Politik Anmälningsplikten, eller angiverilagen, som regeringen utreder har fått mycket kritik från berörda branscher och yrkesgrupper. Tommy Iseskog, jurist och arbetsrättsexpert, ifrågasätter om det ens är möjligt för staten att tvinga offentliganställda att anmäla människor de möter.
Den 30 augusti meddelade regeringen och SD att de ska skicka förslaget om att lagstifta om en anmälningsplikt till utredning. Förslaget är tänkt att få anställda inom offentlig sektor att anmäla personer som misstänks vara i landet utan tillåtelse. Utredningen ska vara klar om ett år och den har redan fått stark kritik från flera håll. Tommy Iseskog, jurist och arbetsrättsexpert, fråga sig om det överhuvudtaget går att införa en sådan lag.
— Det är inte självklart att staten kan bestämma vilka skyldigheter man har som anställd, det är arbetsgivaren som bestämmer det. Man kan inte tvinga till exempel kommunen att hota lärare med uppsägning om de inte anger, säger han till Dagens Arena.
Han menar att det staten kan göra arbetsrättsligt är att uttrycka ett önskemål att anställda ska göra det ena eller det andra, men att det i slutändan är arbetsgivaren som i så fall måste kontrollera att lagen följs.
— Flera fackförbund har redan gått ut med att de inte kommer att gå med på det här. Om arbetstagare och arbetsgivare struntar i anmälningsplikten, vad blir då konsekvensen? Samhället måste i sådana fall bestämma att det är straffbart med till exempel böter eller fängelse. Annars blir juridiken fullständigt meningslös, säger Tommy Iseskog.
Ogenomtänkt beslut
Tommy Iseskog menar också att det överlag är ett väldigt komplicerat förslag. Det skulle påverka flera olika delar i vår lagstiftning såsom barnkonventionen och grundlagen, men också sekretesslagstiftningen.
— Det skulle vara en förutsättning att ändra i till exempel sekretessen, att det istället skulle vara en skyldighet att ge ut namn. Det är ju konstigt kan man tycka, för i övrigt så är vi väldigt måna om sekretess i Sverige, säger han.
Han menar att det vore mer rimligt att utredningen skulle se över om det är möjligt att införa en sådan lag och att se över potentiella konsekvenser.
— Det är lite typiskt för vår tid att man är väldigt snabb med att komma på vilken lösning man vill ha utan att kanske tänka igenom det. Utredningen ska ske på väldigt, väldigt kort tid och det är väl för att man ska hinna lagstifta under mandatperioden, säger Tommy Iseskog.
”Osmakligt i en demokrati”
Utöver det juridiska perspektivet så anser Tommy Iseskog att lagförslaget går över en principiell gräns han menar att vi inte bör korsa.
— Samhället skulle lätt kunna gå vidare på det här sluttande planet och införa krav på att medborgare ska ange varandra för andra saker också. Det är osmakligt i en demokrati och det är åtminstone för mig personligen ett samhälle jag inte vill vara delaktig i, säger han.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
