Politikerna borde lyssna mindre på ekonomerna – som ofta har bristfälliga kunskaper om historia och institutioner. Det anser Harvardprofessorn Dani Rodrik, som Arenas chefredaktör Mikael Feldbaum intervjuat.
Banden mellan politiker och banklobbyister må ha varit täta. Men det verkligt oroande med finanskrisen var att så många ekonomer gav politikerna legitimitet för felaktiga liberaliseringar. Det anser Harvardprofessorn Dani Rodrik som tycker politikerna borde lyssna mindre på ekonomer med ofta skrala kunskaper om historia och institutioner. Magasinet Arena intervjuade honom vid ett Stockholmsbesök.
Du menar att vi inte ska skylla finanskrisen på finanssektorn, utan på ekonomerna.
– Det är en kombination. Det rörde sig inte endast om lobbying och alltför täta band mellan finansbranschen och politikerna. Den relationen fanns förvisso, men idéerna hade inte fått ett sådant genomslag om de inte hade legitimerats av inflytelserika ekonomer.
– Ekonomer har spelat en viktig roll för att legitimera det här särintresset. Inget särintresse argumenterar för sin sak genom att föreslå att en reform bör genomföras för att det ligger i det egna intresset. Särintresset argumenterar alltid för att reformen gynnar det allmännas bästa. Och stödet för att det är en bra idé kommer från ekonomerna. Idéer är lika viktiga som särintresset och därför är ekonomerna medskyldiga.
Varför gick ekonomerna fel?
– Problemet med den ekonomiska vetenskapen är att den tror att det finns en enda teori eller modell som förklarar allt. När vi använder fel modell gör vi stora misstag. Ekonomins rikedom är att det finns många modeller, men ekonomer har inte lyckats välja modeller som är anpassade till omständigheterna.
– Inför finanskrisen fanns alltför mycket enighet om en enda modell, som underströk finansiell innovation och regeringars oförmåga till reglering. Allt detta kan stämma under vissa omständigheter, men under andra stämmer det inte. Man glömde att marknader kan fungera dåligt, att information inte är fullständig – särskilt inte på finansiella marknader, att det finns incitamentproblem och att reglering har en mycket viktig roll.
Vad borde ekonomerna förbättra?
– Ekonomutbildningens tyngdpunkt på matematik och på teknik avleder uppmärksamheten från betydelsen av historia, politik och institutioner. De flesta ekonomer som precis har doktorerat kan ingenting om ekonomisk historia och besitter mycket liten kunskap om institutioner. Det här är ett mycket stort misslyckande. En av anledningarna till att mina åsikter skiljer sig från mina kollegors tror jag beror på att jag kom till ekonomin från statsvetenskapen och inte från ingenjörs- eller matematiksidan, vilket i dag är en mycket vanligare bakgrund.
– Men problemet är också att politiker ägnar ekonomer alltför mycket uppmärksamhet. Med sina matematiska modeller antas ekonomerna veta mer än de faktiskt vet. I själva verket tycker ekonomer väldigt olika om politiska åtgärder. När politiker väljer att lyssna till ett utvalt segment av ekonomer får de en för smal bild av vad ekonomer förespråkar. Det var detta som hände inför finanskrisen. Många ekonomer varnade för den monetära politik som bedrevs och för finansiella avregleringar, husmarknaden och globala finansiella obalanser. Men politiker föredrog att lyssna till dem som gav ett mer positivt budskap.
Delar du uppfattningen som finns på IMF att en orsak till krisen var den stora ojämlikheten i USA?
– Ja, men den var inte avgörande. Finanskriser kommer vi alltid att ha. Vi får en vart tionde år och vi kommer aldrig att bli av med dem. Vad vi kan göra är att försäkra oss om att de inte blir så stora och inte spiller över och orsakar större problem än nödvändigt.
– Finanssektorn måste regleras tillräckligt och vi måste säkra att de inte utvecklas till de stora katastrofer som vi upplevde på 1930-talet och som vi upplevt nyligen. Det kommer kräva mer reglering av finanssektorn och att vi lägger band på den finansiella globaliseringen.
Mikael Feldbaum, chefredaktör Magasinet Arena
På söndag kan du läsa del två i intervjun där Dani Rodrik skissar på ett nytt globalt ekonomiskt system: en ”ny Bretton Woods-kompromiss”, samt ger sin syn på eurokrisen, Tobinskatt, kapitalregleringar och Sveriges ekonomi.
Fotnot: Dani Rodrik besökte i Stockholm i samband med Institutet för internationell ekonomis 50-årsjubileum och talade också vid ABF:s och Global Utmanings seminarium.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
