under tiden hann CRZ läggas ner. Innan dess hann dock företaget bli omskrivet ännu en gång när flera polska byggnadsarbetare vände sig till pressen och vittnade om usla arbetsvillkor på skandalbygget av Borealis fabrik i Stenungsund.
Rättsprocess mot bemanningsföretag
På Svinesundsbron hyrde Bilfinger Berger in arbetskraft från bemanningsföretaget Eurotech, som hade sitt säte i den lilla staden Krosno i sydöstra Polen. I dag pågår en rättsprocess i samma lilla stad mot ännu ett av Bilfinger Bergers bemanningsföretag. Den här gången heter företaget Budomex och processen hålls i Krosno eftersom även Budomex har sin juridiska hemvist där.
Rättsprocessen handlar om en period, från hösten 2008 till hösten 2009, då Budomex var Bilfinger Bergers underleverantör av arbetskraft vid bygget av Norra länken i Stockholm. Tre av de polska byggnadsarbetare som arbetade där har stämt företaget för att ha betalat ut löner långt under avtal. Trots att processen är offentlig vill de tre inte framträda med sina namn utskrivna i tidningen eftersom de är rädda för att bli brännmärkta på den polska arbetsmarknaden. I stället skriver vi deras initialer: JM, AD och TD.
Enligt männens anställningsavtal tjänade de 124 kronor i timmen i bruttolön när de jobbade på bygget från maj 2008 till maj 2009. Den lönen ligger under den lön som Budomex, under samma period, skrev avtal med Byggnads om: 159 kronor i timmen under 2008 och 171 kronor i timmen under 2009.
”Illegala” byggnadsarbetare
Dagens Arena har tagit del av den lista med namngivna arbetare som Budomex skickade till Byggnads våren 2009 och som låg till grund för ackordsbestämmelsen på 171 kronor i timmen. Endast två av männen, AD och TD, finns med på listan. JM:s namn saknas trots att det enligt hans kontoutdrag tydligt framgår att han fått regelbundna löneinsättningar från Budomex under hela perioden.
JM konstaterar att han då var så kallat ”illegal”. Han hade redan arbetat ett halvår och företaget ville inte registrera honom för ännu ett halvår på grund av skatteskäl. Under 2009 arbetade alltså JM fortfarande i Sverige men inga uppgifter om hans arbetstid eller lön redovisades.
Männen berättar att de jobbat upp till 250 timmar i månaden i snitt. Ersättningen för övertiden var densamma som den normala arbetstiden men den överfördes inte till deras lönekonton. Övertiden betalades i stället kontant i handen efter att männen fått skriva på ett kvitto att de mottagit pengarna.
– En gång när jag var hemma i Polen fick jag med mig ett stort kuvert med 90 000 zloty (cirka 200 000 kronor) i sedlar. De låg ordnade till var och en som skulle ha pengarna med en lapp för påskrift som skulle signeras av den som fick pengarna, säger JM.
Varför gjorde de så?
– Firman sa att de ville hjälpa oss slippa skatt, säger JM.
Oklart med skatten
Männen har aldrig fått några lönebesked från arbetsgivaren och den lön som satts in på deras konton har varit nettolönen på knappt 90 kronor i timmen. Huruvida företaget har betalat skatt i Sverige eller Polen eller inte alls vet de inte.
Enligt uppgifter från Skatteverket har företaget Budomex under perioden betalat skatt motsvarande cirka 20 heltidslöner på 124 kronor i timmen per månad. Men enligt de tre polska byggnadsarbetarna var det i snitt cirka 100 personer som arbetade där samtidigt. Den uppgiften bekräftas av Svend Amland som är Bilfinger Bergers projektchef på Norra länken.
– Bemanningen har gått lite upp och ner, men det har varit cirka 100 som arbetat här, säger han.
Men varför har Budomex bara skattat för tjugo?
– Det har antagligen att göra med den här 183-dagarsregeln. Polska arbetare skattar inte i Sverige det första halvåret.
Du menar alltså att minst 80 procent av arbetsstyrkan byts ut varje halvår?
– Ja, så måste det vara.
Enligt Tommy Wallén, som är rättslig expert på internationell beskattning på Skatteverket, stämmer det att polska arbetare inte behöver skatta i Sverige det första halvåret. Men bara under förutsättning att företaget de jobbar på inte har något så kallat fast driftställe. Fast driftställe får ett företag som har verksamhet i landet längre än tolv månader. Företag utan fast driftställe behöver inte heller betala arbetsgivaravgifter och sociala avgifter i Sverige på samma sätt som företag med stadigvarande verksamhet här.
Samma personer bakom bolagen
Men enligt de tre polska byggnadsarbetarna är alla företagsbyten bara en chimär. I själva verket är det samma personer bakom samtliga företag.
– Det är samma firma, bara ett annat namn. Samma firma, samma människor. De sa att de bytte namn för att undvika skatt, säger JM.
På vilket sätt är det samma firma?
– De har hållit på sådär hela tiden. Bytt namn och satt in släktingar på olika poster. Men det är samma tre personer som styr hela tiden.
