Nyhet Skolsegregationen och skillnaderna i skolornas förutsättningar har ökat de senaste decennierna. I dag inser de flesta partierna att något måste göras åt det. Men forskare konstaterar att det inte finns några snabba lösningar på det allt djupare problemet.
Skolan och skolsystemet i Sverige har debatterats livligt under valrörelsen. Dels har det handlat om friskolornas vinster, om de ska begränsas eller inte. Dels har det handlat mycket om skolsegregationen som ökat de senaste decennierna. I dag går elever med utländsk respektive svensk bakgrund ofta i olika skolor. Och i takt med att segregationen tilltagit har även skillnaderna i skolresultat ökat mellan skolorna.
Förutsättningarna för skolan att vidhålla en stark kvalitet påverkas om många av eleverna har behov av extra stöd och det finns mindre resurser för den pedagogiska delen.
– Ofta gör skolorna ett fantastiskt jobb. Utvecklings- och läromässigt kan eleverna göra en jätteresa. Men kvaliteten mäts genom andelen med behörighet till gymnasieskola, och är den låg blir skolan stämplad som dålig. Med det sagt har skillnaderna mellan hur skolor presterar ökat – det finns skolor som inte hänger med och andra som lyfter sig, säger Anders Trumberg, forskare vid Örebro universitet som länge studerat skolsegregationen i Sverige.
Effekterna av splittringen blir på en samhällelig nivå att individerna inte får samma livschanser, menar han.
– Skolan lever inte riktigt upp till kraven på likvärdighet och det är ett samhällsproblem. Det här följer med barnen upp i åldrarna och leder i slutändan till ett mer ojämlikt samhälle.
Anders Trumberg framhåller att de flesta länder som har etableringsfrihet för friskola och fritt skolval utmanas av skolsegregation. Det som gör att Sverige sticker ut internationellt är att vårt system är väldigt liberalt. Medan de flesta länder kräver att skolorna ska ha en viss andel elever från en samhällsgrupp finns det knappt några begränsningar alls i Sverige för vilka skolorna kan ta emot.
Helena Holmberg är doktor i nationalekonomi och verksam vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU). Hon säger att man i Sverige inte riktigt vet hur familjer väljer skolor eller hur de rankar dem. Men hon menar att det är rimligt att anta att föräldrar med mer kunskap och information om skolvalet och hur det fungerar har bättre förutsättningar att utnyttja systemet.
– Det handlar om vilken utbildningsbakgrund föräldrarna har. Men även migrationsbakgrund. Om du är nyanländ har du inte haft samma möjlighet att ställa dina barn i kö och det är svårare att förstå att barnen ska ställas i kö för att ha en chans att komma in på en viss skola, säger Helena Holmlund.
Enligt IFAU var sannolikheten att en elev med stark socioekonomisk bakgrund gick på en fristående grundskola dubbelt så stor än om en elev med svagare bakgrund gjorde det år 2017. Den skillnaden finns dock inte när det kommer till kommunala skolor, konstaterar de.
Politikerna, både från höger och vänster, har på senare tid uppmärksammat skolornas försämrade likvärdighet. I en ny undersökning av Nätverket för en likvärdig skola uppger partierna att de är beredda att genomföra reformer.
Sex av åtta partier instämmer helt eller delvis i att kommunerna bör kompenseras ekonomiskt för sitt större ansvar. Ändå röstade C-L-KD-M-SD i juni nej i riksdagen till ett förslag om differentierad skolpeng. Och även om samtliga partier, utom SD, anser att kösystemet måste reformeras röstade alla utom S-MP-V nej till ett förslag om att avskaffa kötid som urvalskriterium.
På det stora hela visar enkätsvaren att även om det finns en skiljelinje mellan vänster och höger menar de flesta partierna att det behövs reformer för att öka likvärdigheten. Det är bara SD som helt motsätter sig ändringar av skolpengen, kösystemet och etableringsrätten.
– Partierna till vänster har redan visat att de vill ändra i bland annat skolpeng och urvalskriterier. Om de borgerliga partierna menar allvar med vad de nu säger borde det vara möjligt att få igenom några av förslagen, säger Boel Vallgårda, en av medförfattarna till rapporten.
Men både Anders Trumberg och Helena Holmlund understryker att det inte finns några snabba lösningar för att få bukt med skolsegregationen. För den är även djupt rotad i den växande boendesegregationen. Enligt IFAU beror ökningen av skolsegregationen mellan 1988-2017 till 27 procent på skolvalet och resterande del på boendesegregationen.
– Om man bara förändrar urvalsgrunderna som friskolorna har möjlighet att använda sig av finns det många andra faktorer som kommer att göra att segregationen finns kvar. Vill man se över skolsegregationen måste man se den i sin helhet, det är flera olika komponenter som bidrar, säger Helena Holmlund.
Anders Trumberg framhåller att det också handlar om marknaden. Friskolor kan etablera sig där kommunen gör stora satsningar för att förstärka sina skolor och sprida eleverna. Då är det marknadslogiken som styr om den starkare elevgruppen försvinner dit i stället. Och om en friskola läggs ned i kommunen är det kommunen som plötsligt måste ta hand om kanske 250 elever.
– Kommunerna kan göra stora satsningar men de är fast i systemet som ibland motverkar dem, säger Anders Trumberg.
Men när det gäller just etableringsfriheten visar undersökningen från Nätverket för en likvärdig skola att det har skett en förflyttning av partiernas positioner. Moderaterna instämmer nu delvis i att kommunerna bör få bestämma över etableringen av friskolor. Det innebär att det finns möjlighet till en blockskridande överenskommelse på området. Om partiets åsikter även speglar hur det röstar i riksdagen.
Dagens Arena bevakar väljarnas fem viktigaste frågor.
Del 1: Lag och ordning
Del 2: Sveriges ekonomi
Del 3: Sjukvård
Del 4: Integration
Del 5: Skolan
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
