Så har Arbetsförmedlingen förändrats

Arbetsförmedlingen har sedan 2019 förändrats i stor omfattning. Dagens Arena har pratat med experter om hur förändringarna påverkat myndighetens arbete och arbetssökandes möjligheter att få jobb. 

I dag är över 380 000 eller 7,1 procent av svenskarna inskrivna som arbetslösa på Arbetsförmedlingen. Det är den högsta siffran på flera år. Mer än hälften har varit arbetslösa mer än ett år och var fjärde i över två år. 

Samtidigt har myndigheten genomgått omfattande förändringar de senaste åren, som på olika sätt berör de arbetssökande. Anders Forslund, professor emeritus vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU), berättar att förändringarna började redan runt mitten på 2010-talet. I och med att myndigheten skulle digitalisera sina tjänster aviserades att man skulle lägga ned en stor andel kontor ute i landet.

– Det gick ganska lugnt fram till att M och KD, med stöd av SD, drev igenom en budget 2019 som innebar kraftiga neddragningar av anslag till Arbetsförmedlingen. Då svarade man genom att säga upp många förmedlare och att lägga ner kontor, säger Anders Forslund. 

Det beslutades att 130 av 242 kontor skulle läggas ned och 4 500 förmedlare sägas upp. Roy Melchert, chef för arbetsmarknadssektionen på Sveriges kommuner och regioner (SKR), menar att nedläggningarna gick alldeles för fort efter 2019. Och det har slagit hårt mot det kommunala samarbetet med Arbetsförmedlingen.

– En av de sorgligaste sakerna med att hälften av landets kontor lades ner är att det slog sönder det här samarbetet på många håll i landet. Det tog lång tid att bygga upp det, gick snabbt att rasa ner och det är svårt att komma tillbaka. Vår bild är att samarbetet är väldigt viktigt för personer som på grund av komplex problematik är långtidsarbetslösa, säger han. 

”Övertro på digitala kontakter”

Hur exakt detta har påverkat arbetssökandes möjligheter att få jobb vet man inte i dagsläget, framhåller Anders Forslund. Men både han och Roy Melchert påpekar att den lokala kännedomen hos de som bor och verkar på en ort är en viktig beståndsdel för att göra ett bra förmedlingsarbete. Och det minskar i och med nedläggningarna.

– Det finns en övertro på digitala kontakter. Det har inte kunnat ersätta den samverkan som behövs. Man behöver ha lokal närvaro och kännedom och träffa den arbetssökande individen vid flera tillfällen. Det är ingen tvekan om att man måste ha digitala kanaler, men som Statskontoret slagit fast är de digitala lösningarna som tagits fram inte anpassade efter dem som behöver mest stöd, säger Roy Melchert. 

Statskontoret framhöll nyligen i en rapport att Arbetsförmedlingen genom digitaliseringen missgynnat de som står längst ifrån arbetsmarknaden. Genom Statens servicecenter, kontor som förmedlar administrativa tjänster åt andra myndigheter, har man kunnat vidhålla en viss lokal närvaro, framhåller Roy Melchert och Anders Forslund. Men båda framhåller att det inte är jämförbart.

– Statens servicecenter har basal service, det är lite enklare grejer. Men arbetsförmedling handlar om att möta de arbetssökande och gå igenom vad de har för behov. Det är en djupare service. Det går inte att ersätta. Nu har man dessutom aviserat att stänga 35 servicekontor på grund av nedskärningar. Så nu försvinner också den lokala närvaron, säger Roy Melchert.

Rusta och matcha

Enligt Statskontoret har regeringen dessutom detaljstyrt Arbetsförmedlingen onödigt mycket. Man har styrt myndigheten mot ”att öka antalet deltagare i specifika arbetsmarknadsinsatser” och överlåtit ”en stor del av arbetet med att matcha och rusta arbetssökande för lediga jobb till fristående aktörer”.

Den så kallade Rusta och matcha-tjänsten var en del av reformeringen av Arbetsmarknaden som bestämdes i Januariavtalet 2019. Arbetsmarknadsinsatser för de som behöver extra stöd att komma tillbaka i arbete skulle utföras av fristående leverantörer, samtidigt som myndigheten skulle ha fortsatt huvudansvar för arbetsmarknadspolitiken.

I december kom en utvärdering från IFAU som visar på att insatserna hos de fristående aktörerna inte leder till att fler får jobb. Jämfört med de som får insatser på Arbetsförmedlingen. Det är dessutom betydligt dyrare hos de fristående aktörerna än hos Arbetsförmedlingen. För de arbetssökande som behövde mindre hjälp var det cirka 46 procent dyrare. För de som behövde mer omfattande stöd kostade det 70 procent mer.

