”All We Imagine as Light”
Betyg: 4/5
Film ”All We Imagine as Light” är en välspelad film om de tuffa villkor som kvinnor i Indien lever under. Jon Andersson har sett Payal Kapadias film som har premiär i helgen.
Mumbai är en av världens största städer med en befolkning på nästan 20 miljoner människor. En stad där det strömmar in människor från den indiska landsbygden i jakt på försörjning. Att regissören Payal Kapadia valt att förlägga handlingen i sin nya film ”All We Imagine as Light” till den indiska storstaden är ingen slump. Det berättade hon i en intervju i samband med lanseringen av filmen. Enligt Kapadia är det en stad som det är lite lättare för kvinnor att komma till och hitta ett jobb än andra delar av Indien. En perfekt plats för en film om kvinnor som väljer att lämna sina hem för att åka och jobba någon annanstans, med andra ord.
Förnuftig och impulsiv
I ”All We Imagine as Light” får vi följa några av dessa kvinnor. Prabha (Kani Kusruti) och Anu (Divya Prabha) jobbar som sjuksköterskor på ett stort sjukhus i staden. Utöver att de är arbetskamrater delar de också en lägenhet.
Prabha är den äldre och mer förnuftiga av de två. Hon har blivit bortgift i ett arrangerat äktenskap med en man som bor i Tyskland. Det långa avståndet har gjort att det äkta paret nästan helt tappat kontakten. Anu är ung, impulsiv och involverad i en kärleksaffär med en muslimsk man. Något som förmodligen inte skulle ses på med blida ögon av Anus hinduiska föräldrar, som hela tiden skickar bilder på unga män som de tycker att dottern ska gifta sig med. På sjukhuset jobbar också Parvaty (Chhaya Kadam) som kokerska. Hon är på väg att vräkas från sitt hem då hon saknar papper på att hon äger bostaden.
Om kvinnors villkor
Filmen skildrar på ett både personligt och gripande sätt de tuffa villkor som kvinnor i Indien lever under. Prabha känner sig tvungen att hålla fast vid sin man trots att de inte hörts av på över ett år. Något som hindrar henne från att inleda en relation med en doktor (Azees Nedumangad) på sjukhuset, som är uppenbart förtjust i henne. Anu tvingas hålla pojkvännen Shiaz (Hridhu Haroon) hemlig eftersom han är muslim. I stället för att välja den hon själv vill förväntar sig föräldrarna att hon ska gifta sig med någon av de män som de föreslår. Parvaty är å sin sida rättslös då äganderätten för lägenheten står i hennes döda mans namn. Något som gör att hon tvingas lämna den och flytta tillbaka till sin hemby, då ett fastighetsbolag vill riva huset och bygga en stor skyskrapa.
”All We Imagine as Light” är också en historia om staden Mumbai och bilder av gatulivet i staden utgör en viktig del av filmen. Något som påminner om regissören Payal Kapadias bakgrund inom dokumentärfilmen. Bilderna från storstaden är nästan uteslutande filmade kvällstid med en genomgående blå ton. En kontrast mot filmens sista halvtimme som utspelar sig i Parvatys hemstad vid kusten. Här är bilderna ljusa och upplysta av solen och saknar helt, förutom i filmens slutscen, det blåa ljus som präglar filmen i övrigt. Ett effektivt sätt att skapa en kontrast mellan den stressiga stadsmiljön och den lugnare landsbygden.
”All We Imagine as Light” är ett välspelat och fint drama om kvinnlig vänskap. Payal Kapadia lyckas på ett övertygande sätt skapa levande karaktärer samtidigt som hon kritiserar det kapitalistiska och patriarkala samhället. Att filmen utspelas på en plats som den europeiska biopubliken sällan får bekanta sig med är ytterligare ett plus.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