Vad heter de?
– Marek Czudek, Janusz Rygiel och Wojciech Zborowski.
Uppgiften bekräftas återigen av Norra länkens projektchef Svend Amland.
– I början tyckte jag också att det var konstigt att de bytte namn på företagen varje år. Det är ju inte så vi är vana att göra i Norden. Men polska företag gör tydligen så. Det har något med skattetekniska skäl i Polen att göra.
Men det stämmer inte enligt Agnieszka Pytlas-Skwierczyńska som är skattejurist på Magnusson Law, en advokatbyrå som är verksam i bland annat Polen och Sverige.
– Det finns ingenting i polsk skattelagstiftning som säger att företag efter ett år ska byta namn och organisationsnummer.
Uppgifterna bekräftas i polskt register
Genom en slagning i det polska företagsregistret Infoveriti på företaget SPB – ett av Bilfinger Bergers bemanningsföretag på Norra länken – kan Dagens Arena bekräfta att Marek Czudek, Janusz Rygiel och Wojciech Zborowski har kopplingar till nästan alla de granskade bemanningsföretag som Bilfinger Berger använt sig av i Sverige. Enda undantaget är företaget Budomex som av någon anledning inte finns registrerat i det polska registret. Men kopplingen däremellan bekräftas av både Bilfinger Bergers projektchef på Norra länken, Svend Amland, och SPB:s svenska jurist, Mats Berter, på advokatbyrån Maqs Law Firm.
– Ja, bland annat Czudek står bakom det bolaget, säger han.
Enligt Dagens Arenas granskning har de polska bemanningsföretagen haft en stadig verksamhet i Sverige, åtminstone sedan byggandet av Svinesundsbron år 2003 till 2005. Genom att varje år byta företag undviker de tre huvudmännen att deras verksamhet blir betraktad som ett fast driftställe. Företagen har därigenom kommit undan med mycket lägre skatter och avgifter i Sverige. Man har inte heller behövt betala inkomstskatt för de anställda det första halvåret.
Stora summor
Enligt uppgifter från de tre polska byggnadsarbetarna har företagen systematiskt utnyttjat den så kallade 183-dagarsregeln och på ett utstuderat sätt dolt anställda som varit där längre. Att JM:s namn saknas i dokumentet som Budomex skickat till Byggnads samtidigt som det, enligt hans kontoutdrag, tydligt framgår att han fått regelbundna löneinsättningar under samma period ger stöd åt uppgiften. Att Budomex endast skattat för ett tjugotal anställda och att 80 procent av arbetskraften i så fall byts ut varje halvår är inte heller särskilt troligt. Exakt hur mycket bemanningsföretagen och Bilfinger Berger har tjänat på det här är svårt att beräkna, men troligtvis handlar det om mycket stora summor.
Dagens Arena har förgäves försökt nå Marek Czudek, Janusz Rygiel eller Wojciech Zborowski för en kommentar. Den enda kontakt vi fått är ett hot om stämning från deras polska advokat. Vi har endast lyckats nå den svenske juristen Mats Berter som bland annat hjälpt flera av bemanningsföretagen att teckna kollektivavtal med Byggnads. Mats Berter vill dock betona att han inte har något med företagens övriga verksamhet att göra.
Varför byts företagen ut mot nya varje år?
– Det kan finnas skattetekniska skäl.
Är det för att undvika att betala skatt?
– Till exempel.
På vilket sätt då?
– Någon form av skatteplanering handlar det om.
Gråzon i lagstiftningen
Enligt Tommy Wallén på Skatteverket är inte företagsbytena i sig ett lagbrott. Enligt honom rör det sig dock om en gråzon i lagstiftningen.
– I de nordiska länderna har vi regler som förhindrar den här typen av ageranden. Men när det gäller Polen är det inte lika tydligt reglerat. Möjligen skulle skatteflyktslagen kunna vara tillämplig i det här fallet, säger han.
Bilfinger Bergers projektchef på Norra länken, Svend Amland, står fast vid sin uppfattning att företagsbytena har med skattetekniska skäl i Polen att göra och han hävdar bestämt att polska arbetare inte skattar i Sverige det första halvåret. Bemanningsföretagens kvarvarande skatteskuld säger han sig inte känna till och han tror inte heller på uppgifterna att polska byggnadsarbetare ska ha jobbat 250 timmar i månaden.
Men när Dagens Arena konfronterar honom med anställningsavtalen blir han först tyst.
– Alltså, hur vet jag vem du är som ringer här på min telefon. Är du någon sorts undersökande journalist?
Ja, det kan man säga.
Då lägger Svend Amland på luren.
Fotnot: Intervjun med de tre byggnadsarbetarna är gjord av frilansjournalisten Ingemar Dahlkvist. De citat vi publicerar är godkända av de tre byggnadsarbetarna via tolken Barbara Gawryluk som också är journalist på Radio Kraków.
Text & research: Mikael Färnbo
Research: Yonna Waltersson
Intervju i Polen & research: Ingemar Dahlkvist
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
