Film En strid om hyvlade tjänster på Pågatågen i Skåne utgör det centrala temat i en ny dokumentärfilm. Budskapet är optimistiskt och visar att lokal facklig aktivitet kan vara framgångsrik. Det skriver Mats Wingborg som sett ”Segertåget”.
För fem år sedan kulminerade en infekterad konflikt på Pågatågen i Skåne. Arbetsgivaren Arriva ville minska de anställdas timmar och sänka deras löner genom att införa så kallade hyvlade tjänster. De arbetstagare som sade nej riskerade att bli av med jobbet.
Drog tillbaka uppsägning
Fackklubben och fackförbundet Seko sade nej till de hyvlade tjänsterna, men Arriva drev kravet vidare och till sist blev det upp till varje enskild anställd att ta ställning till förslaget. Därmed uppstod en situation som kan liknas vid det klassiska ”fångarnas dilemma”. Om alla eller nästan alla anställda gjorde detsamma skulle arbetsgivaren bli tvungen att dra tillbaka förslaget, men om några började tacka ja i rädsla för att förlora jobbet fanns risk för att ännu fler skulle följa efter och då skulle hyvlingen bli verklighet.
För att upprätthålla enigheten använde fackklubben digitala plattformar. Många skrev direkt att de sagt nej till hyvlade tjänster. Ju fler som gjorde inlägg med samma besked, desto starkare blev övertygelsen om att de flesta skulle motsätta sig förslaget. Slutresultatet blev att 300 anställda tackade nej, en svarade ja och 17 personer svarade inte alls. Därmed föll arbetsgivarens förslag, men dramatiken skulle fortsätta. Arbetsgivaren försökte bli av med Ola Brunnström, förhandlingsansvarig på fackförbundet Sekos klubb Pågatåg. När uppsägningen skulle genomföras sjukskrev sig en stor del av personalen och demonstrerade till stöd för sin kollega. Arriva tvingades dra tillbaka uppsägningen och istället vädja till Ola Brunnström om att hjälpa till med att få tillbaka personalen i arbetet så att fler tåg inte behövde ställas in.
Finns begränsningar
Striden om de hyvlade tjänsterna och uppsägningen av Ola Brunnström utgör det centrala temat i dokumentärfilmen ”Segertåget” (2025). Budskapet är optimistiskt och visar att lokal facklig aktivitet kan vara framgångsrik. Filmen har också ett tydligt underifrånperspektiv. Många anställda kommer till tals. Först är de rädda för att få tjänsterna hyvlade och lägre lön. Sedan glada, stolta och lättade över att de tillsammans har kunnat stoppa förslaget. Ännu mer rörd är Ola Brunnström som inser att han får behålla sitt jobb på grund av kollegernas kraftfulla stöd.
Samtidigt finns begränsningar i filmens perspektiv. ”Segertåget” kretsar helt och hållet kring den lokala fackklubbens agerande, som på egen hand sätter stopp för arbetsgivarens propåer. Det kan lyckas ibland, som i detta fall. I andra situationer behövs fler verktyg. En möjlig strategi är att försöka reglera frågor som hyvlade tjänster i centrala avtal. Både Seko och Handels har också lyft frågan i förhandlingar, men kanske borde kravet drivas ännu hårdare? I andra lägen behövs ett samspel mellan fackligt aktiva och politiska beslutsfattare. I Stockholmsregionen har tågvärdarna på pendeltågen avvecklats trots stora fackliga protester och en vild strejk. Kruxet var att det inte fanns politisk majoritet för att stoppa förslaget, trots en röd-grön majoritet (S-MP och C styr med stöd av V). Dragkampen om tågvärdarna visar just att det ibland inte räcker med lokal verksamhet. Inte minst när det gäller offentligt finansierad verksamhet är partipolitiskt engagemang avgörande.
Systemet måste brytas
En annan realitet som inte heller tas upp i filmen är att upphandlad verksamhet ständigt riskerar att omstöpas och drivas av nya arbetsgivare. Det kan ske både genom nya upphandlingar eller genom att företag som vunnit tidigare upphandlingar köps upp eller slås samman. Detta gäller även Pågatågen. Under 2022 köpte VR Sverige AB upp Arriva och tog över driften. Därigenom flyttades makten långt från Sverige. Arriva, med huvudkontor i brittiska Sunderland, ägdes av det tyska statliga företaget Deutsche Bahn. VR Sverige AB är ett svenskt företag, ägt av den finska staten genom järnvägsföretaget Group Abp. Ägarförhållanden illustrerar ett välkänt fenomen där svenska staten retirerat från ansvaret för spårtrafiken.
För att skapa långsiktighet måste systemet med ständigt nya upphandlingar brytas och mer spårtrafik drivas i egen regi. För att åstadkomma en sådan systemförändring behövs ett starkt lokalt fackligt engagemang, men det krävs också modiga politiska majoriteter som är beredda att lägga om kursen.
Mats Wingborg
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
