36 700 kronor. Så mycket mer i månaden har hushållen i Stockholms rikaste bostadsområde fått sedan 2006. Samtidigt har hushållen i den fattigaste stadsdelen bara fått 2 400 kronor mer.
Höglandet är ett bostadsområde som ligger i Stockholmsförorten Bromma. Det är inte speciellt stort. Där bodde 2012 drygt 500 personer. Samma år hade hushållen i Höglandet den högsta disponibla inkomsten i hela Stockholms kommun: 1 394 034 kronor. Per månad blir det 116 000 kronor att röra sig med.
Efter alliansens tillträde har de boende i Höglandet bara fått det bättre. 2006 låg den disponibla genomsnittsinkomsten på nästan 79 500 kronor i månaden. Sedan dess har familjerna i Höglandets villor fått 36 704 kronor mer i månaden att röra sig med.
Men det är inte bara i Höglandet som hushållen har fått det bättre. I de tio rikaste områdena i Stockholms kommun har de boende i genomsnitt fått 17 000 kronor mer i månaden mellan 2006 och 2012.
Inte långt ifrån Bromma ligger ett annat bostadsområde – Rinkeby. 2012 var den disponibla snittinkomsten i området 17 100 kronor i månaden. Men även de boende i Rinkeby har fått mera pengar. Bara inte lika mycket som hushållen i Höglandet. Jättemycket mindre, för att tala klarspråk.
Under samma period som villahushållens årsinkomster i Höglandet sprängde miljonkronorsvallen, fick hushållen i Rinkeby 2 400 kronor mer att leva på per månad.
De tio fattigaste områdena i Stockholm har sett sin genomsnittliga disponibla inkomst öka med knappt 3 500 kronor i månaden mellan 2006 och 2012.
Även om den ekonomiska ojämlikheten är som störst i Stockholm syns trenden i Sveriges samtliga storstäder. I Malmö kommuns rikaste område Bellevue är hushållens disponibla inkomst 45 000* kronor per månad. I det fattigaste området Kryddgården, en del av stadsdelen Rosengård, är den disponibla inkomsten 7 849 kronor. Även i Göteborg återfinns samma ojämlika inkomster. Hushållens disponibla inkomst i det rikaste området Långedrag var 50 000 kronor under 2012. Längst ner på inkomstlistan återfinns Högsbo där hushållen samma år hade knappt 9 400 kronor att röra sig med i månaden.
Hur kommer det sig då att den ekonomiska utvecklingen har gynnat de rikaste i samhället mycket mer än de fattigaste? Tapio Salonen är professor i socialt arbete och har forskat mycket kring inkomstklyftor och segregation. Han menar att de växande inkomstklyftorna delvis beror på att löneutvecklingen i arbetslivet har gynnat de som redan har höga löner och att den skattepolitik som drivits de senaste åtta åren underlättat för personer med hög inkomst.
Samtidigt har urholkningen av exempelvis a-kassan gjort att människor i fattigare områden, där arbetslösheten är hög, halkat efter. I exempelvis stadsdelen Rinkeby-Kista är arbetslösheten 7,6 procent i åldern 25–54 år. I Bromma är arbetslösheten för samma åldersgrupp 2,2 procent.
– Delvis beror inkomstklyftorna på en ojämlik löneutveckling, men också på det som politikerna styr över, skattepolitiken. De senaste åtta åren har exempelvis jobbskatteavdragen och att förmögenhetsskatten försvunnit gynnat personer med jobb och hög inkomst, men samtidigt missgynnat de som inte har jobb, säger han och fortsätter:
– Personer med en svag eller icke-existerande relation till arbetslivet, som lever på olika typer av ersättningar, har inte hängt med i prisutvecklingen över tid. Urholkningen av arbetslöshetsförsäkringen, och att det är allt färre som omfattas av a-kassan, har haft en stor betydelse, säger han.
