Sverigedemokraterna och Moderaterna flyttar stora belopp av skattemedel från lokal- till riksnivån i sina partier.

Sverigedemokraterna och Moderaterna har varit de ivrigaste kritikerna av Socialdemokraternas lotteriintäkter och de uppenbara misstag som skett i jakten på köpare. Men själva har de två partierna inga problem med att lägga beslag på nära 50 miljoner per år från kommuner och regioner – något som troligen är i strid med kommunallagen.

Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket, brukar det heta. Skatteintäkter ska inte användas till trams eller sådant de uttryckligen inte ska användas till.

Men det görs med det lokala partistödet av Sverigedemokraterna och Moderaterna. Tyvärr tycks det ske med övriga politiska makthavares och kommunernas och regionernas tysta medgivande.

Fantasifulla beteckningar

På de senaste fem åren har Sverigedemokraterna skickat vidare 113 miljoner från sitt partis lokala partistöd till sin riksorganisation. I Moderaterna har det handlat om 119 miljoner på fem år.

Ibland har indragningen av pengar från de lokala partiorganisationer till riksorganisationerna motiverats med sådant som kallats för ”serviceavgifter”, ”ombudsmannaservice” eller liknande fantasifulla beteckningar.

Fast det är bara nys. Riksdagspartierna får i dag 528 miljoner i statligt stöd, plus en del andra bidrag till riksorganisationerna, som till exempel bidrag från SKR, Sveriges kommuner och regioner.

Moderaterna hänvisar till ”avgifter” för sina lokala organisationer. Sverigedemokraterna har rent av fört in sin ”partiskatt” i sina stadgar. I stadgarna (antagna på SD:s landsdagar 2021) står det i paragraf 17:

”Distrikt skall överföra ett belopp som motsvarar 25 procent av sitt partistöd till riksorganisationen”. Och ”Kommunförening som inte utgör eget distrikt skall överföra ett belopp som motsvarar 25 procent av sitt partistöd till riksorganisationen”.

Brotten mot kommunallagen står alltså inskrivna i partiets stadgar!

Inte avsett för nationell politik

Syftet med partistödet som betalas ut i kommuner och regioner anges i kommunallagens paragraf 29: ”Kommuner och regioner får ge ekonomiskt bidrag och annat stöd till politiska partier för att stärka deras ställning i den kommunala demokratin (partistöd)”.

Tydligt och klart. Lokalt och regionalt partistöd ska användas till att stärka partiernas ställning i den kommunala demokratin. Inte i den nationella politiken.

Det som brukar kallas lokaliseringsprincipen innebär att en åtgärd måste vara knuten till en kommuns eget område och dess invånare för att åtgärden ska anses som en kommunal angelägenhet. Det går att göra undantag från lokaliseringsprincipen när till exempel en kommun bidrar till finansiering av infrastruktur som sker någon annan stans eller i närheten, men som ger dess invånare nytta, som till exempel ett fjärrvärmenät som täcker flera kommuner.

Men invånarna i till exempel Nacka eller Nora har knappast någon nytta av att de kommunala pengarna går vidare till Sverigedemokraternas eller Moderaternas riksomfattande annonskampanjer på sociala medier.

Revisor reagerade

Finns det då ingen som reagerat mot detta brott mot kommunlagen?

Jo, kommunrevisorerna i Borlänge reagerade när de upptäckte denna överföring av kommunala pengar 2016. De satte de stopp för utbetalningen av partistöd till Sverigedemokraterna. Orsak: 25 procent skulle bevisligen gå direkt vidare till riksnivån. Solklart. Revisorerna tog sitt  jobb på allvar och stoppade utbetalningen.

Nu fick SD i Borlänge sina pengar ändå genom att kommunrevisorerna kördes över.

När jag jobbade som reporter på Dagens Samhälle som bevakar det som sker i kommuner och regioner skrev jag om de här sätten att konfiskera pengar som är avsedda att användas lokalt till partiernas (SD och M) riksorganisationer.

Jag pratade då med en moderat ledamot av den utredning som då just sett över partifinansieringen.

– Stöd till den lokala nivån ska gå dit, lokalt partistöd ska inte levereras till Stockholm. Då utarmar man den lokala demokratin, sa riksdags- och utredningsledamoten.

Men vederbörande blev betydligt vagare i sina svar när hen upplystes om att dennes egen lokala partiorganisation skickade vidare miljonbelopp till riksorganisationen.

Det här är ett otyg som behöver granskas och stoppas. Partier ska inte komma undan med att bryta mot kommunallagen, lika lite som Socialdemokraterna ska lura gamla och förvirrade att teckna lotteriprenumerationer.

Döljs under andra beteckningar

Den kommunala brandskattningen har även granskats i en rapport från Tankesmedjan Tiden: ”Den dolda partiskatten på folket” (Nr 5 2024). I den tar man upp bristen på lagkrav på partiorganisationernas finanser. Det finns krav på redovisning av intäkterna, men inga krav på redovisning av utgifter. Kammarkollegiet tar in uppgifter på partifinansieringen, även om redovisningen lämnar mycket att önska.

Fast det finns finns krav på redovisning av lokalt partistöd, men då är det partierna själva som utser en granskningsperson(!).

Jag begärde ut de redovisningarna för M och SD i min hemkommun, Nacka, för de senaste fem åren.

Återigen framstår här bristerna i reglerna kring partifinansieringen. Av ingen av de redovisningar som Sverigedemokraterna och Moderaterna i kommunen lämnat in de senaste fem åren framgår att de skickat 25 procent eller motsvarande belopp vidare till sina riksorganisationer. De pengarna döljs under helt andra beteckningar.

Laglighetsprövning

Men de lokala partierna behöver knappast sväva i okunnighet om att detta ska finnas i deras redovisningar. Redan när lagen om partifinansiering ändrades 2014 skickade SKL (SKR i dag) ut cirkulär 14:12 om hur lagen skulle tolkas:

”Lokalt partistöd är enligt lagstiftarens mening avsett för det lokala partiarbetet som riktar sig till kommunmedlemmarna. Bestämmelsen är central eftersom det är i förhållande till detta ändamål som redovisning och granskning senare ska göras”.

För att förhoppningsvis någon ska börja städa upp i denna brottslighet har jag begärt en laglighetsprövning i förvaltningsrätten av hur det i min hemkommun Nacka både skickas vidare pengar från SD och M avsedda att användas i den egna kommunen till deras riksorganisationer, och hur detta gång på gång döljs i de två partiernas redovisningar.

Janne Sundling

Journalist och tidigare politisk reporter på Dagens Samhälle och Fokus som speciellt granskat partifinansieringen