NYHET När feministisk snöröjning infördes i Stockholm följdes det av ett ramaskri. Men i Karlskoga som var först med att införa metodiken har det fungerat i tio års tid. I slutänden handlar det om att göra samhället tillgängligt för alla, oavsett kön, funktionshinder eller ekonomi, menar trafikforskaren.
Omständigare, mer tidsödande och mer kostsam snöröjning. Det hör till kritiken som har lyfts mot metodiken där gång- och cykelvägar, busshållsplatser, vägar till förskolor och skolor prioriteras framför bilvägar. Utgångspunkten är att fler kvinnor än män går, cyklar och använder kollektivtrafik – och därtill att antalet skador till följd av halkolyckor kostar samhället stora summor varje år, där gångtrafikanter är mer skadeutsatta än bilister.
Att ha en snöröjning som gör samhället tillgängligt för alla är viktigt ur väldigt många fler utgångspunkter än specifikt jämställdheten, menar Lena Levin, senior forskare på Statens väg- och transportforskningsinstitut.
– Transportsystemet kan göra väldigt mycket för att öka jämställdhet, men också för ökad jämlikhet och integration i samhället.
De svenska transportpolitiska målen slår fast att kvinnor och män ska kunna använda transportmedlen på ett likvärdigt sätt – och lika stora möjligheter att delta i beslut och planering kring detta.
– Det handlar om både makt och inflytande ur både ett jämställdhetsperspektiv och ur ett intersektionellt perspektiv. Men också om ekonomisk jämställdhet, hur transportsystemet kan bidra till att alla kan nå arbetsplatser och utbildningsplatser för att ha möjligheten att ta en anställning, delta i en utbildning och försörja sig, säger hon.
I sin forskning kring jämställda transportsystem ser Lena Levin att ett väl genomtänkt transportsystem kan göra samtliga delar av samhället tillgängligt för alla, en fri rörlighet i dess allra mest konkreta bemärkelse.
– Det gör det möjligt att nå alla områden av en stad för alla, även de som kanske har ett funktionshinder eller inte kan röra sig obehindrat av andra skäl. Eller ge den som inte har ekonomisk möjlighet att flytta närmare en arbetsplats att ändå ta en anställning i en annan del av staden.
Det handlar om att i ett tidigt skede granska specifikt vilka grupper i samhället som behöver en bättre kollektivtrafik, hur hållplatserna ska placeras – och hur tillgängligheten genom till exempel snöröjning ska planeras.
– Man behöver ha med sig tankesättet redan tidigt i planeringen av transportsystemen, det behöver göras systematiskt och väldigt konkret, säger Lena Levin.
Hennes erfarenhet är att den grundläggande data som behövs för att planera jämställt finns både kommunalt och regionalt.
– Man vet var människor bor, var de stora arbetsplatserna och utbildningsmöjligheterna finns, vilka yrken och utbildningsbehov som finns i samhället och som behöver göras möjliga att nå. På lokal nivå vet man ofta väldigt väl var akilleshälarna i jämställdhet och jämlikhet finns.
Det handlar om att skaffa sig kunskap och att ta sig tid att göra analyserna som krävs, menar hon.
– Det här tar tid och det brukar vara en del av problemet. Men det börjar röra på sig, allt fler – i alla fall i de större tätorterna – inser att de har problem med utanförskap och att det krävs insatser för att bryta det. Vi har olika förutsättningar i olika bostadsområden. Det är väldigt viktigt att inte bara tänka transport, utan även tänka bostadspolitik och samhällsplanering i ett större perspektiv.
När Stockholms stad införde feministisk snöröjning 2015 ledde det till ett ramaskri, eftersom den inte ansågs fungera som tänkt. Men det handlade snarare om att det efter införandet kom ett par vintrar med stora snömängder, menar Lena Levin.
– Man hann överhuvudtaget inte med att snöröja någonstans, det hade inte gjort någon skillnad om man hade röjt på vanligt vis eller jämställt. Det var ändå områden som blev väldigt eftersatta. Så det missnöjet handlade snarare om kapaciteten än om de prioriteringar som gjordes, säger Lena Levin.
Generellt är det bättre att börja med att snöröja trottoarer och cykelbanor, det är svårare för de som går och cyklar att ta sig fram i nysnö – medan en bil ofta kan forcera ett antal centimeter snö.
