Nyhet Solna stads riktlinjer beskrivs som ”förändrade rutiner”. Men beslutet påverkar vardagen rejält för barn med autism eller adhd. Så här gick det till när kommunen slutade betala.
Fram till hösten 2019 hade barn- och utbildningsförvaltningen i Solna stad särskilda överenskommelser med en del av de fristående resursskolor som specialiserar sig på att undervisa elever som har olika former av autism och ett omfattande behov av särskilt stöd.
– Dealen var att ”om ni tar hand om det här barnet så betalar vi det här beloppet”, berättar Janne Haack, som under sin tid som avdelningschef på förvaltningen svarade för handläggning av tilläggsbeloppen.
Förvaltningens handläggare besökte skolorna varje år och följde elevernas utveckling och skolorna redogjorde för sina kostnader.
I stort sett var det en modell som både tjänstemän och rektorer tyckte fungerade bra, även om kommunen ibland skrev ned de summor som skolorna begärde.
– Det var en rimlig ersättning, säger Gun Lind, rektor på resursskolan Svedenskolan i Solna.
Hanteringen hade dock formella brister. När det gällde de fristående resursskolorna använde man sig av schablonbelopp, men enligt skollagen ska det göras en individuell bedömning för varje enskild elev. Maria Rönnberg, administrativ chef på barn- och utbildningsförvaltningen, förklarar att det handlar om likabehandlingsprincipen.
– Vi kan inte vara generösare för att en elev väljer en viss friskola, säger hon.
Det nya bedömningssystemet som Solna införde skulle visa sig leda till en kraftig ökning av antalet avslag. Sjösättningen av det nya systemet gick dessutom alldeles för fort, menar Janne Haack. Han tycker inte att det var fel att kommunen gjorde om det gamla systemet. Det hade brister. Men varken skolor eller föräldrar fick en chans att förbereda sig. Hela förändringen skulle genomföras från en termin till en annan.
– Solna bygger vägen samtidigt som man åker på den, konstaterar han.
Han tycker att kommunen borde ha varit tydligare i informationen till dem som berörs av de nya rutinerna.
– Det gick visserligen ut ett brev till skolorna, men det var väldigt allmänt hållet. Föräldrar och friskolor som undrade ”vad gör ni, varför har det blivit så här?” har fått gräva fram information själva, säger Janne Haack.
Gick det här under radarn?
– Ja, definitivt.
För att en elev ska få en plats på en resursskola ska behovet av stöd först utredas.
– En elev ska i princip helt ha kraschat för att få komma hit, berättar Gun Lind på Svedenskolan.
Hon har räknat ut att skolan lägger 15 timmars arbete på antagningsprocessen för varje elev. Den omfattande utredningen ger skolan en tydlig bild av elevens förutsättningar och behov av särskilt stöd, och allt dokumenteras.
Men när de nya anvisningarna börjar gälla hösten 2019 krävs plötsligt en helt annan sorts bevisföring för att resursskolorna ska få tilläggsbelopp. Rektorer och pedagoger, som redan tidigare hade lagt mycket tid på att kartlägga och bedöma elevers stödbehov, får nu ägna oändligt många timmar åt att påvisa hur elevernas behov ser ut och vilket stöd de behöver.
Ändå kommer avslagen. Det ena efter det andra.
Avslagen är till slut så många att även föräldrarna börjar förstå att det har hänt något avgörande bakom kulisserna. När föräldrar börjar granska hanteringen ser de en helt ny trend: Elever med neuro-psykiatriska funktionsnedsättningar som autism och adhd tycks med automatik diskvalificeras från kommunens tilläggsbelopp.
Eftersom förändringen bara handlar om ”rutinerna för handläggningen” har den inte behandlats av skolnämnden. Men larmsignalerna från skolor och föräldrar får politikerna i oppositionen att reagera. En av dem är Eva Eriksson, Socialdemokraternas ledamot i skolnämnden. Hon blir nu varse att elever som tidigare har beviljats stöd, plötsligt bedöms ha mindre behov.
– För oss i oppositionen kom det som en överraskning, berättar hon.
De nya rutinerna, som syftat till att skapa individuella bedömningar, börjar också röra sig mot en ny form av kollektiva beslut. Det framgår av en powerpoint som presenteras för skolnämnden under hösten. Här får politikerna ta del av en lista över vilka diagnoser och funktionsnedsättningar som kan ge rätt till tilläggsbelopp.
Sondmatning, förvärvad hjärnskada och ”mycket grav autism” finns med på listan, men inte ”vanlig” autism.
Maria Rönnberg på barn- och utbildningsförvaltningen i Solna uppger att diagnoserna på listan bara är exempel och inte några faktiska kriterier.
– Vi har inga andra begränsningar än skollagen och rättspraxis, säger hon.
Men skolorna som bara tar emot elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar ser en helt annan verklighet:
– Jag har fått avslag på samtliga mina ansökningar hos Solna kommun, berättar Ingrid Svedin, rektor på resursskolan Ingridskolan.
Det är inte bara nya ansökningar som avslås. De underkänns också för elever som i flera år har ansetts ha behov av extraordinära stödåtgärder.
– Nu går alla ansökningar vidare till förvaltningsrätten, berättar Ingrid Svedin.
Maria Rönnberg på förvaltningen hävdar bestämt att det inte fanns några förhoppningar om nya besparingar bakom de nya reglerna.
– Så har det aldrig varit, säger hon.
Maria Rönnberg, som är jurist, för istället fram ett annat argument:
– Mitt uppdrag är att vi ska ha en rättssäker hantering, säger hon.
