Risk att krismedel används fel

Nyhet Riksrevisionen har granskat systemet kring riksdagens projektanslag Krisberedskap. Granskningen visar att det finns risk att myndigheterna som tar del av anslaget använder pengarna till insatser som de ska finansiera med egna medel.

Varje år delar staten ut närmare en miljard kronor till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, som ska gå till att förstärka samhällets samlade krisberedskap och civila försvar. Omkring en halv miljard fördelas till myndighetsprojekt. 

– De här projektbidragen är tänkt som en förstärkning av krisberedskap och civilt försvar och pengarna ska gå till särskilda satsningar, säger Daniel Bjerstedt, projektledare för granskningen.

Men Riksrevisionens granskning visar att det inte går att säkerställa att projektanslaget går till utveckling och förstärkning och inte till insatser som ska finansieras genom det ordinarie anslaget.

Det finns tecken på att myndigheterna finansierar sin grundläggande krisberedskap och sina huvudsakliga insatser med hjälp av anslaget 2:4 Krisberedskap. Detta gör att det finns risk för att den sammantagna finansieringen av krisberedskap civilt försvar blir mindre än vad det är tänkt, konstaterar Riksrevisionen.

– Vad vi inte riktigt kan veta är om pengarna går till speciella satsningar som går utöver det som myndigheterna ska göra i alla fall. Problemet är inte att pengarna som betalas ut från anslaget går till saker som inte räknas som krisberedskap, risken är snarare att man drar undan den egna finansieringen, säger Daniel Bjerstedt. 

Riksrevisionen påtalar också brister i uppföljningen av myndigheternas totala finansiering av krisberedskap, i relation till projektanslaget. De menar att om ingen följer upp hur mycket samtliga myndigheter själva lägger på beredskapsarbetet går det inte att veta om anslaget utgör en extra del eller den huvudsakliga finansieringen av myndigheternas insatser.

Riksrevisionen har dessutom fått signaler om att vissa myndigheter är beroende av anslaget 2:4 för att kunna arbeta med krisberedskap och civilt försvar. Det finns därför risk för att de arbetar utifrån projekt som styrningsmedel vilket bidrar till andra problem som brister i kontinuitet och planeringssvårigheter.

– Hade man haft väldigt mycket egna medel avsatta hade de här problemen varit mindre omfattande, det hade gått att planera verksamheten utan att vara så beroende av att det kommer in extra pengar, säger Daniel Bjerstedt.

Det finns också brister i förvaltningen och uppföljningen av projektens resultat, på grund av att myndigheternas egna medel ibland inte räcker till för det. Därför finns det risk att den önskade effekten av anslaget uteblir, menar Riksrevisionen. “Verksamheten lever då vidare i nya projekt och förvaltningsfrågan skjuts på framtiden”, skriver de i rapporten.

För att ta del av pengarna måste myndigheterna ansöka om det hos MSB. Där har Riksrevisionen också upptäckt brister i bedömningarna av vad som kan finansieras med anslaget 2:4 och vad som ska finansieras med egna medel.

– När vi ser hur olika bedömare på MSB bedömer ett och samma projekt är det ofta de kommer fram till helt olika slutsatser, om man kan bevilja medel till det här projektet eller inte. Så inte ens inom myndigheten har man någon samsyn om vad myndigheternas eget ansvar och vad man kan få pengar från 2:4 till.

Nu rekommenderar Riksrevisionen att regeringen, eller någon som de utser, får ansvar att följa upp myndigheternas totala finansiering av krisberedskap och civilt försvar.

– Skulle det, när man gjort det, visa sig att vissa myndigheter saknar egna medel för att arbeta med krisberedskap och civilt försvar bör det inte lösas med projektbidrag. Det är inte någon speciellt bra sätt att finansiera ett långsiktigt utvecklingsarbete, säger Daniel Bjerstedt.