Tapio Salonen menar också att den ojämlika utvecklingen i Sverige har pågått under en lång tid. I OECD-mätningar har den ekonomiska ojämlikheten ökat sedan framför allt slutet av 1980-talet.
Paulina de los Reyes, professor i ekonomisk historia, har intervjuat invånare i Stockholmsförorten Husby, efter kravallerna där i maj 2013. En uppenbar förklaring till inkomstskillnaderna mellan fattiga områden och rika är den höga arbetslösheten, menar hon.
I sina möten med boende i Husby har hon även hittat andra faktorer som bidragit till att situationen i ekonomiskt utsatta områden försämrats. Hon menar att den relativt låga andelen elever som tar sig från grundskola till gymnasiet och sedan vidare till universitet hänger ihop med den låga inkomstnivån. Unga som hoppar av skolan utan betyg har svårt att få jobb.
Sett till de femton fattigaste områdena i Sverige saknar fyra av tio unga betyg att komma in på gymnasiet. Det är tre gånger fler än riket i stort. En förklaring till den dystra statistiken är delvis den stora andelen utrikesfödda i dessa områden, vars bristande svenska-kunskaper försvårar skolgången. Men Paulina de los Reyes ser också en annan orsak till att elever inte går klart skolan, nämligen att lärare inte alltid förväntar sig av eleverna att klara av undervisningen.
– Jag har intervjuat ungdomar som berättar att de inte fått information om vilket program de ska välja på gymnasiet för att kunna gå vidare till universitet. Allt det där avspeglar en väldigt låg tilltro till de här barnen. Det påverkar skolresultaten och på sikt möjligheten att få ett bra jobb.
Paulina de los Reyes pekar också på att sjukdomstalen i fattiga bostadsområden är mycket högre än i rikare områden.
– Det har skett stora förändringar i sjukförsäkringssystemet. Man kan bli utförsäkrad efter en tid och möjligheterna till rehabilitering är begränsade. Det höga sjuktalet har att göra med den typ av jobb som människor i dessa områden har. Det är ofta tunga jobb som ger förslitningsskador och där arbetsmiljön är dålig. Både försämringar i a-kassan och sjukförsäkringen har bidragit till att polariseringen ökat.
Samtidigt som förutsättningarna för de som står utanför arbetsmarknaden blivit sämre, menar Paulina de los Reyes, har de med jobb och höga inkomster fått stora skattelättnader exempelvis i form av jobbskatteavdrag.
– De med högre inkomst har också haft möjlighet att köpa värdefulla bostäder och samtidigt fått hjälp av staten i form av räntebidrag. Jag vet, det heter ränteavdrag, men det handlar om ett bidrag, alltså en överföring av skattemedel till hushåll som har råd att köpa ett boende. Även RUT- och ROT-bidrag har riktats till dessa inkomstgrupper. I exempelvis Rinkeby bor de flesta i hyresrätt. Invånarna där kan därför inte använda många av de här bidragen.
Paulina de los Reyes spår en farlig utveckling om inkomstklyftorna fortsätter att öka.
– Segregationen upprätthålls också utifrån rasistiska föreställningar. Hur man känner sig hemma i stadens olika delar handlar väldigt mycket om hur man ser ut. Andelen utrikesfödda är, som bekant, betydligt högre i dessa områden. Frustrationen över att inte kunna påverka är stor. För människor i fattiga områden finns det en diskrepans mellan den upplevda avsaknaden av rättigheter och rättigheter man ser att bara andra invånare har. Den diskrepansen kan vara väldigt explosiv.
Tapio Salonen menar att det krävs omfattande förändringar i ersättningsnivåerna för att minska klassklyftorna.
– För de fattigaste handlar det om att höja a-kassan och det ekonomiska biståndet. I dag fyller inte socialförsäkringarna sin funktion fullt ut. Ersättningsnivåerna är så pass låga att de inte lyfter människor ur fattigdomen.
*De senaste siffrorna för Malmö är från 2011.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
