Alla klagar på Riksbanken, men få är beredda att ompröva en dysfunktionellt fungerande ekonomi. Det menar Thomas Franzén, tidigare vice riksbankschef och riksgäldsdirektör.
I en debattartikel i DN på måndagen skriver Thomas Franzén, tidigare vice riksbankschef och riksgäldsdirektör, om att vår marknad är dysfunktionell och har möjliggjort alldeles för höga avkastningskrav för företag, även i perioder av låg inflation och låga räntor då de borde ha sänkts.
– Det är en utveckling som alla har accepterat utan att egentligen ha tänkt igenom den. Man har förutsatt att marknaden ska ordna det här. Men marknaden består av tänkande människor. När de som har till uppdrag att tänka lever gott på felaktiga beteenden så har de ingen anledning att tänka om, säger Thomas Franzén när Dagens Arena ringer upp för att be honom utveckla sina tankar.
Han syftar framför allt på personer inom finanssektorn som har fått en ”onormalt gynnsam position” vad gäller löner och ersättningar. Det har sin grund i de avkastningskrav på 20 procent som har blivit norm i många företag.
De höga ersättningarna har bidragit till de ökade inkomstklyftor vi har sett de senaste 30 åren, menar Thomas Franzén och hänvisar till en forskningsrapport som Riksbanken initierat.
– Löntagarna har tagit ett stort ansvar i den akuta situationen. Nu är det dags för företagen att ta sitt ansvar. De måste acceptera att avkastningen på kapital sjunker. När man kämpar för att behålla sin avkastning så driver man på inflationen, och det förvärrar ekonomin, säger Thomas Franzén.
Hög avkastning ger lägre löner
Höga avkastningskrav har drivit ned löneandelen, när man egentligen borde höja de genomsnittliga lönerna.
– De modeller man har i makropolitiken förutsätter att kapitalmarknaden fungerar i det närmaste perfekt. Det gör att man tror att låg sysselsättning beror på att arbetsmarknaden inte fungerar. Man vill sänka lönerna för lågt avlönade för att öka sysselsättningen. Men en stor del av problemet är att kapitalmarknaden inte fungerar.
Efter finanskrisen 2008 ledde företagens iver att snabbt komma tillbaka till extremt höga avkastningskrav, till att krisen förlängdes och förvärrades, och att man aldrig fick till en självbärande tillväxt, säger Thomas Franzén. Den ”nya normala” ekonomin behövde massa stimulanser i form av stödköp av olika värdepapper från centralbankerna.
– Det beror på att företagen inte har någon investeringsvilja, eftersom de har så höga avkastningskrav. Det har lett till en snedvridning av politiken som tagit på sig en enorm stimulansbörda.
Räntorna drevs ner till extremt låga nivåer, vilket skapade finansiella obalanser. Det här har bidragit till att inflationen nu eldas på. Många pratar om risken för en finansiell kris – samtidigt lever vi i en real kris, säger han.
– Vi får inte igång några långsiktiga investeringar, till exempel i klimatomställning, om vi har en kapitalmarknad som kräver avkastning på 20 procent. Då är framtiden ingenting värd. I en sådan ekonomi behöver vi vara mycket mer hands on vad gäller reglering och styrning av aktiviteter.
Staten behöver gå före och tänka långsiktigt
Aktörerna på finansmarknaden, som exempelvis stora pensionsbolag, tar inte sitt ansvar när det gäller att ändra på det kortsiktiga tänkandet med höga avkastningskrav.
– Ta ett pensionsbolag som äger aktier i ett företag som har en avkastning på 20 procent på eget kapital, och delar ut vinst. Ägarna till pensionsbolaget borde kräva att företagen minskar sina utdelningar och fortsätter att investera, så länge det är lönsamt. Det ökar vinsten och företagens värde, och gynnar ägarna. Detta ägaransvar är kärnan i kapitalmarknaden i en fungerande ekonomi.
Vilka skulle på allvar kunna göra något åt situationen?
– Ta ett enkelt exempel, SBAB. Där borde man från statens sida säga: vi sänker våra avkastningskrav för att tvinga fram konkurrens på bank- och finansmarknaden. En annan del är att göra avkastningskraven på Vattenfall mer långsiktiga. När apoteken privatiserades satte man avkastningskrav på den statliga delen, för att inte störa konkurrensen för andra aktörer. Men så länge konkurrensen inte fungerar är det i själva verket så att det gynnar oligopolbeteenden.
Han betonar samtidigt att många aktörer har ett ansvar.
–Politiker och organisationer som ser ett samhällsansvar bör måste ställa aktörerna till ansvar och kräva förklaringar. Vi behöver plattformar för en offentlig diskussion.
Riksbanken och ekonomer behöver förändra sina roller
Thomas Franzén säger att Riksbanken borde ha börjat höja räntan tidigare, och inte ”pumpat in så mycket pengar i systemet” som man gjort tidigare under många år.
Han efterlyser mer flexibilitet från Riksbanken, och andra centralbanker, när det gäller inflationsmålet.
– Inflationsmålet måste kunna förändras, beroende på den ekonomiska utvecklingen. Nu låtsas man som att penningpolitiken bara påverkar inflationen, men den har effekter på den reala ekonomin.
Det är lätt att vara radikal och föreslå kontroversiella saker när man lämnat arbetslivet, tycker du själv att du tog ditt ansvar under dina tidigare uppdrag på exempelvis Riksbanken eller Riksgälden?
– Det var en svår tid, kring 1993, när vi skulle etablera inflationsmålet, det är svårt att tänka att vi skulle gjort något väsentligt annorlunda. Vi funderade på om man skulle ha ett lägre inflationsmål om inflationen kom ner och förtroendet ökade. Men det var inte läge att diskutera detta när förväntningar på inflationen var 6–7 procent. Riksbanken tog inte möjligheten att ompröva målet. Sedan 2005 har jag varnat för att de höga avkastningarna skulle leda fram till finanskriser, säger Thomas Franzén.
Han anser att det saknas ordentlig reflektion och självkritik inom nationalekonomkåren.
– Jag är besviken på ekonomers roll i diskussionen. Politiken har baserats på makromodeller som innebär att man blundar för bristerna i kapitalmarknaderna.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
