Socialdemokraternas ekonomiska politik handlar om investeringar – på forskning, utbildning, och infrastruktur. Men S har inga planer på att utmana Borgs strama budgetutrymme.
När Tommy Waidelich (S) i Almedalen i somras presenterade ett delförslag i den ”nya socialdemokratiska ekonomiska politiken” reagerade en del – inte minst Dagens Arena – på att han knappt alls ägnade tid åt att kommentera det större ekonomiska läget i Sverige och världen. Vill man inge förtroende i ekonomiska frågor är det en bra grej att visa att man har koll, liksom.
Nu verkar det dock som att Tommy Waidelich tagit åt sig av kritiken, för på torsdagen höll socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesperson ett seminarium om just precis det: Läget i ekonomin.
Waidelich lade ut texten om finanskrisens förlopp i Sverige och Europa och om varför Sveriges ekonomiska fall blev djupt men kortvarigt (Sveriges stora exportberoende gjorde att industrin drabbades hårt, men samtidigt gynnades vi av en försvagad svensk krona och en mycket expansiv penning- och finanspolitik hos våra handelspartners).
Han tryckte på att flera av Europas krisekonomier – särskilt Spanien och Irland – befinner sig i problem, inte för att staten varit slösaktig, utan på grund av för frikostig bankutlåning och bostadsbubblor som brast. Sedan varnade han för att Sverige riskerar att gå samma öde till mötes, eftersom svenska hushåll har fortsatt att belåna sig och bostadspriserna (åtminstone fram tills nyligen) här hemma bara fortsatt att stiga, trots krisen.
Som avslutning pekade han på att ”missmatchningen” på arbetsmarknaden tilltagit (trots att antalet lediga jobb ökar går inte arbetslösheten ned) delvis som ett resultat av regeringens nedmontering av den aktiva arbetsmarknadspolitiken, och att Sveriges offentliga investeringar sett över tid långsamt har sjunkit.
En hel del, med andra ord.
Nästan alltihop kändes genomarbetat. Men när det kom till del två – politiska förslag – blev det desto oklarare.
S gör samma bedömning av reformutrymmet som regeringen (15 miljarder till reformer 2012), trots att exempelvis Konjunkturinstitutet – som knappast kan beslås för att vara någon vänsterbastion – menar av reformutrymmet är dubbelt så stort. Klimathotet nämndes knappast alls och fördelningspolitiken var helt frånvarande i Waidelichs presentation.
Det Socialdemokraterna ändå vill göra är att investera i forskning, utbildning och infrastruktur. Men på frågan ”hur då?” är Waidelich fortfarande svaret skyldig. Och även om konkreta förslag kommer i skuggbudgeten om några veckor är 15 miljarder inte särskilt mycket att göra politisk skillnad med.
S är på jakt efter en ekonomisk politik. Det är bra att politiker antar en ödmjuk attityd och lyssnar till kritik och förslag utifrån (både Nordeas chefsekonom Annika Winsth och Harry Flam, professor i internationell ekonomi, kommenterade Waidelich presentation). Men det börjar bli bråttom för S. För att återta initiativet i den ekonomiska politiken krävs både en egen analys och visionära ekonomiska förslag.
Nu har man kommit halvvägs.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
