skola Det är svårt att se samband mellan skolundervisningen och elevernas demokratiska kompetens. Det visar en ny rapport.
Forskningen ger en ganska splittrad bild av skolans demokratiska betydelse, och det är svårt att undersöka skolans roll jämfört med andra faktorer. Det fastslår rapporten Är skolan demokratifrämjande?, som släpptes idag. Klas Andersson, Mikael Persson och Pär Zetterberg som skrivit rapporten visar på att det inte finns så stort samband som man kanske kan tro. Men Mikael Persson menar att man inte ska tolka det som att skolans demokratifrämjande ska överges. Snarare tvärt om.
– Skolan visar sig ha en utjämnande effekt på elevernas demokratiska kompetenser. Därför har det inte så stor påverkan på de som redan är välvilliga demokrater, utan kan få större effekt hos de som kommer från en svagare socioekonomisk bakgrund, sa Mikael Persson, en av författarna, på ett seminarium på Forum för Levande Historia.
Men att mäta eleverna demokratiska kompetens är svårt, och forskningen är spretig. Och såklart, konstaterades under seminariet, ligger Sverige i framkant om man jämför med land som saknar utbildning.
– Utbildning i sig är ju demokratifrämjande. Anledningen till att sambanden i studierna är så svaga är att de snarare kollar på skillnader mellan olika undervisningssätt, ämnen och utbildningslängd. Dessutom finns det många andra faktorer som avgör redan innan eleverna kommer till skolan. Det gör att vissa studier inte ens kan visa på något samband, berättade Mikael Persson.
Han menar också att det är svårt att öka den demokratiska förmågan bara genom att elever ska svara på frågor eller läsa i läroböcker.
– Jag tror – och forskningen visar – att det krävs att man samtalar om demokratin, att eleverna får stöta och blöta argument, att de får chans att uttrycka sina åsikter, pröva sina argument, få mothugg och få fundera över sina ståndpunkter.
På seminariet diskuterades om förväntningarna på skolan som en demokratifrämjande aktör verkligen är rimliga, och vad skolan egentligen kan bidra med.
– Allt det vi gör måste vi göra på ett demokratiskt sätt, och det börjar redan med de små barnen. Då handlar det kanske om att något ska bestämmas: barnen får rösta och så förklarar man att det förslag som får flest röster vinner, berättade Christina Franzén, som är biträdande rektor på Matteusskolan i Stockholm.
Men skolan kan inte bära huvudansvaret, menar hon.
– Vi har barnen 178 dagar om året, vilket betyder att det är 187 dagar då de är någon annanstans och kan plocka upp andra influenser. Och så har de ju den lilla mobilen med sig hela tiden.
Hon betonade också vikten av att lärare har de verktyg som krävs för att hantera elever som visar icke-demokratiska tendenser.
– Vi ser i samhället att demokratin utmanas, och hur ska man då som lärare förklara att NMR får stå på Almedalsveckan och sprida skräck så att hbtq-rörelsen inte vågar gå dit? Vi behöver ha verktyg för att hantera den sortens diskussioner. Där tror jag det är viktigt med kollegialt lärande och en trygg lärargrupp, så att lärarna kan diskutera och lära av varandra.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
