Diskussionen om ungdomsarbetslösheten är förenklad och har fastnat i ett evigt tjafsande om procentsatser. Men problemet är inte ett, utan många olika, vilket omöjliggör generaliseringar och kräver fler anpassade lösningar.
Samtidigt som politiker över hela färgskalan är överens om att ungdomsarbetslösheten är ett problem går åsikterna på tvärs kring vad problemet egentligen består i – och hur omfattande det är.
Förståelsen för frågan tenderar inte heller att fördjupas ju mer den debatteras. Snarare grävs skyttegravarna allt djupare och diskussionen förflackas i takt med att plakatbudskapen blir allt tydligare: Sänkta arbetsgivaravgifter och sänkta ingångslöner respektive utbildningskontrakt och sommarjobb åt alla.
Rävsaxar och räkmackor
Men frågan om ungdomsarbetslösheten måste fördjupas, anser bland annat TCO som på Almedalsveckans andra dag bjöd in till seminariet ”Rävsaxen, räkmackan och de andra”. Syftet var att visa på en mycket mer splittrad och diversifierad verklighet, bakom de slentrianmässiga begrepp som användas i debatten.
I en opinionsundersökning, beställd av Novus, kunde TCO visa på en högst splittrad syn på framtiden hos ungdomsgenerationen. Enligt mätningen har var fjärde ungdom en väldigt negativ framtidstro och är mycket orolig för att kunna försörja sig i framtiden. Samtidigt finns en lika stor grupp som tvärtom har en väldigt stark tilltro till framtiden. Det handlar om ”rävsaxen”, ”räkmackan” och ”de andra” som skvalpar där någonstans mittemellan.
Överrepresenterade i den negativa gruppen, bland rävsaxarna, finns arbetslösa, sjuka, tillfälligt anställda och de som aldrig haft ett jobb. Det är också fler kvinnor och fler från mindre orter. Över hälften i gruppen anser att skolan inte har gett dem någon grund att gå vidare från ut i arbetslivet. Partipolitiskt är Socialdemokraterna och Vänsterpartiet överrepresenterade.
Bland räkmackorna är det tvärtom Folkpartiet och Moderaterna man lägger sin röst på. Räkmackorna har ett flertal olika jobb i ryggen, många referenser, har goda erfarenheter av skolan och ett gott självförtroende. Många har en fast anställning och gruppen är överrepresenterad i södra Sverige.
130 000 som varken studerar eller jobbar
Det handlar om två olika världar. Och ännu fler världar uppkommer när man bryter ner statistiken kring ungdomars sysselsättning. Under seminariet presenterade TCO:s samhällspolitiska chef Roger Mörtvik intressanta siffror som manar till eftertanke.
För att få ett hum om ungdomsarbetslöshetens olika sidor kan man grovt dela in de cirka 1,2 miljoner unga mellan 15 och 25 år i två ungefär lika stora grupper: De som står till arbetsmarknadens förfogande och de som inte gör det.
Vi börjar med den första gruppen. Av dessa 630 000 ungdomar är det cirka 20 procent, eller 128 000, som i någon mån kan räknas som arbetslösa – det vill säga att de vill men ännu inte har hittat ett arbete. Av dessa är det dock nära hälften, 43 procent, som i brist på jobberbjudanden studerar på heltid. Så i själva verket är det bara 57 procent, eller 73 000, som står helt sysslolösa.
När det gäller den andra huvudgruppen – de som inte står till arbetsmarknadens förfogande – är den absoluta majoriteten heltidsstudenter som inte söker jobb. Nära 80 procent studerar och vill inte göra något annat. Men där finns också en grupp på 20 procent, 60 000 ungdomar, som varken studerar eller söker jobb. De gör ingenting.
I betraktarens öga
Så vilka är arbetslösa och vilka är det inte? Och hur många är det? Det är i hög grad en definitionsfråga och ligger i betraktarens ögon. Man kan i alla fall konstatera att det i Sverige i dag finns en grupp på cirka 130 000 ungdomar som varken pluggar eller jobbar. Dessa tusentals ungdomar riskerar att slås ut för en lång tid framöver. Det handlar om tusen och åter tusen livsöden och livsdrömmar som går i kras. Det är något som bör stämma till större eftertanke i alla politiska läger.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
