William B Nordhaus och Paul M. Romer får dela på årets ekonomipris till minne av Alfred Nobel. De får priset för att bland annat ha tagit fram nationalekonomiska modeller som väger in effekter på klimatet.
Två forskare får dela på årets pris till Alfred Nobels minne, som delas ut av Sveriges riksbank. Det är Willian B Nordhaus, född 1941 och verksam vid Yaleuniversitetet och Paul M. Romer, född 1955 och verksam vid NYU Stern School of Business.
Pristagarna har valts med juryns motivering att de »breddar utrymmet för ekonomisk analys genom att konstruera modeller som förklarar hur marknadsekonomin interagerar med naturen och kunskap«.
De bägge forskarna har inte arbetat tillsammans, utan var för sig på sitt håll.
Paul B. Romer har bland annat visat med sin forskning hur kunskap kan driva långsiktig ekonomisk tillväxt, och han har konstruerat en teori som visar hur idéer skiljer sig från andra varor och vad som kräver för att företag ska vilja investera i forskning och utveckling.
– Det som kom ut ur de här modellerna var att om inte staten bidrar ekonomiskt, blir det för lite investeringar, säger Rob Hart är professor i miljöekonomi vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) som menar att Romers teorier egentligen inte alls är specifikt kopplade till klimat- och miljöfrågor.
– Företag får inte betalt av att andra företag använder de innovationer som de själva har tagit fram. Det vill säga att nyttan av vad det uppfinnande företag gör är mycket större än vad de själva tjänar på det. Fri marknadsekonomi gynnar inte innovationer, så på vilket sätt ska staten gynna forskning? Genom universitet eller genom att subventionera företag som forskar? Romers forskning har möjliggjort för andra att gå vidare med de här frågorna, säger Rob Hart.
Rob Hart beskriver Paul B. Romer som en forskare som fick »jättejättestort« genomslag med en artikel, byggd på hans avhandling, och som sedan byggt sin karriär på några års stor framgång på 1980-talet. William B. Nordhaus, å andra sidan, beskriver han som någon som kämpat på länge och vars forskning bygger på en »livsgärning«-
Enligt kommittén som delar ut ekonomipriset börjar William B. Nordhaus intressera sig för klimatfrågor på 1970-talet. På 1990-talet blev han först ut med att ta fram en teori för att kunna utvärdera politiska interventioner för att skydda klimatet, som till exempel koldioxidskatt.
– Den stora frågan han har ägnat sitt liv åt var: hur mycket bör det kosta att släppta ut ett kilo koldioxid? Kostnader beror ju på skadan utsläppet orsaker, och för att mäta skadan behöver man modeller. Skadan ändras över tid beroende på vad andra gör i samhället, och modellen räknar in utvecklingen av ekonomin och samspelet mellan skonomin och klimatet, säger Rob Hart.
Den siffra som modellen har kommit fram till är att ett ton koldioxid behöver kosta minst 50 dollar för den som släpper ut det. Det här skulle lösa en stor del av utsläppsproblemen, om världens länder kunde fatta ett gemensamt beslut om en sådan skatt, enligt Rob Hart, som kallar det för »den heliga graalen«.
– Med en koldioxidskatt på 100 dollar per ton skulle stenkolsförbränning mer eller mindre utrotas på 20 års effekt, vilket skulle ha stora positiva effekter för klimatet, säger Rob Hart, och hänvisar till ett papper av bland andra Per Krusell och John Hassler, som sitter i kommittén som utser pristagarna i ekonomi.
Paul M. Romer har tidigare kritiserat makroekonomins grundvalar för att vara för världsfrånvända, och delvis setts som kontroversiell. Men när han fick en fråga om det här under presskonferensen, i samband med tillkännagivandet av pristagarna, gav han ett diplomatiskt svar om att det ingår i forskares uppdrag att kritisera kolleger eller deras teorier om man anser att något kan göras bättre – i vetenskapens namn.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
