misstroendevotum Hur starka skäl har partierna som riktar misstroende mot Annika Strandhäll för avsättningen av Försäkringskassans generaldirektör? Dagens Arena frågar statsvetaren som ger en historisk bakgrund.
Tisdag 28 maj väntas en misstroendeomröstning i riksdagen riktad mot Annika Strandhäll med bakgrund i hur det gick till när Försäkringskassans tidigare generaldirektör Ann-Marie Begler tvingades bort från sin post före riksdagsvalet.
Det var en vecka sedan som Moderaternas partiledare Ulf Kristersson meddelade att partiet riktar en misstroendeförklaring mot socialförsäkringsminister Annika Strandhäll. Kristersson uppgav att han inte har fått någon bra förklaring av statsministern om varför Begler tvingades lämna.
– Riksdagens makt att avsätta statsråd ska inte användas lättvindigt, men Annika Strandhälls agerande undergräver integriteten och oberoendet för statsförvaltningen i Sverige, sa Ulf Kristersson då till Expressen.
Strax fick Moderaterna med sig Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna på sin sida om att rösta för Strandhälls avgång.
Stefan Löfven har å sin sida kallat Moderaternas agerande »desperat« och ansett att partiet borde invänta resultatet av KU:s granskning som väntas i början av juni.
Centerpartiet har ännu inte lämnat besked om hur de kommer att rösta i riksdagen den 28 maj när förtroendet för Annika Strandhäll ska prövas. Deras röster krävs för att fälla Strandhäll, eftersom Vänsterpartiet har sagt att de inte kommer att rösta för att fälla ministern.
Vad gäller frågan i centrum – nämligen under vilka omständigheter en statlig generaldirektör får avsättas – är reglerna väldigt allmän hållna. Det säger Göran Sundström, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet.
– Det lagrum som styr det här, Lagen om offentlig anställning, är vagt skriven. Det finns en paragraf som säger att regeringen får flytta på en GD om det är för myndighetens bästa eller av organisatoriska skäl. Men av förarbetena framgår det samtidigt att det inte får ske av politiska skäl, säger Göran Sundström.
Vissa har jämfört avsättningen av Ann-Marie Begler med när Bo Bylund, dåvarande generaldirektör för Arbetsförmedlingen, petades av Sven Otto Littorin och alliansregeringen 2008. Men enligt Göran Sundström finns flera väsentliga skillnader mellan fallen.
– När Bo Bylund flyttades hade Arbetsförmedlingen precis genomgått en väldigt stor reform, och gått över till att bli en en-myndighet (efter att ha varit uppdelad på flera nivåer red.anm.). I fallet med Begler finns ingen sådan omfattande förändring i grunden, utan det handlar om 9-dagarsmålet.
Med det menar Göran Sundström att Littorin hade tydligare organisatoriska skäl till att peta Bo Bylund, än vad Annika Strandhäll hade till att göra detsamma med Ann-Marie Begler.
– Sedan hade de ju ändå svårt att visa vilka skäl de hade för att Bo Bylund inte skulle ha fungerat i den nya organisationen, säger Göran Sundström.
Men även Bo Bylunds politiska koppling tycks ha spelat in i hans fall.
– Han tillhörde socialdemokratin mycket tydligare än vad Begler var politiskt kopplad. Kritikerna pekar på att Bylund hade en s-bakgrund, och det sades att han gick deras ärenden som GD, säger Göran Sundström.
– Det var inte inför ett val som Bylund petades, så den aspekten fanns inte med på samma sätt som när det gäller Begler. Men särskilt facket var väldigt kritiska mot avsättningen av Bylund.
Att generaldirektörer byts ut med argumentet att myndigheter går in i omorganisationer har inte varit ovanligt under senare år, menar Göran Sundström.
– Polischefer har ju bytts ut flera gånger under senare år och då har det oftast varit med sådana argument. Tillsättningen av Björn Eriksson sades bero på ett omfattande förändringararbete, med närpolisreformen som skedde under en tid av knappa resurser till följd av 90-talskrisen, och sedan gick myndigheten in i en konsolideringsfas och då behövdes Sten Heckscher.
När Thomas Bodström bytte generaldirektör för Kriminalvården 2004 i samband med många rymningar riktades skarp kritik och avgångskrav mot ministern.
– Thomas Bodström bytte ut Lena Häll Eriksson mot en FBI-utbildad hårdför person, Lars Nylén. Lena Häll Eriksson har i efterhand sagt att hon blev ett offer för situationen.
– Man kan fundera på varför det inte blev av att avsätta Bodström. Det kanske förklaras av att det var mitt i mandatperioden, säger Göran Sundström.
Under senare år har det blivit vanligare med misstroendeförklaringar. Hittills har dock ingen gått igenom. Men hot om misstroendeförklaring har fått ministrar att avgå. Anna-Greta Lejon fick gå under hot om misstroende 1988, och Laila Freivalds 2005. Och i samband med IT-skandalen på Transportstyrelsen tvingades både Anders Ygeman och Anna Johansson att avgå. Men inget av dessa fall har handlat om att de sparkat en generaldirektör.
Kan vi vänta oss fler misstroendeomröstningar framöver?
– Det blev en stor debatt efter it-skandalen på Transportstyrelsen om att det här kan bli ett vanligare vapen. Det kan ha att göra med att man har svårare att hitta breda uppgörelser och kompromisser i svensk politik. Då utkräver man ansvar på detta sätt istället, säger Göran Sundström.
Samtidigt är det viktigt att oppositionen kan utkräva ansvar, menar han.
– Riksdagen måste ju ha möjlighet att avkräva regeringen ansvar och vore dumt att bara ha valet att avsätta hela regeringen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
