särskilt stöd Många elever med behov av särskilt stöd får inte den hjälp de behöver i skolan. Det här har lett till fler anmälningar om bristande tillgänglighet till DO. Facket Sveriges Lärare påpekar att stödet sätts in alltför sent, trots att lärare känner till elevers svårigheter – det här beror på bristande resurser.
Allt fler anmäler skolor till DO för bristande tillgänglighet, när elever inte fått det särskilda stöd de behöver för att klara av undervisningen och nå målen.
Johanna Jaara Åstrand, ordförande för Sveriges Lärare, tycker att anmälningarna till DO är ett tecken på att skolsystemet inte fungerar. Det stämmer överens med fackförbundets bild av att problemen med elever som inte får rätt till det stöd de behöver har ökat.
– Vi är bedrövade att vi har en skola som drar isär, och styrsystem och finansieringssystem som inte mäktar med att rikta resurser dit de bäst behövs. Idag är svensk skola kraftigt underfinansierad. Och de elever som har stora behov av stöd far mest illa när man behöver dra ned, eftersom man först drar ned på extra resurser och minskar personaltäthet. Ibland blir det omöjligt att ha mindre undervisningsgrupper.
Samtidigt säger hon att det finns en risk att anmälningar är något man ”tar till” för att lägga kraft i frågan, ibland i ett för tidigt skede.
– Vi ser en trend sedan länge att anmälningar till Skolinspektionen och DO har ökat – ibland sker det redan innan huvudmannen har fått kännedom om problemet och kunnat vidta åtgärder, säger Johanna Jaara Åstrand.
Anpassningar i klassrummet – en känslig fråga
Det finns en bitvis infekterad debatt inom lärarkåren om huruvida anpassningar för enskilda elever alltid är motiverade. Johanna Jaara Åstrand beskriver varför det kan vara känsligt för lärare att behöva hantera elever med särskilda behov.
– Hela syftet kring förändringar med anpassning och särskilda åtgärder var att minska krånglet med åtgärder och dokumentation. Men i praktiken har politiker tryckt tillbaka på lärare att ansvara för anpassning – det handlar om att de får för mycket ansvar. Det lärare ska göra handlar om det de kan klara av i klassrummet.
Johanna Jaara Åstrand betonar att rektorn är ansvarig för att skyndsamt sätta in åtgärder när lärare lyfter att en särskild elev behöver stöd.
– Det som är betungande är när en elev med behov av särskilt stöd inte får det. Det är det största problemet för lärare.
En ny undersökning från Sveriges Lärare har visat att trots diagnostiska prov i åk 6 som visar på behov av särskilt stöd, är det bara sex procent av lärarna som anser att de behov som upptäcks vid proven ger resultat i stor utsträckning.
Specialpedagogiska skolmyndigheten arbetar bland annat med att stödja skolor som vill ha råd om hur de ska arbeta med anpassningar och särskilt stöd. Helene Fägerblad är rådgivare på myndigheten och tar emot många samtal från skolledare.
Skolor saknar rätt kompetens och resurser
– Det flesta som hör av sig till oss har försökt väldigt mycket med olika åtgärder och söker upp oss i sista hand. Men det finns också huvudmän och skolor som vill jobba mer proaktivt och utveckla lärmiljön, säger Helene Fägerblad.
När skolor vill ge rätt stöd men inte lyckas kan det handlar om att de inte förstår elevens behov eller saknar resurser att förbättra lärmiljön.
– Då kan det vara bra att de får ett bollplank att börja sortera med, och vi försöker också lyfta fram det som skolan gör bra. Det är viktigt att inte enskilda pedagoger blir ansvariga – det behöver finnas stöd från elevhälsa och rektor i det här arbetet.
Det övergripande problemet är att skolor och huvudmän inte alltid planerar för att det finns en konstant stor grupp elever som riskerar att inte få fullständiga betyg, menar Helene Fägerblad.
– Vi har cirka 10 procent av eleverna idag som har någon form av npf, som gör det svårt att klara en skoldag på vanligt sätt.
En inkluderande lärmiljö för alla är bästa åtgärden
Sveriges Lärare efterfrågar bland annat fler och mer lönsamma utbildningsvägar till specialpedagog och speciallärare, att stärka elevhälsan och att i första hand försöka skapa en lärmiljö som inkluderar så många som möjligt, istället för att anpassa undervisningen för vissa särskilda individer.
– Många skolor som har jobbat framgångsrikt med framförallt elever med npf-variationer jobbar med alla elever alla klasser och ämnen väldigt strukturerat. Här krävs ett tydligt ledarskap och att lärarna har rätt kompetens, men också tillgång till varandra, genom det kollegiala lärandet, säger Johanna Jaara Åstrand.
Fackförbundet betonar också vikten av tidiga insatser. Så kallade åtgärdsprogram (en skriftlig bekräftelse på att en elev har behov av särskilt stöd) tenderar att sättas in särskilt i slutet av mellanstadiet och i årskurs 9. Det vill säga ofta för sent.
”Regeringen har försökt komma åt problematiken med obligatoriska bedömningsstöd och läs- och skrivgarantier. Men alla dessa totaltester är sällan en hjälp eftersom lärare oftast redan vet vilka elever som behöver insatser, problemet är i stället att insatserna inte kommer på plats” skriver en utredare från Sveriges Lärare i ett mejlsvar.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
