Analys Under fredagen ska Magdalena Andersson först hålla sitt linjetal. Och sedan hantera de allt hårdare kraven på ekonomisk utjämning. Samt svara på det återkommande kravet om att avskaffa RUT. Det handlar om fattiga och rika på individ- och kommunnivå.
Tre bokstäver sticker i ögonen mer än det mesta i S-leden: RUT. I 19 motioner till S-kongressen krävs att RUT förändras (1 motion) eller helt avskaffas (18 motioner).
Det är väl känt att profilen på de som gör RUT-avdrag i mycket hög grad är de med högst inkomst.
Det handlar också om geografiska skillnader: det är tio gånger så vanligt att en Danderydsbo gör RUT-avdrag som att en Doroteabo gör det.
Just Dorotea i Västerbotten är de som har högst kommunalskatt, 35:15 per hundralapp 2021. Lägst är kommunalskatten i Österåker i Stockholms län med 29:08. En skillnad på strax över sex kronor per tjänad hundralapp.
För att utjämna skillnaderna i skattekraft mellan kommunerna finns en inkomstutjämning. Den finansieras till 95 procent av staten. Men den innebär också att rika kommuner med hög skattekraft ska bidra till utjämningen. Det leder till att i dag tretton kommuner netto bidrar till inkomstutjämningen. Alla de tretton finns i storstadsområdena.
Det finns också en kostnadsutjämning som baserar sig på framförallt demografiska skillnader. En kommun med många barn som går i förskola och skola får till exempel mer pengar i det. Denna utjämning sker mellan kommunerna, staten bidrar inte.
Inkomstutjämningen, som ibland kallas Robin Hood-skatt, har ständigt utsatts för kritik av de kommuner som netto betalar in till den. De flesta av dem finns i Stockholmsområdet och nästan alla är eller har varit M-ledda.
Så här har det låtit om utjämningen:
”Systemet [riskerar] att cementera de strukturella skillnader mellan kommuner som systemet syftar till att utjämna”.
Adam Reuterskiöld (M), kommunstyrelsens ordförande Ekerö, i Dagens Samhälle 2018.
”Naturligtvis tycker jag att det är högst olämpligt. Vi betalar redan mycket pengar netto in i systemet, och nu blir det 73 miljoner till. Jag tycker att det är tråkigt att man vill åderlåta oss på ännu mer pengar”
Leif Gripestam (M), kommunstyrelsens dåvarande ordförande i Täby i Dagens Nyheter 2015.
”Täbymoderaterna är för att glesbygdskommuner kompenseras genom statlig skatteutjämning, för att kunna erbjuda en bra välfärd för sina invånare. Vi är däremot kritiska mot att storstadsområden, som Malmö, kompenseras i systemet”
Erik Andersson, kommunstyrelsens ordförande i Täby(M) i Mitt i Täby 2019.
”Det är orättfärdigt att solnaborna finansierar så stor del av andra kommuners verksamhet. De borde i stället lära av våra goda exempel kring hur man får ut människor i arbete och på så sätt förbättrar sina ekonomier”.
Pehr Granfalk, kommunstyrelsens ordförande i Solna (M) i ett pressmeddelande 2019.
Fast som i det slitna uttrycket: det man förlorar på karusellen tar man igen på gungorna.
Om man vid sidan av inkomstutjämningen också väger in vad de rika kommunernas invånare får i skattereduktion bara via RUT- och ROT-avdrag är det inte tretton kommuner längre som bidrar netto, utan bara två: Danderyd och Lidingö.
Ta Täby som exempel. Där betalar skattebetalarna i genomsnitt in 10 095 kronor per invånare till utjämningssystemet. Men bara på RUT- och ROT-avdrag får de ”tillbaka” 12 600 kronor. Plötsligt är nettot inte negativt utan positivt på 2 505 kronor.
Och lägger man samman all skattereduktion i de tretton kommunerna ligger de i Sverigetoppen där också. Skattereduktionen minus vad de betalar netto i utjämning resulterar i samtliga fall att det de betalar i utjämning får de tillbaka med råge i skattereduktion, i form av RUT- och ROT-avdrag, avdrag för underskott av kapital, ränteavdrag eller annan skattereduktion.
Hur går det då med RUT-avdragen på S-kongressen? Jo, motionerna anses (som brukligt är) besvarade. Och partistyrelsen gör inga utfästelser om att RUT ska bort. Men de konstaterar att den ”samhällsekonomiska kostnadseffektivitet som antogs när RUT-avdraget infördes kan dock ifrågasättas”. De hänvisar till Riksrevisionens granskning och konstaterar att ”personer med svag förankring på arbetsmarknaden inte gynnats i den omfattning som avsågs när RUT-avdraget infördes”.
Men längre än till detta sträcker man sig inte: ”Kostnadsutvecklingen i rut-avdraget bör mot den bakgrunden följas noga och vägas mot nyttan och i en sådan analys bör nivåer på taket särskilt granskas”, svarar partistyrelsen.
Även om S-kongressen inte beslutar ta bort RUT kommer de större frågorna om den växande ojämlikheten att behöva besvaras.
Så när Magdalena Andersson gör sin första dag som partiledare kommer hon också behöva svara på hur skillnaderna och orättvisorna mellan både individer och kommuner ska kunna minskas.
Text: Janne Sundling
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