Rapporten slår fast att resultatet stämmer överens med tidigare internationell forskning som visar att ”det inte finns någon skillnad i hur snabbt privata och offentliga utförare får arbetssökande i jobb.”

– Hittills tycks systemet inte ha producerat något som är uppenbart bättre än innan. Kanske vet man inte hur systemet ska funka, eller om det kommer att funka. Det tar förstås tid att lära sig, säger Anders Forslund.

En insats man utifrån forskning vet funkar, konstaterar Anders Forslund, är arbetsmarknadsutbildningar. Där anser han att volymerna i dag behöver skrivas upp ordentligt.

– De är väldigt låga och har varit det länge. Mellan fem- och tiotusen går en arbetsmarknadsutbildning i dag, och knappt hundratusen har varit inskrivna minst 24 månader. Det är osannolikt att bara var tionde skulle ha behov av den insatsen. Regeringen har påpekat det, men ingenting har inträffat. Jag vet inte varför man misslyckas med det, säger Anders Forslund.

Bättre kontrollarbete

Något som har blivit bättre på Arbetsförmedlingen sedan 2019 är myndighetens kontrollarbete för att se till att rätt ersättning betalas ut till arbetssökande. Det konstaterar Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF). 

– Arbetsförmedlingen centraliserade kontrollarbetet 2019. De har nu specifika enheter som jobbar med de frågorna, snarare än att hela organisationen gör det. I våra granskningar från det året och framåt ser vi att man har stärkt kontrollarbetet i flera delar, säger Cathrine Carlberg, chef för granskningsenheten på IAF.

Antalet underrättelser om att den arbetssökande inte uppfyller kraven för a-kassa har ökat och andelen underrättelser som borde skickats, men inte gjort det, har minskat. Mörkertalet har alltså blivit mindre, framhåller Cathrine Carlberg. Och kontrollen av aktivitetsrapporter, där den arbetssökande redovisar vad den gjort för att ta sig ur arbetslösheten, är mer systematisk nu.

Men det behövs fortfarande förbättringar vad gäller handlingsplaner. Enligt IAF måste Arbetsförmedlingen också anstränga sig mer för att kontrollera att den arbetssökande söker jobb som är lämpliga utifrån kompetens och förutsättningar. Myndigheten behöver också ställa krav på att den söker jobb där jobben finns. Ett större geografisk sökområde, så att den inte förlänger sin tid i arbetslöshet. 

Vidare har IAF sett att det finns utmaningar med leverantörerna inom Rusta och matcha.

– Leverantörerna ska hålla Arbetsförmedlingen uppdaterade vad gäller avvikelser, som frånvaro eller andra sanktionsgrundande beteenden. Där ser vi att myndigheten inte systematiskt följer upp leverantörernas avvikelserapportering, säger Cathrine Carlberg. 

Oförklarliga skillnader mellan leverantörer

Men det finns också vad hon menar är oförklarliga skillnader mellan leverantörerna. En granskning som IAF nyligen publicerade visar att det under 2023 varierade mellan 0 och 225 avvikelserapporter hos leverantörerna. Under samma år var det åtta leverantörer som aldrig skickade in någon avvikelserapportering. 

– Det borde inte skilja sig. Leverantörerna har samma målgrupp att handskas med, men vi ser att det finns sådana skillnader som inte går att förklara. Sen har inte Arbetsförmedlingen prioriterat att utreda och följa upp. Det är många som deltar i de olika insatserna och ju fler de är desto viktigare är det att systemet fungerar. Annars brister kedjan av information. Det leder till felaktiga utbetalningar, både till den enskilde och till leverantör, säger Cathrine Carlberg.

Roy Melcher på SKR menar att om regeringens bidragsreform, som nu är ute på remiss, går igenom kommer det att ställas tydligare krav på kommunerna att erbjuda arbetsmarknadsinsatser. Många gör det redan i dag för personer med ekonomiskt bistånd, men nu kan det att bli en skyldighet för alla kommuner. Det blir också en skyldighet för den arbetslöse att ta emot insatserna om den vill behålla ekonomiskt bistånd.

– Om förslaget genomförs får kommunerna en förtydligad arbetsmarknadsroll i arbetsmarknadspolitiken. De lägger redan miljarder på insatser, eftersom de statliga insatserna inte räcker till, men nu får den erkänd roll att komplettera det staten och privata aktörer inte kan göra. Det kan skilja sig hur de gör, men uppdraget kommer vara satt inom ramar. Det blir mer likvärdiga förutsättningar ute i landet, säger Roy Melchert. 

Detta är del fyra i Dagens Arena artikelserie om arbetslösheten. 

Del 1: Så påverkar bostadsbristen arbetmarknaden

Del 2: Fortfarande svårt för äldre att få nya jobb

Del 3: ”Vi markerar mot rasism och sexism men ålder passerar under radarn”