NYHET »Ett ovanligt lugnt möte« sammanfattar Sveriges förhandlare klimatmötet i Bonn. Med ett undantag: diskussionen om IPCC:s specialrapport om 1,5-gradersmålet.
Samtidigt som den extrema värmeböljan rullade in över Europa samlades experter och förhandlare från 185 länder för att fortsätta arbetet med regelboken för Parisavtalet. Mötet är en form av förarbete inför den stora klimatkonferensen COP25 i Chile i december.
– För svensk del tycker vi att det har varit ett bra möte, det är första gången det har känts mer avslappnat. Visst, det finns de som har varit inne på att fördröja processen, men förhandlingarna har känts konstruktiva, säger Roger Sedin, biträdande chefsförhandlare vid Miljödepartementet.
Klimatmötet i tyska Bonn avslutades förra veckan och har bland annat syftat till att diskutera hur långa perioderna för ländernas enskilda klimatlöften inklusive genomförandet av utlovade klimatåtaganden ska vara. Här hör Sverige till de länder som driver på för 5-åriga åtagandeperioder för alla länder, i stället för 10 år eller att parterna fritt får välja mellan 5 eller 10 år.
– Vi hoppas att en femårig åtgärdsperiod kan leda till en ökad ambitionsnivå och har också de flesta andra länder med oss i den frågan. Det är nödvändigt med kortare rapportperioder om vi ser till målsättningarna som finns för klimatarbetet. Dessutom kommer de IPCC-rapporter som väntas efter sommaren troligen att visa väldigt tydliga klimateffekter som gått snabbare än man trott, säger Sedin.
Annika Christell på Naturvårdsverket är huvudansvarig får förhandlingarna om utsläppsbegränsningar och det är inom ramen för denna fråga cyklerna diskuterats.
– Tyvärr kunde vi varken enas om hur långa perioderna ska vara eller när beslut i frågan ska fattas på detta möte, så diskussionerna fortsätter på klimatmötet i Santiago i december, säger hon.
Det är nödvändigt att hålla uppe tempot i klimatarbetet – vilket kan vara utmanande i en förhandlingsmiljö på FN-nivå där det ska råda konsensus i alla beslut. Det innebär också att det räcker med att ett land säger nej för att en fråga ska blockeras, som i diskussionen om FN:s klimatråds specialrapport om vad en global uppvärmning om 1,5 grader skulle innebära (IPCC står för Intergovernmental Panel on Climate Change).
– Det blev en del bråk, Saudiarabien ville prata om osäkerheter de tyckte sig se i den trots att de tidigare varit med och godkänt IPCC-rapporten. En helt onödig diskussion kring det vi ser som ett väldigt tydligt budskap.
Läs en längre intervju med Annika Christell: »För en utomstående kan det verka väldigt konstigt«
Saudiarabien, som är en av världens 15 rikaste länder, ägnade en hel del tid åt att prata om utvecklingsländernas behov och begränsningar kopplat till klimatåtgärder – vilket slutade med att landet blockerade frågan om att tydligt lyfta fram IPCC-rapportens slutsatser.
– Det är klart att det här skapar en enorm frustration. Här kan jag sakna USA som tidigare var en viktig medlande part, bland annat gentemot Saudiarabien. Samtidigt är det positivt att Saudi är rätt isolerade i det här, tidigare var det fler länder som ägnade sig åt det vi kan tycka är onödiga ifrågasättanden, säger Roger Sedin.
Han tycker att förhandlingarna utöver detta präglades av det som vissa förhandlare hade i tryck på sina tröjor: ”Science is not negotiable”.
En stor fråga var att hitta samförståndslösningar på är den om internationella samarbetsformer, hur länderna ska kunna finansiera klimatåtgärder utanför sitt lands gränser och tillgodoräkna sig utsläppsminskningarna på ett transparent och verifierbart sätt. Och hur man ska kunna bedriva utsläppshandel mellan länderna.
– Det är en väldigt viktig prioritering för oss är att undvika dubbelräkning av utsläppsminskningar, det vill säga att det land som genomför klimatåtgärder utomlands och det land där åtgärden sker inte räknar hem samma utsläppsminskning. Det är viktigt att användningen av samarbetsmekanismer verkligen leder till riktiga och verifierbara utsläppsminskningar och då behövs regler för hur man bokför och räknar på dem, säger Roger Sedin.
Annika Christell har tidigare ansvarat för förhandlingarna om internationella samarbetsformer. Även hon ser utmaningar i att komma överens om ett system som är tillräckligt bra ur klimatsynpunkt. Förhandlingarna under konferensen i Bonn handlade mycket om bokföringsfrågor och hur de utsläppsrätter som skapats under tidigare system ska hanteras.
– Men det finns många andra minst lika viktiga frågor och ytterst handlar det om att vi behöver skapa nya internationella samarbetsformer som präglas av hög miljöintegritet och möjliggör högre ambitioner, säger hon.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