Kommunens budget får inte spela in när de fattar beslut om särskilt stöd i skolan. Elevens behov ska vara helt avgörande här. Men i fallet Solna finns det dokument som vittnar om att det finns starka kopplingar till besparingar.
En sådan handling ligger på skolnämndens bord i december 2019. Skolnämnden har under året dragit över sin budget rejält. Underskottet närmar sig 30 miljoner kronor och tilläggsbeloppen är en av de utgifter som har blivit dyrare än budgeterat.
När förvaltningen redovisar vilka åtgärder som vidtas med anledning av budgetunderskottet dyker det nya bedömningssystemet för tilläggsbelopp upp som första punkt på listan.
Eva Eriksson i skolnämnden tycker att sammanhanget talar sitt tydliga språk. Att hanteringen av tilläggsbeloppen blir en del av ett budgetärende visar att det handlar om pengar.
Tillsammans med en ledamot från Vänsterpartiet yrkar Eva Eriksson att nämnden inte ska använda hanteringen av tilläggsbelopp som en åtgärd för att komma till rätta med budgetunderskottet. De skriver att elever ska ges rätt till stöd utifrån individuella prövningar och förklarar att de vill stoppa nämnden från att ”kollektivt spara på den elevgrupp som behöver mest stöd och hjälp”.
Oppositionen påpekar också att lagen förtydligades 2016, just för att säkerställa att skolor får de resurser som behövs för att kunna tillgodose varje elevs behov av särskilt stöd. Men tilläggsyrkandet röstas ned. Eva Eriksson är fortfarande övertygad om att det var fel.
– Man får inte spara pengar genom tilläggsbeloppen, eleverna ska ha rätt till stöd utifrån sina behov, slår hon fast.
Idag kan Eva Eriksson se hur resursskolorna i Solna har drabbats av kommunens nedskärningar. När elever från Solna bara får med sig den vanliga skolpengen, det så kallade grundbeloppet, får det konsekvenser för den berörda skolans hela verksamhet. Om skolan ska kunna tillgodose elevens omfattande behov av stöd – utan att få finansiering för det – måste pengarna tas från någon annan pott. I Solna har det lett till att resursskolor har behövt dra in flera elev-assistenter, vilket får konsekvenser för alla elever, oavsett om de är skrivna i Solna eller inte.
Till saken hör också att Solna är en av de kommuner i landet som betalar minst för skolan.
– Besparingar och underfinansiering ligger som en våt filt över Solna, säger Eva Eriksson.
Janne Haack, som tidigare arbetade på barn- och utbildningsförvaltningen, är kritisk till hur Solna stad har hanterat frågan om tilläggsbeloppen. Han ser att barn kommer i kläm.
Det var också en anledning till att han insåg att han inte kunde jobba kvar på förvaltningen.
– Jag tröttnade på alla avslagen. Jag såg att det här kommer att slå undan benen för massor av barn. Många har ju gått i kommunala skolor och haft det jättekämpigt innan de kommer till en resursskola.
Hösten 2020 håller Solna stad fast vid sina nya rutiner – med kraftigt ökade avslag som en konsekvens.
Vi har granskat de 136 ansökningar om tilläggsbelopp som gjordes under årets tio första månader. Av dessa blev bara sju beviljade i sin helhet. Två tredjedelar av ansökningarna fick avslag, medan en tredjedel blev helt eller delvis beviljade. Det kan jämföras med 2018 då förhållandet var det omvända: två tredjedelar beviljades helt eller delvis och en tredjedel fick avslag.
För kommunen har de minskade tilläggsbeloppen lett till stora besparingar. Exakt hur stora kan Solna stad inte uppge. Kommunen förklarar det med att de inte har med alla schablonbelopp till resursskolorna i sin bokföring av tilläggsbeloppen från tidigare år.
Det kommunen kan redovisa är att man under vårterminen 2018 betalade ut 20 miljoner kronor för tilläggsbelopp inom grundskolan – exklusive avtalen med resursskolorna. Vårterminen 2020 hade kommunens totala kostnad för tilläggsbelopp sjunkit till 13 miljoner kronor.
Många avslag har överklagats och dessa överklaganden har nu nått förvaltningsrätten. Här upprepar Solna stad, i det ena ärendet efter det andra, att det saknas ”medicinska underlag” som ger stöd för att elevens svårigheter är så stora att tilläggsbelopp ska beviljas.
Maria Rönnberg på barn- och utbildningsförvaltningen förklarar det med att förvaltningen behöver få ta del av aktuella underlag från läkare eller psykolog eller från elevhälsan som ”tydliggör elevens funktionsnedsättning och hur denna kan yttra sig i olika situationer och miljöer för den enskilda individen.”
Men enligt Skolverket ska det inte behövas någon diagnos för att en elev ska få det stöd som behövs.
Ännu ett år efter genomförandet kämpar skolor och enskilda föräldrar med överklaganden. Svedenskolan gör om alla sina ansökningar till Solna från grunden. Men det förändrar ingenting.
– Läget är om möjligt ännu värre, faktiskt. Solna kommun gav oss sex besked förra veckan och det blev hundra procent avslag. De betalar inte ut tilläggsbelopp för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och det lirar inte med skollagen, säger Gun Lind.
Text: Jenny Widell och Eva Klint Langland
Anm: Artikeln är ett utdrag ur en rapport som de båda frilansjournalisterna gjort på uppdrag av Autism- och Aspergerförbundet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
