Tvångsutvisningarnas land

Sverige pekas ut som det enda västland som utvisar uiguriska asylsökande. Men det beror inte på hårdare bedömningar, enligt Migrationsverket. Däremot är Sverige ”bäst” i världen på att verkställa utvisningsbeslut. Något som prioriteras av regeringen.

Den uiguriska världskongressen har pekat ut Sverige som den enda västerländska demokrati som skickar tillbaka uiguriska asylsökande från den oroliga provinsen Xinjiang i Kina. Enligt flera rapporter från internationella människorättsorganisationer har många uigurer försvunnit, dömts till långa fängelsestraff eller till dödsstraff i politiska rättegångar sedan demonstrationerna för tre år sedan. Amnesty international anser att inga uigurer kan skickas tillbaka till Kina eftersom det är för farligt.

Två uigurer som redan skickats tillbaka från Sverige till Kina uppges nu vara spårlöst försvunna. Ytterligare trettio uigurer som fått avslag på sina asylansökningar väntar nu på utvisning.

Fler kontroversiella utvisningar
Det här är inte första gången Sverige får kritik för kontroversiella utvisningsbeslut. Fallet med den 91-åriga demenssjuka ukrainskan Ganna Chyzevska väckte nyligen stor uppmärksamhet. Sverige har också märkt ut sig genom att, i jämförelse med andra länder, tvångsutvisa en stor mängd irakiska asylsökande.

Enligt Migrationsverkets rättschef, Mikael Ribbenvik, beror utvisningsbesluten inte på att Sverige gör hårdare bedömningar än andra västländer.
– I alla västländer görs individuella prövningar. När det gäller uigurer har det framställts som att alla länder utom Sverige har kommit överens om någon sorts utvisningsstopp. Det är felaktigt, säger han.

Bäst på att verkställa utvisningsbeslut
Enligt Mikael Ribbenvik skiljer däremot Sverige ut sig i två andra avseenden. Det ena är att Sverige är ett av de länder i världen som är bäst på att verkställa sina utvisningsbeslut. Det andra är att Sverige i dag, till skillnad från resten av Europa, har ett asylsystem som inte ger någon öppning för politiska överväganden.
– Det vi kallar ministerstyre, som är förbjudet här, är precis vad som utövas i hela Europa. När man fattar beslut om att stoppa alla utvisningar till Syrien till exempel är det oftast en minister, eller i konsultation med ett departement, som beslutet tas. Till och med i vårt grannland Norge gör man så, säger Mikael Ribbenvik.

Samma möjlighet fanns i Sverige fram tills 2005 då utlänningsnämnden ersattes av migrationsdomstolarna. Innan dess hade nämnden möjlighet att lämna över politiskt känsliga beslut för vägledning till regeringen. Det gjordes till exempel i mitten av 1990-talet när tiotusentals bosniska flyktingar egentligen saknade giltiga skäl för att få stanna i Sverige, men där regeringen klev in och gav samtliga uppehållstillstånd. Skälet var att en massutvisning i det skedet hade hotat det känsliga Daytonavtalet. I och med inrättandet av migrationsdomstolarna försvann den möjligheten.
– Politikerna i Sverige har nu avhänt sig den möjligheten. När det gäller Bosnien, Tjetjenien och Kosovo hade regeringen på den tiden möjlighet att fatta beslut som gick utöver lagstiftningen eller de konventioner vi skrivit under. Men den möjligheten, att fatta beslut som innefattar politiska överväganden, finns inte längre, säger Mikael Ribbenvik.

Sverige i särklass i världen
När väl ett beslut är fattat, som i uigurernas fall, är sannolikheten större i Sverige än i jämförbara länder att utvisningen också blir verklighet.
– Det skulle jag definitivt säga utan att ha exakt detaljkunskap. Det finns många länder som fattar utvisningsbeslut och sedan inte bryr sig om att följa upp och verkställa beslutet. I stället bor människor kvar i landet utan papper. Sverige lägger jämförelsevis stora resurser på själva prövningen. Och när domstolen sedan kommer fram till sin slutsats, då ser vi till att domen också följs, säger Mikael Ribbenvik.

Är Sverige i särklass i världen när det gäller att verkställa utvisningsbeslut?
– Det frestar att svara ja på den frågan men då måste man ju kolla statistiken, säger han.

Varför är det så?
– Det finns en djup tradition i Sverige att man följer domstolens domar inom alla rättsområden. Betalar du inte så kommer kronofogden och reser du inte hem trots att migrationsdomstolen har sagt det så kommer polisen.

Gäller det här också tvångsutvisningar?
– Alltså, utvisningar sker självmant eller tvångsvis. Antingen följer man domstolens beslut eller så ser staten till att man gör det. Det är samma sak som om du inte betalar skatt och kronofogden kommer. Det är ju statens intresse att se till att folk följer domstolens domar.

– Samtidigt lever många med utvisningsbeslut som inte verkställts även i Sverige. I dag har vi cirka 7 000 personer i mottagningssystemet som inte åkt hem och vars fall nu ligger hos polisen, säger han.

Prioriterat av politiker
Enligt Mikael Ribbenvik är verkställandet av utvisningsbeslut något som prioriteras av politiker. År 2009 fick till exempel Migrationsverket 40 miljoner öronmärkta kronor av regeringen för att ytterligare effektivisera återvändandearbetet.
– Det är bara att titta i Migrationsverkets regleringsbrev, då ser man den politiska viljan. Återvändandearbete har alltid stått högt på dagordningen i vårt regleringsbrev, och även i polisens. Det finns en klart uttalad politisk vilja att återvändande ska prioriteras, säger Mikael Ribbenvik.