Orsaken till Mehmet Kaplans (MP) avgång är ovanlig i svensk politik. Skandal eller mediedrev står endast för 8 procent av ministeravgångarna – den minst vanliga orsaken.
Svenska ministeravgångar som konsekvens av en skandal är ovanligt i Sverige. Det visar Hanna Bäck, docent vid Lunds universitet, och Thomas Perssons, universitetslektor vid Uppsala universitet, forskning. I ett blogginlägg på Om makt och politik går de igenom de vanligaste orsakerna till ministeravgångar.
Den allra vanligaste anledningen till att en minister avgår är att hen antingen går i pension eller får en annan tjänst – eller att det utåt framställs som att personen fått en annan tjänst men där den verkliga anledningen är att personen inte presterat tillräckligt väl. Exempelvis som när Margareta Winberg (S) utsågs till ambassadör i Brasilien.
Det är också vanligt att ministrar avgår för att de blir sjuka. Tillsammans står dessa två anledningar för över hälften av ministeravgångarna i svensk politik.
Regeringsombildningar står för 13 procent av avgångarna. Även här kan den vara en konsekvens av att statministern vill göra sig av med enskilda statsråd. Under Göran Perssons tid vid makten var denna typ av avgångar osedvanligt frekventa. Kommunikationsminister Ines Uusmann, socialförsäkringsminister Maj-Inger Klingvall och demokratiminister Britta Leijon var några av dem som fick lämna Rosenbad på grund av Perssons missnöje.
I 9 procent av fallen beror avgångar på politiska motsättningar. Ett exempel är försvarsminister Mikael Odenberg som lämnade Reinfeldts regering när de stora nedskärningarna på försvaret var ett faktum.
Bara 8 procent av alla ministeravgångar beror på skandaler och mediadrev. »I dagens mediala samhälle är ministrarnas förmåga att hantera de så kallade »mediadreven« särskilt viktig, vilket bland annat Kaplan-affären vittnar om.«, skriver forskarna i inlägget. Privatekonomiska skäl är de vanligaste, som när Mona Sahlin fick gå på grund av Toblerone-affären.
Här utmärker sig också Laila Freivalds som är den enda ministern som tvingats avgå två gånger – som justitieminister på grund av en lägenhetsaffär och senare som utrikesminister efter den kritiserade hanteringen av Tsunamikatastrofen.
Vi vet sedan tidigare att media granskar kvinnliga politiker hårdare än manliga. Men om detsamma gäller för ministrar med utländsk bakgrund får framtida forskning utvisa. Hanna Bäck och Thomas Persson kan inte avgöra om Kaplan granskats hårdare än sina kollegor.
De båda forskarna menar däremot att Kaplan med sina många år i regeringen och inom Miljöpartiet borde ha granskats relativt utförligt innan han tillträdde som bostadsminister.
»Eftersom Kaplan fick avgå i »förtid« så kan man ställa frågan om miljöpartiet och statsministern har genomfört en tillräckligt utförlig granskning av sina ministerkandidater.«, skriver forskarna.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
