ARBETSTID Dagens lagkrav på minst 11 timmar återhållen vila mellan arbetspassen är inte tillräckligt. »Vi pratar för lite om återhämtning« säger stressforskaren Göran Kecklund.
Hälsoproblemen med skiftarbete är välkända, på kort sikt bland annat sömnbesvär och på längre sikt ökad risk för diabetes, cancer och mag-tarmsjukdomar. I en ny forskning där 900 vårdanställda i Västerbotten fått besvara en enkät om sin arbetstid och hälsa visar det sig att den enskilt sämsta formen för skiftarbetet är den med för kort dygnsvila. Och det även när personalen hade fyra timmars arbetstidsförkortning i veckan eller själva fick makt över sin schemaläggning.
– På ett sätt var resultaten förvånande, vi trodde att möjligheten att sätta sitt eget schema eller arbetstidsförkortningen som personalen hade skulle göra större skillnad för måendet. Men våra slutsatser av studien är att arbetstidsmodeller inte är det viktigaste för att må bra på jobbet, utan hur schemat konkret ser ut. För kort dygnsvila, många skiftbyten och flera dygn med nattjobb i rad påverkar hälsan mest, säger Göran Kecklund, professor i psykobiologisk sömnforskning vid Stressforskningsinstitutet på Stockholms universitet.
Forskargruppen ställde frågor om hur vanligt det var med sömnstörningar, trötthet och andra stress-symptom till de vårdanställda och till en jämförelsegrupp av ett genomsnitt av svenska skiftarbetare. Vårdpersonalen visade sig hade högre grad av sömnstörningar än jämförelsegruppen, 65 procent mot 37 procent. Den arbetsrelaterade tröttheten hos vårdpersonalen var 60 procent jämfört med den andra gruppens 50 procent.
Bland de olika arbetstidsuppläggen så hade 76 procent av de vårdanställda som svarade på enkäten arbetspass med kortare dygnsvila än 11 timmar, hälften av dem – 51 procent – tyckte den schemaläggningen var ett stort problem. Att jämföra med att 41 procent av dem ansåg det vara problematiskt att jobba treskift, som i sig är ett slitsamt upplägg.
– Lagen säger att vi ska ha minst 11 timmars dygnsvila från arbetsplatsen, men jag är beredd säga att det skulle behövas längre återhämtning. Kanske närmare 12, 13 eller kanske 14 timmar. Vi ser att för kort dygnsvila kan vara lika belastande för hälsan som att jobba nattskift, säger Göran Kecklund.
Vårdpersonalen i Västerbotten hade tre olika arbetstidsmodeller: ett fast rullande schema, till exempel roterande treskift, fast schema med arbetstidsförkortning och individuell schemaplanering – där de anställda själva fick lägga schemat utifrån bemanningsbehovet.
– I resultaten såg vi att även om man har en individuell schemaplanering med stor möjlighet att påverka sina arbetstider är det ingen garanti för att schemat blir det bästa ur ett hälsoperspektiv. Det är inte lätt att få ett riktigt bra schema i en verksamhet som inom vården, där det ofta är stressigt och kan vara underbemannat.
Just vad gäller schemaläggningen som granskats i Västerbotten fanns det inte mycket att klaga på i fråga om att jobba för många dagar i följd – vilket i sig inte är bra för hälsan även om man får fler dagar ledigt därefter, menar Kecklund. Däremot skulle arbetsgivarna behöva tänka om just i fråga om tid för återhämtning.
– Jag tror att det kan vara svårt att bryta den tradition av att ha för kort dygnsvila som finns inom vården, men att det vore viktigt att börja ta steg i den riktningen. Om man måste ha arbetspass av den typen alls vore det bra att ha så få som möjligt, kanske bara ett i veckan? Och att man inte schemalägger ”varannan dag – varannan kväll” hela veckor igenom så att tiden borta från jobbet blir för kort under en längre period. Att sätta det i system är inte bra.
Det är en syn som delas av Lottie Cronestrand, skyddsombud på TV4, där fackklubben sedan 25 år tillbaka arbetar för rimliga scheman trots arbetsskift tidiga morgnar, dag, kväll och natt – där ett av skiften innebär att börja sitt arbetspass klockan tre på natten.
– Det finns forskning som säger att det är det tuffaste skiftet, att gå upp mitt i det som ska vara din djupsömn, säger Lottie Cronestrand.
Hon berättar att det efter en strukturförändring på 90-talet som gav rullande skiftgång blev tydligt att arbetstiderna slet hårt på personalen och att något behövde göras.