– Det skapar även utrymme för att välja transportsystem, det kan vara färre som väljer att ta bilen om det är snöröjt på gång- och cykelbanor. Och det blir enklare för äldre som ofta rör sig främst i sitt närområde att ta sig fram. Det handlar inte bara om kvinnor och män utan om tillgänglighet för alla, en slags helhetssyn, säger Lena Levin.
Karlskoga kommun var först med att införa jämställd snöröjning år 2010 och har nyligen utvärderat hur den fungerar och hur många som egentligen vet vad som menas med att den är just jämställd.
– Det vi kunde se av enkätsvaren är att två tredjedelar känner till vad det innebär att snöröjningen är jämställd. Men däremot så har det blivit tydligt att inte alla av de entreprenörer vi anlitar för snöröjningen är medvetna om att vi använder den här metoden, säger Lotta Björkman, utredare vid Karlskoga kommuns samhällsbyggnadsförvaltning.
265 personer, varav majoriteten var kommuninvånare och lika många kvinnor som män, svarade på enkäten. 16 som svarade var medarbetare på samhällsbyggnadsförvaltningen som arbetar med snöröjning och fyra svar kom från entreprenörerna som utför själva jobbet – varav en inte var medveten om att detta är den gällande arbetsmetodiken.
På frågan om man upplever att kommunen faktiskt prioriterar att snöröja gång- och cykelvägar och busshållsplatser framför bilvägar är det däremot inte alla som håller med. »Delvis«, svarar omkring 45 procent på enkäten. I samma studie granskar kommunen de synpunkter som har kommit in via en digital tjänst som heter »Tyck om Karlskoga«, där bland annat klagomål på snöröjning lämnats in. Där konstateras att män är överrepresenterade när det gäller att klaga på snöröjning och att klagomålen främst gäller i allmänhet dåligt plogade gator, men även brister i snöröjning av gång- och cykelvägar samt igenplogade infarter.
– Här ser vi att vi kan behöva informera medborgarna mer om vad de kan förvänta sig, hur fort vi kan ploga vid stort snöfall och var vilka områden vi prioriterar. Och om att det är fastighetsägarna som ansvarar för snöröjning av till exempel infarter vid hus, säger Lotta Björkman.
I frisvaren till enkäten märks också en del synpunkter på själva namnet jämställd snöröjning, vilket väckt en del känslor framförallt bland män.
– Vi har inga planer på att byta namn, även om det förstås inte bara handlar om jämställdhet utan om att snöröja för alla som har behov – som äldre och funktionshindrade.
Lotta Björkman tror att mycket av det framtida utvecklingsarbetet av metoden kommer att handla om att medvetandegöra både medborgare och snöröjningspersonal om vad metoden konkret innebär. Vilka fördelar som finns och vilken skillnad det gör med en tillgänglighet för alla.
– Jag har en tanke om att vi kan göra som i Uppsala, där de som jobbar med snöröjning fick testa att ta sig fram över de snövallar som de uppfattade som oproblematiska med rullstol och rullator. Det tror jag kan vara en ögonöppnare.
Har ni några råd till de kommuner som vill införa jämställd snöröjning som metod?
– Att ha med det redan i planeringen av nya bostadsområden genom att involvera även någon som är kompetent inom snöröjning. Då riskerar man inte att få problem med tillgängligheten för medborgare och snöröjare i ett senare skede, säger Lotta Björkman.
Hon är inne på samma linje som VTI-forskaren Lena Levin om att börja med att skaffa sig en bred och konkret koll på hur samhället är uppbyggt sett till behov av kollektivtrafik, gång och cykelvägar. Och därefter göra väldigt konkreta planer för hur snöröjningen ska gå till.
Omkring 15 kommuner använde metoden med jämställd snöröjning under 2016, i dagsläget är det oklart om det är ännu fler som anammat systemet eller ej. Trafikforskaren Lena Levin tror att allt fler kommer att bli varse att det här är en tillgänglighetsfråga, liksom att arbeta med jämställdhetsmålen
– Det rör på sig, men det saknas fortfarande en nationell handlingsplan vad gäller social hållbarhet och jämställdhet inom transportsystemet. Riksdag och regering har utformat de jämställdhetspolitiska delmålen, de behöver genomföras mer systematiskt. Och då behövs det handlingsplaner som ger kommuner och regioner handgripliga tips på hur de ska jobba.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
