VÄLFÄRD I en ny rapport beräknas utvecklingen i skatteintäkter och utgifter för välfärdstjänster i samtliga svenska kommuner. Slutsatsen: Var tredje kommun, främst i glesbygd, får svårt att klara välfärden.
Det råder ingen brist på rapporter och diskussioner om de ökade kostnader som väntas för att klara av att ta hand om en allt äldre svensk befolkning. Fler ska försörjas av färre och behovet av välfärdstjänster kommer att öka markant. Inte sällan landar diskussionen i att vissa kommuner inte kommer att kunna upprätthålla nivån på välfärden på lång sikt.
– Det vi har fått höra i väldigt många år nu och i otaliga rapporter är att vi inte kommer att kunna upprätthålla nivån på välfärden i framtiden. Att det är omöjligt. Det är ett påstående som nöter ner och som vi i LO inte håller med om, säger Ulrika Lorentzi, välfärdsutredare vid LO:s enhet för välfärd, utbildning och arbetsmarknad.
Hon var inbjuden för att tillsammans med Sandro Scocco, chefsekonom på Arena idé som står bakom rapporten, diskutera vad som krävs för att upprätthålla välfärden.
– Det ena problemet är pengar och det andra är personal. Och pengar är som jag ser det väldigt lätta att flytta på, om vi får en acceptans i samhället för en omfördelning. Många kommuner är väldigt fattiga och vi har en stat som är väldigt rik, det är något här som skevar. Vi framgår ju även i den här rapporten att en del kommuner kommer att fortsätta vara väldigt rika, säger hon.
Arena Idés rapport Kommunal välfärdsutmaningar – Prognoser för välfärdsfinansiering i svenska kommuner 2015–2030 är en uppföljning av en tidigare studie av välfärdens behov och resurser. I den nya rapporten har ekonomihistorikern Josef Liljegren brutit ner behovet av välfärd och möjligheten att finansiera den på kommunal nivå.
– I och med att vi redan står i en välfärdsskuld så kommer de förändrade behoven fram till 2030 att i sig innebära stora utmaningar för kommunerna, konstaterar han.
Rapportens beräkningar bygger förenklat uttryckt på kostnaden för den ändrade demografin och med den det ökade behovet av välfärdstjänster kontra prognoserna för skatteunderlag nedbrutet på varje kommun. Slutsatserna blir att kostnaderna kommer att öka markant och klyftorna kommunerna emellan bli allt större fram till 2030.
– Förändringen mellan 2015 och 2030 är slående, många kommuner får en starkt höjd försörjningskvot – alltså en stark ökning av kostnaderna för välfärdsåtagandena jämfört med de inkomster som prognosen visar att de kommer att få in. Förvärvsinkomsten per capita kommer att utvecklas så att den snedfördelas mellan kommunerna. Rikare kommuner kommer att få det bättre och redan fattiga sämre, säger Josef Liljegren.
Underlaget bygger bland annat på statistik från Statistiska Centralbyrån över genomsnittliga kostnader för välfärden och för inkomster per person i olika åldersgrupper. Prognosen bygger även på hur många fler arbetade timmar inom välfärden som krävs för att möta behovet.
Sammanfattningsvis behöver antalet arbetade timmar öka från 1730 miljoner inom välfärdstjänster under referensåret 2015 till 1819 miljoner timmar år 2019 och vidare upp till 2054 miljoner arbetstimmar år 2030. Det är en ökning med 170 000 nya tjänster inom äldreomsorgen, 70 000 inom hälsa och sjukvård och ytterligare 70 000 inom utbildning fram till år 2035.
– Om vi bara ser till inkomstunderlaget finns det kommuner som skulle kunna sänka sin skatt men ändå klara välfärdsutmaningarna. Men fler kommuner kommer att få allvarliga problem med att finansiera den individuella välfärden. Det här visar den regionala slitningen som kommer att ske i en nära framtid, säger Josef Liljegren.
För att klara av kostnadsökningarna kommer ett stort antal kommuner att behöva höja skatten om välfärdsnivåerna ska vara desamma som i dagsläget, konstaterar han.
– De svenska kommunerna skulle i genomsnitt behöva höja sin kommunala inkomstskatt med runt 2 kronor till år 2030, eller med upp till 4 kronor för de kommuner som är minst gynnade och som för övrigt redan i dag har högst skatt.
Under paneldiskussionen diskuterades möjliga lösningar, med en gemensam linje i att det krävs politiska beslut kring fördelning som ger stöd till de kommuner som kommer att få svårt att klara välfärden – vilka främst finns i glesbygd.
Det ligger ideologi bakom pessimismen om välfärden, att den inte ska gå att bibehålla i framtiden, menar Sandro Scocco.
– Det är väldigt lätt att måla upp skräckscenarier kring välfärden. Det är inte alls så illa, med en konstant skattekvot kan vi finansiera välfärden i all oändlighet. Men det som vi har gjort sedan slutet av 90-talet är att sänka skatten med 250 miljarder. Det är klart det blir tunt i skattekistan då. Det är politiska beslut som krävs, säger han.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
