Stora brister i arbetet mot välfärdsbrott

Välfärdsfusk Varje år försvinner flera miljarder skattekronor i välfärdsbrott. Det finns stora brister i kontroll och förebyggande arbete, konstaterar Brå och SKR. 

Nyligen kunde Dagens Arena avslöja att Nynäshamns kommun placerat barn hos ett enligt IVO ”olämpligt” familjehemsföretag utan tillstånd. Under nästan ett år efter att IVO dragit in tillståndet, och förvaltningsrätten avslagit företagets begäran om inhibition – att få fortsätta bedriva verksamhet under prövningen av deras överklagan – hade kommunen placeringar hos dem och betalade ut 1,5 miljoner kronor. 

Inspektionen för vård och omsorg, IVO, uppger att de ser mycket allvarligt på händelsen. 

– Att bedriva olovlig verksamhet är dessutom i strid mot svensk lag och kan bli en fråga för rättsvårdande myndigheter, säger Anette Nilsson, verksamhetschef på IVO.

Kommunen själv har sagt till Dagens Arena att de inte kände till att tillståndet dragits in, eftersom det ramavtal som Södertörn har med dem fortfarande är aktivt. Men de framhäver också att de ska se över sina kontrollrutiner, så att det inte händer igen. 

Sveriges kommuner och regioner, SKR, framhåller att kommunerna generellt måste bli bättre på att göra fullständiga kontroller.

– I det här fallet hade en enkel kontroll med IVO varit tillräcklig. Men jag vill tro att det är undantagsfall på den nivån, säger Christina Kiernan, samordnare på SKR.

Felaktiga utbetalningar och välfärdsbrottslighet är ett stort problem i Sverige. 1,5 miljoner är inte ens en promille av alla skattepengar som försvinner i oegentligheter och brott varje år. Enligt SKR:s beräkningar kan mellan 2 och 4 procent av de 194 miljarder som årligen betalas ut från det offentliga bidragssystemet kopplas till brottslighet.

– Men det omfattar inte upphandlingar av tjänster generellt, så det är stora pengar vi pratar om, säger Christina Kiernan, samordnare på SKR.

Enligt IVO:s uppskattningar uppgår felaktiga utbetalningar från välfärdssystemet till mellan 11 och 27 miljarder kronor varje år.

Christina Kiernan påpekar att välfärdsbrottsligheten är utbredd och att det finns en viss mån av brottslighet i alla kommunala verksamheter. Främst handlar det om verksamheter där målgruppen är särskilt utsatt, som barn, äldre eller individer i behov av personlig assistans och sjukvård. 

Till exempel häktades nyligen den tidigare ägaren till assistansbolaget Humana för grovt skattefusk på över 100 miljoner kronor.

– Det är helt obegripligt och det bästa är att förebygga för att inte få in oseriösa aktörer i verksamheten. Men brottslingar är duktiga på att dölja information och att kontrollera är resurskrävande, säger Christina Kiernan.

SKR håller just nu på att jobba mycket med kunskapsutveckling för att få kommuner att göra bättre kontroller. De behöver bland annat bli bättre på att lyssna på närliggande kommunkollegor om de vet något om ett visst företag.

– För att komma åt företag som fuskar krävs det att man kontrollerar uppgifter som de lämnar. Och fundera över svaren på frågorna man ställer. Det är ändå skattemedel vi använder och vi vill komma åt brotten eftersom kassan inte är outtömlig. Oseriösa aktörer ska inte vara en del av vår verksamhet, säger Chrstina Kiernan.

Har det uppdagats mer oegentligheter och brottslighet de senaste åren?

– Ju mer man pratar om ett brott desto mer brukar det dyka upp. Folk blir mer angelägna att anmäla och det blir större upptäcktsrisk. Sen har det skett en förskjutning från enskilda som missbrukar, till mer organiserad brottslighet med härvor och företag med flera olika verksamheter, säger Christina Kiernan.

Brottsförebyggande rådet, Brå, konstaterar i en rapport från förra året att det finns stora brister i kommunernas uppföljning av upphandlade tjänster. I de kommuner som har uppföljningar är den dimensionerad så att de främst hinner med de värsta fallen. Precis som SKR framhåller Brå att det vanligaste är oegentligheter inom hemtjänst och personlig assistans, men även föreningsbidrag.

– Under en 12-månadersperiod 2020–2021 hittade sex–sju procent av kommunerna felaktigheter, enligt vår enkät. Men vi har själva hittat ärenden i kommuner som uppgav att de inte hittat några. Så det här är det minsta möjliga talet, säger Johanna Skinnari, utredare på Brå.

Dessutom uppgav mer än en fjärdedel av kommunerna att de inte vet om de upptäckt felaktigheter. Ett tecken på att kommuner har svårt att ha överblick över sina verksamheter, menar Brå.

IVO uppger till Dagens Arena att de har som rutin att per mejl informera om återkallelsebeslut till de kommuner som bolaget uppger sig ha avtal med. Men Brå menar att det har sina brister att IVO måste förlita sig på den information ett eventuellt brottsligt företag ger till dem.

– Det kan vara kommuner som har placeringar som IVO inte känner till. Så de får inte kännedom om att IVO har information om verksamheten. Och det kan vara svårt för en enskild socialsekreterare att göra alla kontroller om de har något barn som behöver placeras imorgon, säger Johanna Skinnari.

Det bästa sätter att förebygga oseriösa aktörer på marknaden är enligt Brå och IVO att tillståndsplikten utökas till att gälla fler verksamheter. Brå framhåller också att avtalen måste styras upp så att de tydliggör vad kommunen förväntar av företaget, så det går att avgöra när företaget gjort fel. Eller till och med försökt bedra kommunen.

Johanna Skinnari menar att det dessutom hade varit bra med ett nationellt register som gör det lätt för beställarna att veta vilka företag som har tillstånd. Kommunerna behöver också granska företag löpande. I Brå:s undersökning svarade några intervjupersoner att de varit med om att det fanns företag i ramavtalslistorna som inte hade kvar tillstånd eller ens längre var aktiva.

Men det finns också intressekonflikter i kommunerna, konstaterar SKR. Det handlar dels konflikten mellan tillit och kontroll, där våra välfärdssystem ska grundas på en tillit till att individer vill göra rätt. Dels om att en kommun som är utsatt för brott inte vill att det uppmärksammas eftersom det krockar med intressen kopplade till mål om att marknadsföra kommunen.

Även intresset om snabb och effektiv service till medborgarna kan krocka med intresset av kontroll. Eftersom den ofta behöver göras manuellt av handläggare.

Sekretesslagstiftningen utgör också ett hinder när det gäller att dela information mellan myndigheter och kommuner, menar SKR.

– Om vi ska kontrollera om det förekommit tidigare ekonomisk brottslighet får vi inte den informationen från någon. Lägsta straff för att bryta sekretess är ett års fängelse, och det gäller oftast mord och grov misshandel. Det skulle behövas ändringar i lagstiftningen som gör det lättare att ta emot och dela information, säger Christina Kiernan.