– Vi gjorde flera enkäter som visade att det var just det ”skiftande skiftet” som slet hårdast, alltså att man fick byta ofta mellan morgon, dag och kväll. I små arbetsgrupper fick man dessutom väldigt många skiftbyten. Även om vi jobbar i en bransch där synen är att man ”ska tåla” tuffa arbetstider ledde det till sömnstörningar och andra arbetsrelaterade problem, säger hon.
Lösningen efter många och långa diskussioner med arbetsgivaren blev att de anställda fick större makt över planeringen av sina scheman. Det ledde till att många valde att renodla sin skiftgång.
– De som gillade att jobba tidiga morgnar såg till att främst jobba det, de som gillade att jobba natt och kväll gjorde det. Det var tydligt att när folk fick välja själva, valde de bort just de skiftande skiften. Det gjorde det lättare att få dygnsrytmen och återhämtningen att funka.
De som inte kunde välja att alltid jobba någon viss skiftform valde att ”mjuka upp” schemat genom att inte byta skift lika ofta.
– Det här har visat att det inte handlar om att personalen skulle vara bekväm och bara vilja jobba dagtid, journalister vill jobba när nyheterna händer oavsett tid på dygnet. Det avgörande för vår arbetsmiljö har varit att få det obekväma arbetet så bekvämt som möjligt, säger Lottie Cronestrand.
2011 ville arbetsgivaren införa fyrskift på nyhetsredaktionen, med ett rullande schema med såväl tidiga morgnar, dag, kväll och natt. Stressforskaren Göran Kecklund togs in som expert då och han konstaterar även nu att det är en typ av skiftgång som väldigt få människor skulle klara av i längden, framförallt sett till passet där anställda börjar jobba vid tre på natten. De val personalen gjorde i fråga om färre skiftbyten när de väl fick bestämma själva – och att därmed underlätta återhämtningen – stämmer väl överens med hans egen forskning kring vad som fungerar bäst på längre sikt.
– Vi pratar för lite om återhämtning i samhället i dag. Jag tillhör dem som tror att den höga förekomsten av stress på jobbet inte måste vara ett problem. Inte så länge du också har nedvarvning efter jobbet, tid för återhämtning och får sova ordentligt.
Det är först när dessa tre delar inte fungerar, vi inte har möjlighet till återhämtning alls på jobbet och tar med oss stressen hem som vi riskerar att bränna ut oss, menar han.
– Jag tror att det viktigaste, framförallt inom vården med den stress och underbemanning som förekommer där, är att redan på morgonen planera in när man ska få en längre rast som ger ett avbrott från jobbet. Och då menar jag inte en rast där man äter lunch framför datorn eller med risk att bli avbruten av arbetsplatsens behov, utan en rast där man inte behöver tänka på jobbet alls. Sedan är det viktigt även med kortare avbrott, varannan timme är lagom.
Göran Kecklund ser det som väldigt viktigt att arbetsgivare tar ansvar för att värna anställdas raster och pauser. Framförallt på väldigt krävande arbetsplatser som inom vården behöver det finnas möjlighet till vila och framförallt genom ordentliga matraster där det går att vila hjärnan från jobbstressen.
Vad gäller återhämtning skulle han önska att var och en av oss reflekterade mer över det egna individuella behovet.
– Alla dessa krav på att ha en rolig och stimulerande fritid… Vi är så inne på att ha ett aktivt liv och att inte låta våra egna behov av återhämtning styra. Då är det viktigt att reflektera över vad just du behöver för att ladda dina batterier.
Återhämtning behöver inte handla om att lägga sig i soffan och stirra i taket, menar han.
– Vila kanske inte leder till att du släpper dina stressiga jobbtankar, vilket är det viktiga i att få återhämtning. Det är lika stressande att gå runt och tänka på jobbet som det är att konkret utföra det. Det är ju oftast inga positiva tankar vi har om jobbet är krävande. Jag tror många får en väldigt bra återhämtning via träning, att umgås med vänner och familj eller att vara aktiv på andra sätt. Det viktiga för att få återhämtning är att det vi ägnar oss åt får tyst på hjärnans babbel och i sig är kravlöst, att det inte slår på stressen i stället för stänger av den.
Det finns också en annan viktig aspekt i att välja sina fritidsaktiviteter med omsorg, menar Kecklund. Alarmerande rapporter visar att barn och ungdomar blir allt mer stressade, i det behöver vi vara förebilder i att också ha kravlösa aktiviteter och egentid för återhämtning.
– Barns stress är inget jag specifikt forskat kring, men det säger sig nog lite självt: Om man börjar livet med för mycket stress är det rimligen svårt gå genom ett helt arbetsliv utan att riskera bränna ut sig.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
