Recension De lever utan papper, i de mest utsatta situationerna på bostads- och arbetsmarknaden. Vissa är dömda för brott och inblandade i regelrätt maffiaverksamhet. I Imperiets barn – ett reportage undersöker Liza Alexandrova-Zorina den ryskspråkiga miljön i Sverige.
Boken Imperiets barn rör sig i en postsovjetisk gemenskap där nuvarande nationer inte spelar en särskilt stor roll. Tidigt gör Alexandrova-Zorina det tidigt tydligt att hon är en del av denna gemenskap, men det är personerna hon möter som står i centrum.
I Imperiets barn drivs ingen tydlig tes. Alexandrova-Zorina argumenterar inte för en lösning och ger inga svar. I stället är det nedslag i ett postsovjetiskt parallellsamhälle där exploatering, våld och utsatthet tillhör vardagen. Mötena med de olika människorna är fragment och i slutändan blir det ingen enhetlig berättelse, snarare ett sammelsurium av mörka och bitvis hopplösa livsöden.
Åtta timmars onani framför kameran ska alltså följas av att laga mat
Ett centralt spår i boken är arbetet. Oavsett kön präglas tillvaron av en laglöshet som kommer med att befinna sig i landet utan papper och illegalt. Männen arbetar inom byggbranschen, svart, och ofta utan att över huvud taget få ut lön. Många kommer till Sverige via förmedlingstjänster som blåser arbetarna på stora summor pengar. När lönen uteblir hjälper varken polis eller svenska myndigheter till, varpå vissa vänder sig till den kaukasiska maffian som driver in lönerna mot 50 procent av summan.
För kvinnorna är det snarare städbranschen som är aktuell, hela tiden med hot om sexuellt våld och övergrepp. I en annons på nätet sökes en kombinerad husa och cam-girl. Åtta timmars onani framför kameran ska alltså följas av att laga mat, tvätta och städa hos arbetsgivaren. Dessutom ska den ”anställde” ha sex med mannen som lagt ut annonsen.
Men jag vet att han aldrig kommer flytta till Ryssland. Och det vet han också
Det är många som tjänar på svartjobbarnas bekostnad: chefer som inte betalar ut löner, svenskar som får sina hem renoverade eller städade för en struntsumma, förmedlingstjänster som blåser arbetare på pengar och maffian som mot betalning driver in uteblivna löner. Alla tjänar de stora pengar – alla utom arbetarna själva.
Alexandrova-Zorinas egen roll i boken är dock något märklig. Ibland lämnar hon sin journalistiska position och dömer ut sina intervjuobjekt, som när en chaufför i maffian drömmer om att flytta till Ryssland: ”Jag nickar och försöker se ut som att jag tror honom. Han ler nöjt och gnuggar händerna igen, som om han gör sig redo för flytten. Men jag vet att han aldrig kommer flytta till Ryssland. Och det vet han också.”
Lisa Alexandrova-Zorinas närhet till den postsovjetiska gemenskapen, det faktum att hon inkluderas i många sammanhang, gör dock att hon kommer åt miljöer som få andra skulle kunna beskriva. Det är också svårt att inte slås av hennes mod när hon ena dagen fikar med dömda gängkriminella för att nästa dag lägga upp en annons som arbetssökande. Först tar hon ett pass som städerska, senare konfronterar hon en torsk som tror att han ska få köpa henne för 200 kronor och en chokladkaka.
al-Qaidaledares söner lär känna söner till högt uppsatta militärer i Tjetjenienkriget – här i Sverige
I Imperiets barn kopplas människoöden och geopolitiska frågor samman: en pojke växer upp under krigen i Tjetjenien och lär sig som barn att handskas med sprängämnen. Senare bor hans familj i Sverige där pojken placeras på LVU-hem, men han rymmer och återfinns snart i Turkiet och Syrien där han slåss för IS. Krigen går i arv när al-Qaidaledares söner lär känna söner till högt uppsatta militärer i Tjetjenienkriget – här i Sverige.
Det rör sig inte om en enhetlig berättelse, här saknas kronologi och samtalen ger inte svar på förutbestämda frågor eller teser. Det Alexandrova-Zorina gör är snarare att vandra runt i parallellsamhället och samtala med de hon möter. Många berättelser är hisnande i sin brutalitet men mängden gör att de försvinner i bokens myller av namn och livsöden.
Nora Wurtzel
Titel: Imperiets barn – ett reportage
Författare: Liza Alexandrova-Zorina
Förlag: Volante
Antal sidor: 236
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
