Siffror från Eurostat visar att Sverige är ett av få EU-länder där utsläppen ökar. “Om det stämmer är det allvarligt och i sådana fall viktigt att identifiera vad det beror på”, säger Åsa Romson.
I Sverige ökade koldioxidutsläppen under 2014 med 0,2 procent, medan de minskade i resten av EU. De preliminära siffrorna kommer från Eurostat, EU:s statistikbyrå, rapporterade Dagens Nyheter i förra veckan. Enligt statistiken låg minskningen av koldioxidutsläpp i EU mellan 2013 och 2014 på fem procent. Det var bara sex länder som gick emot minskningen och ett av dem vad Sverige.
Siffrorna kritiseras dock av bland annat Naturvårdsverket, som säger att Eurostat inte varit tillräckliga transparenta i sin redovisning för att det ska gå att avgöra vad de bygger sin statistik på.
– Våra preliminära siffror visar tvärtom, att alla Sveriges växthusgaser minskat mellan 2013 och 2014. Men det kan bero på att det finns olika månatliga och kvartalsvisa beräkningar där våra beräkningar skiljer sig åt, säger Hanna Brolinson, handläggare för utsläppsstatistik på Naturvårdsverket till Dagens Arena.
Klimat- och miljöminister Åsa Romson skriver i ett mejl till Dagens Arena att om siffrorna stämmer så är det oroande.
– Det är allvarligt om utsläppen från fossila bränslen ökar och det är viktigt att identifiera vad det beror på. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att Sveriges totala utsläpp av växthusgaser minskar.
– Takten i minskningen går inte tillräckligt snabbt. Nu i dagarna har Sverige fått en ny, stark klimatbudget och för regeringen är det tydligt att klimatomställningen är en prioriterad fråga, skriver hon.
Hur går det här ihop med Miljöpartiets klimatmål?
– För Miljöpartiet och för regeringen är det tydligt att minskningstakten inte går tillräckligt snabbt. Det är först nu som regeringens ekonomiska politik börjar gälla och i budgeten har regeringen stora satsningar på klimatomställningen. Just nu sitter en parlamentarisk utredning, Miljömålsberedningen, som bland annat har till uppgift att ta fram Sveriges nya klimatmål och jag ser mycket fram emot att ta del av vad de kommer fram till.
Vilka konkreta åtgärder planerar regeringen för att förändra detta?
– Det är viktigt att utsläppen från fossila bränslen minskar ytterligare, och regeringen höjer också skatten på fossila drivmedel. Regeringen planerar även för att ett så kallat Bonus Malus-system som ska vara infört senast 1 januari 2017. I vårbudgetpropositionen för 2015 presenterade jag även en satsning på lokala och regionala klimatinvesteringar.
Hur ser Sveriges förhandlingsläge ut inför klimatmötena om vi själva inte klarar av att sänka utsläppen?
– Sverige ses internationellt som ett föregångsland i klimatomställningen. Men samtidigt behöver även vi göra mer på hemmaplan, inte minst för att visa för andra länder att en omställning är möjligt. Att ta ansvar på hemmaplan är att visa ledarskap globalt. Regeringen har en tydlig strategi för att nå Sveriges mål med klimattoppmötet i Paris. Det viktigaste där är att länderna kan enas om ett globalt, rättvist och rättsligt bindande avtal.
Annika Jacobson är chef för Greenpeace Sverige och lyfter fram behovet av en starkare klimatpolitik.
– Regeringen har ärvt alliansen klimatpolitik och inte kommit med så stora förändringar. Bonus Malus var till exempel något som alliansen också ville ha. Den nya regeringen behöver nu på ett ganska drastiskt sätt visa hur utsläppen ska minska efter 2020. I dagens takt kommer det att ta nästan 200 år för Sverige att minska utsläppen med 80 procent till 2050, som är den målsättning som EU-kommissionen satt ut, säger hon till Dagens Arena.
När det gäller Sveriges trovärdighet i de stora klimatförhandlingarna så nämner Annika Jacobson två saker som avgörande.
– Dels är det vattenfallsfrågan – brunkolet är så otroligt stort och en fråga med stort internationellt intresse. 90 procent av Europas brunkol måste stanna i marken och Vattenfall äger en betydande del av det brunkolet. Hur vi väljer att göra med det kommer att påverka Sveriges trovärdighet i de här frågorna. Om vi säljer det brunkolet så blir det svårt för oss att säga att andra länder med fossila tillgångar inte ska använda dem.
Den andra delen handlar om var medlen till klimatfinansieringen tas från.
– I dag tas klimatfinansieringen fortfarande från biståndsbudgeten. Det är en knäckfråga i internationella klimatförhandlingar. Utvecklingsländerna vill så klart inte leva upp till målsättningar så länge de upplever att det inte är de som har orsakat klimatförändringarna historiskt sätt och att den rika delen av världen inte hjälper utvecklingsländer att tackla konsekvenser av klimatförändringarna, säger Annika Jacobson och fortsätter:
– Att ta klimatfinansieringen från biståndsbudgeten gör ju att utvecklingsländer får mindre pengar. Sverige borde ändra på det här och vara en vägvisare för hur andra länder ska agera om vi ska få till en deal.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
