INTERVJU. Efter industrins löneavtal riktas nu fokus mot det övriga LO-kollektivet. Dagens Arena bad chefredaktörerna på två av Sveriges största facktidningar, Liv Beckström på Kommunalarbetaren och Hans Larsson på Dagens Arbete, att svara på några frågor om den fortsatta avtalsrörelsen.
I vår löper en lång rad avtal ut för LO:s medlemsförbund. Facken inom industrin, där IF Metall och GS ingår, kom i måndags överens om ett nytt löneavtal. Därmed ställs frågan om övriga LO-förbund kommer att anpassa sina lönekrav efter industrin.
Hans Karlsson, Dagens Arbete: Tror du att det övriga LO-kollektivet kommer att acceptera de treprocentiga löneökningar som parterna inom industrin enats om?
– Jag tror det. Hade löneökningarna landat på 2,6 eller 2,8 procent hade det blivit tufft. Men nu kom vi ändå upp i tre procent. Då tror jag att löneökningarna också kommer att ligga däromkring, med reservationen att lägstalönerna inom vissa avtalsområden kan komma att öka mer än så.
Det här hänger ju också på om de olika arbetsgivarorganisationerna inom Svenskt Näringsliv kan visa upp en enad fasad. Lyckas man med det?
– Lyssnar man på arbetsgivarna så låter det som att de är nära smärtgränsen. Och Svenskt Näringsliv har visat sig vara sammansvetsade. Teknikföretagen har lyckats sätta grimma på de andra medlemmarna.
– Sammanhållningen hos arbetsgivarna är bättre än inom arbetarkollektivet.
Facken inom industrin var väldigt tydliga med att de löneökningar som man har förhandlat fram ska utgöra normen för alla andra. Har de rätt?
– Det är klart det ligger något i att den internationella konkurrensutsatta industrin ska utgöra riktmärket för övriga arbetsmarknaden. Om den sen ska göra det till hundra procent, till nittio procent, eller mindre – det är en öppen fråga.
Är det något annat som gör att den här avtalsrörelsen skiljer ut sig?
– Förra gången gick Unionen och Sveriges Ingenjörer ut och tecknade avtal med arbetsgivarna som IF Metall tyckte var för låga. Det har inte hänt i år. Så jämfört med förra avtalsrörelsen lyckades facken inom industrin att hålla ihop.
Kommunalarbetarens chefredaktör, Liv Beckström, vill inte gissa hur vårens avtalsrörelser kommer att gå. Men hon påpekar att LO:s styrelse tydligt gått ut och sagt att löneavtalet inom industrin inte förändrar LO:s gemensamma krav på tre och en halv procents löneökningar.
Stefan Löfven menar ju att alla aktörer måste acceptera industrins löneökningar som normerande, annars ”riskeras hela lönebildningsmekaniken”. Överdrivs den betydelsen?
– Ja, det tycker jag. Det handlar förstås om att skaffa sig tolkningsföreträde. Men jag har helt ärligt svårt att se hur några hundralappar extra i månaden för Kommunals medlemmar skulle leda till att den svenska lönebildningen raseras.
En av Kommunals viktigaste motparter, Sveriges Kommuner och Landsting, är inte medlem i Svenskt Näringsliv. Kommer SKL att ta intryck från övriga arbetsgivarsidan när det kommer till löner och villkor?
– Min bild är att SKL har varit ganska självständiga i tidigare avtalsrörelser . Nu har ju SKL en tydlig borgerlig ledning, så det kan nog bli så att man sneglar lite mer på Svenskt Näringsliv den här gången.
Till sist: Hur går det?
– Jag kan förstås inte veta. Men det finns mycket pengar i de här branscherna också [välfärdssektorn], det ser vi ju nu när riskkapitalbolagen gör stora vinster. Så det finns inga skäl att just Kommunals medlemmar ska böja på ryggen mer än andra fackförbund.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
