Valet 2018 Många höjer rösten för en blocköverskridande regering bestående av S+C+L+MP. Men bland fack och S-märkta opinionsbildare är arbetsmarknadspolitiken ett område där det i princip är omöjligt – och oönskat – att kompromissa med högern.
Att tumma på anställningstryggheten är otänkbart. Det tycker de flesta S-märkta opinionsbildare och fackliga företrädare när Dagens Arena ställer frågan om hur en regering bestående av S+C+L+MP skulle fungera och vad som är rimligt att förhandla bort av socialdemokratisk politik.
– Jag tycker att utrymmet för att göra försämringar är … jag ska inte säga noll, men väldigt, väldigt begränsat. Sedan alliansregeringen har vi redan en av världens mest liberala arbetsrätter, säger LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson.
LO tar inte ställning till vilken sorts regering de föredrar. Men Karl-Petter Thorwaldsson ser ett mittenstyre med S+MP+C+L som det mest troliga alternativet i dagsläget.
En opinionsundersökning från Kantar Sifo, beställd av Tv4, visade igår att 51 procent av väljarna vill se en blocköverskridande regering och att alternativet som får absolut mest gehör är en sådan ledd av Stefan Löfven.
De fackliga centralorganisationerna TCO och Saco är starka förespråkare för blocköverskridande samarbete för att skapa förutsebara långsiktiga villkor. TCO tar inte ställning till hur ett blocköverskridande samarbete ska se ut, och när det gäller arbetsrätten vill Eva Nordmark, ordförande för TCO inte säga om det är någon särskild fråga hon tycker att man kan kompromissa om i en mittenregering.
– Vi vill inte se några försämringar av arbetsrätten och partsautonomin måste respekteras. Det vi behöver är bättre omställningsmöjligheter. Det handlar om att tillgodose behovet av kompetensutveckling och vidareutbildning genom hela yrkeslivet och att anpassa trygghetssystemen, så att också egenföretagare och kombinatörer kan lita på sjukförsäkringen och a-kassan, säger Eva Nordmark.
Läs också: Det här vill partierna i arbetsmarknadsfrågorna
En annan långsiktig uppgörelse TCO vill se är en skattereform.
– Jag tror att man skulle kunna vara överens om att man sänker skatten på arbete och höjer den på konsumtion och klimat till exempel. Tittar man på C-L-S-MP finns det många beröringspunkter i skatterna, säger Eva Nordmark.
Även LO tror att skatter är ett område där en mittenregering kan komma överens.
– Till exempel när det gäller skatteväxling kan vi tänka oss en växling mellan kapital och inkomstskatter, som C verkar kunna vara med på. Samt ett skattehöjningsstopp för de kommuner med högst kommunalskatt, säger Karl-Petter Thorwaldsson.
Ursula Berge, samhällspolitisk chef Akademikerförbundet SSR, som tillhör Saco, ser större anledning till oro för hur mandatfördelningen i riksdagen kommer att se ut, än för hur en framtida regering. Med alliansen och SD:s samlade mandat kommer det finnas en majoritet, runt 58 procent, för en rad förslag som handlar om att luckra upp anställningstryggheten på olika sätt.
– Särskilt bekymmersamt är att det finns majoritet i riksdagen för förslaget om inträdesjobb, det vill säga politikersatta löner på arbetsmarknaden, vilket är ett stort brott mot idén med den svenska modellen. De kan genomföra det här första dagen i riksdagen om man vill, och ännu snabbare om alliansen och SD ingår i regering, säger Ursula Berge.
Är det bäst med en mittenregering som kompromissar om arbetsrätten eller att ha hotet om en majoritet i riksdagen som driver fram reformer på området?
– Det beror lite på kompromissutrymmet. Men C och L kommer ju inte att lägga sig platta i ett sådant samarbete så det kommer att krävas förändringar såväl i LAS som hur vi får in nyanlända på arbetsmarknaden, så det sura äpplet får vi bita i, säger hon.
Vilket av de olika allianspartiernas förslag om uppluckrad arbetsrätt som är mest dramatiskt är svårt att bedöma, tycker hon.
– C-förslaget om att slopa turordningsregler för företag med upp till 50 anställda är otroligt dramatiskt. Det gäller 1,3 miljoner personer på arbetsmarknaden som i princip inte kommer att ha något anställningsskydd. Men formulerar man sig som M gör, att kompetens ska avgöra och inte tillräckliga kvalifikationer, och det ska avgöras av arbetsgivaren, så menar våra arbetsrättsjurister vi inte har några turordningsregler.
Läs också: Turordning: 8 av 10 AD-domar döms till arbetsgivarnas fördel
Enna Gerin, valanalyschef på den fackliga tankesmedjan Katalys, kan se fördelar med att S går i opposition, men tycker att en blocköverskridande S+MP+C+L-regering kan vara det bästa alternativet.
– Målet kan inte vara att Löfven ska vara statsminister och ägna sig åt förvaltning i fyra år. Om man ska gå in i en mittenregering krävs att S har väldigt tydliga ingångsvärden, som representerar löntagare och fackliga rättigheter. Då kan det vara värt det, även om det finns en stor risk att det straffar sig för S i nästa val, säger Enna Gerin.
I likhet med LO ser hon dock inget utrymme för kompromisser om arbetsrätten.
– Det kan inte vara värt att försämra arbetsrätten för S. Istället får man gå in på områden som miljö, klimat, en långsiktig migrationspolitik. Jag tror också att man kan komma överens i skattepolitiken om man går på Vänsterpartiets pragmatiska linje om att sänka inkomstskatter. Det blir inget radikalt, men någon form av omfördelning.
Martin Klepke, politisk redaktör på tidningen Arbetet, ser vad han kallar en »uppryckning« hos Socialdemokraterna vad gäller vänsterideologiska utspel det senaste halvåret, något han tycker bådar gott för ett blocköverskridande samarbete.
– Det har förts fram olika positioner ur radikala led om att S absolut ska gå i opposition för att verkligen renodla sin ideologiska ståndpunkt. Men jag tror inte att ideologin är avhängig om man går i opposition eller inte, utan vad man driver för frågor, säger Martin Klepke.
När det gäller vad S bör kunna överens om med C och L pekar han främst på generella välfärdsfrågor, som tillgång till sjukvård, men även på socialförsäkringsområdet. Arbetsmarknadsfrågorna blir en svårare nöt att knäcka.
–Jag ser faktiskt ingen grund för någon kompromiss överhuvudtaget för de står så långt ifrån varandra. I bästa fall blir det någon slags status quo. Det man kan önska är att arbetsmarknadsfrågor lämnas därhän, vilket ger en extra kick åt facken att vara ännu hårdare i sina krav.
Ingvar Persson, ledarskribent på Aftonbladet är skeptisk till att en blocköverskridande regering skulle fungera, med mindre än att det råder en nationell kris.
– Det enda som skulle motivera C och L att sitta med i en blocköverskridande regering är att man får eftergifter på ett område som är heliga kor för S. Läs: frågor om arbetsmarknadsregleringen eller anställningsskydd, låglönelagar. Jag tror att det är vad de symboliskt skulle kräva, jag tror inte att man kommer runt det där, säger Ingvar Persson.
Att ge upp dessa »heliga kor« för Socialdemokraterna är dock inte rätt väg, tycker han.
– Det skulle vara dåligt att kompromissa om frågor som anställningsskydd och generell välfärd och jämlikhet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
