»Parterna säger ja till höjd pensionsålder« var rubriken på en nyhet som snabbt kablades ut i måndags. Men vad var det parterna sa ja till egentligen?
Ett beslut om att höja de olika åldrarna när det är möjligt att gå i pension ligger helt hos Riksdagen. Därom var också pensionsgruppen enig 2013, när Pensionsutredningen överlämnade sitt slutbetänkande. Paret Hägglund och Jonsson har fungerat som »processledare« och fört samtal med parterna för att klarlägga vad de vill se för att vara beredda att göra de förändringar som krävs i avtal och när det gäller försäkringar.
Avsiktsförklaringen är fem sidor kort och innehåller ganska övergripande formuleringar över de åtgärder som parterna vill se. Den är inte på något sätt bindande. Man har fört nära samtal med 13 organisationer, varav bara Svenskt Näringsliv har valt att helt ställa sig utanför. Det kan vi nog alla komma överens om att tolka som ett nej. Men vad är ett ja i den här frågan? I slutändan är det politikerna som beslutar om höjd pensionsålder – inte parterna.
LO var kritiska till när Pensionsgruppen väckte den här diskussionen 2015. Tobias Baudin, då vice ordförande, ville inte alls se en höjd pensionsålder. LO-medlemmarna orkade ju inte ens jobba till 65. När LO presenterade en ambitiös egen utredning av pensionerna i mars 2016 kunde de också visa hur låga många av LO-förbundens medlemmars pensioner blir, även om de jobbar heltid. Då var snittåldern för LO-medlemmarnas pension 63,8 år.
Vårdförbundet var i veckan starkt kritiska till att deras medlemsgruppers perspektiv inte alls tagits med i Hägglunds och Jonssons utredning. Även de lyfter problemet att deras medlemsgrupper har svårt att orka till 65, och att en förändring kommer att öka ojämställdheten i pensionssystemet.
Annika Strandhäll har tidigare sagt att hon vill se den här förändringen före nästa val, och när avsiktsförklaringen presenterades i måndags upprepar Göran Hägglund att det kan ske innan 2020. Avsiktsförklaringen går mycket översiktligt igenom de åtgärder parterna vill se. Det är en diger lista, förändringar som vi knappast skulle hinna se effekterna av inom en mandatperiod. Forskning om arbetsrelaterad ohälsa, ett kunskapscenter för arbetsmiljöfrågor, ökade möjligheter till studier och kompetensväxling högre upp i åldrarna.
Rådet till facken får alltså bli: Håll i era krav och driv på för att regeringen genomför dem innan en omröstning gjort nya pensionsåldrar verkligt.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
